En stark resa

 

 

 

Hej på er!

 

I måndags tog vi vårt pick o pack o lastade in i bilen.

Mina kära föräldrar som var oroliga för att vi skulle ta upp liftare (kanske en abourgin med ett ben genom näsan) kan känna er lugna.

Bilen är av samma storlek som en skokartong, och i den lastades alla våra ägodel samt våra egna uppsvällda lekamen.

Alla sade ett känslofyllt farväl utom vår landlord som kom förbi med bilen för att hämta något och fick syn på oss.

Han sade genom rutan  "fuck, are you still here", och gjorde en kvick usväng och gasade iväg och lämnade efter sig två snopna skandinaver samt ett förstorat hål i ozonlagret.

Vi tog oss ut på motorvägen och hann åka cirka en tusendels sekund innan vi såg en krock.

En mindre skicklig person hade stannat sin bil helt utan varningsblinkers i en av de tre filerna.

Kanske var han åksjuk, kanske bytte han kanal på radion, kanske hade han en passagerare som gav honom ett blåsjobb och fastnade med hans intimpiercing i tonsillerna, vad vet jag.

I vilket fall som kom en bil i samma fil och fick syn på honom alltför sent och tvärnitade med körde ändå in i den parkerade bilen med en jävla smäll.

Det fick oss verkligen att köra försiktigt resten av resan!

 

Färden gick mot great ocean road, och framåt kvällen stannade vi för övernattning i en liten okänd stad vid namn typ Warnambool. Vad gör man där en regnig tisdagskväll då?

Vi hängde lite på mcdonalds med de inavlade invånarna innan vi parkerade bilen på en avlägsen plats och förberedde oss för en natts skönhetssömn.

Dock inte altför lätt att sova i en bil som är så liten. Och under natten kröp temperaturen nedåt mot kanske 10 grader så det var redigt kallt.

Men ett par timmar fick vi ändå till innan Joel vaknade på morgonen av att parkeringen började fyllas på och folk tog sina morgonpromenader och tittade misstänksamt in i bilen på oss två underliga individer.

Som vi såg ut så trodde de säkert att det var tvp lik som legat där inne sedan millenniumskiftet.

Vi kom ut på Great ocean road som var mkt vacker.

Stannade och fotade lite, men kom snabbt fram till att det är bättre att googla fram landskapsbilder då vädret var piss och iphonekameran inte direkt fångade storheten av utsikten .

 

Åtta timmar och många sittsår senare kom vi fram till Melbourne.

Först hade vi tänkt lyxa till det med ett hotell med sedan hittade jag ett rum i ett hus via nätet.

Beskrivningen var "Fint rum i äldre hus, delas med två damer och en herre,"

Jag trodde det var några pensiosar som bodde där.

När vi ringde på dörren öppnades den av en tjej i obestämd ålder. Kroppen var tajt som en femtonåring, men ansiktet var gropigare än en schweitzerost och slitet som en kedjerökande solarieberoende tant.

Vi visades in i huset. Gick genom en lång korridor och kom in i ett  allrum som var möblerat med blandannat: en snowboard, en jättelik gunghäst, ett trumset, en kattlåda, barnskor, en antik dammsugare, en cykel, massa konstig konst, mattor, lyktor, en symaskin mm mm.

Köket var ANTIKT med prylar överallt.

Ut på baksidan stod ett gammalt jaccuzibadkar, traktordäck, tvättlinor, statyer och installationer.

Ingen ljus i hela huset förutom ljusslingor i olika färger, samt lyktor o ljus.

Toaletten var utomhus och fylld med tavlor och blommor, och enda ljuset var en grön ljusslinga.

 

Första reflexen var att springa ut i bilen och dra en slang från avgasröret in till kupén och slippa eländet.

Men vi gav det en chans och tog rummet.

Rummet är okej och stort, men konstigt inrett.

Där fanns en liten handbok med regler mm. Reglerna löd "there is no rules"

Det stod också att huset inte har några lås då alla litar på varann.

Att man inte ska bli orolig om man tar i något och det går sönder under ens fingrar, då huset är så gammalt.

Om det skulle läcka in vatten från taket finns det hinkar att hämta i tvättstugan.

Osv osv i samma anda.

I huset bor förutom tre människor (?) även en katt och en hund. Hunden är så gammal att den förmodligen bevittnade byggnationen av pyramiderna, och hjärnkapaciteten är inte på topp om man säger så.

Men katten är mysig.

Och de som bor här är väldigt trevliga mot oss även om de är ultraflummiga.

 

Idag plankade vi på spårvagnen in till centrum. Irrade omkring ett par timmar, det är sjukt stort.

Hängde på en gratistur, Melbourne by foot 3 h.

Mycket intressant faktiskt. Det är en fin stad.

Men vädret är katastrof. Regningt och kallt.

Vi fryser ihjäl. Ligger för tillfället i sängen med tre filtar och ett element bredvid sängen.

 

Det var allt!

 

Utanför huset i Adelaide innan avfärd.