Hej era samba-dansande strutsembryon.

Har fått en dags ledighet till min söndertrasade kropps stora glädje, och min ekonomis stora olycka.
Sedan förra torsdagen har jag alltså jobbat på det här eventet som heter Ekka, vilket ni som faktiskt läser bloggen och inte bara tjuvrunkar till bilderna på joel i badbyxor redan vet om.

Bilden iallafall jag o Joel, alltså två helt normala och totalt fördomsfria svenskar, hade om Australien innan vi styrde kosan hit var att Australien är ett jävligt fräscht land.
Fräscha solbrända människor, killarna med axellångt solblekt hår, Billabong-badbraller, och ådriga biceps.
Tjejerna med nonchalanta solstänkta lockar, vita leenden, och pastellfärgade små bikinitrosor som skär in mellan de piffiga skinkhalvorna.
Sanningen är att de få personer som fatksitk ser ut så här är europeer.
Australienarna själva är en bunt lantisar som hasar omkring och luktar gammal camenbert, pratar med bred och ful dialekt, är brutalt överviktiga (tydligen världens mest överviktiga land enligt obekräftat källa) mm.

Visserligen kan man kanske inte generalisera bara av att ha kollat på vilka som hasar omkring på ett sånt här event.
Tänker man på motsvarigheten i Sverige: typ Augustifesten i Norrköping, så är det ju inte direkt befolkningens allra främsta exemplar vare sig mentalt eller utseendemässigt som krälar sig ut ur sina kvalmiga lägenheter i Navestad eller Röda stan och hasar sig ner på stan för att höja sitt BMI med en alldeles för dyr langos.

I vilket fall som helst (känner att jag svävar iväg lite med min besatthet av tjocka australienare), jag jobbar alltså i ett stånd som säljer varma ostmackor och smaksatt mjölk.
Det är det enda ställe på hela eventet där man kan ge en hel familj en lunch (exklusive artäroperationen) för under 10$.
Nu sitter jag inte och säger att alla som smäller i sig en ostmacka då och då kommer trilla ner döda i en infarkt innan de fyllt 40 år, men dessa personer ser det här som riktig högkvalitiv MAT, och där kommer problemet.
En familj stod framför mig o velade vad de skulle ha då ena ungen i 6 års åldern sa att hon inte ville ha en macka.
Då säger mamman som är stöpt i samma form som en klase ruttna vindruvor: Jo ät en macka nu, du behöver få i dig någon ordentlig mat!
Där och då skämdes jag för att jag står och får betalt för att driva folk in i fördärvet.
Lika illa som att heltidsjobba med att sälja hasch eller cigaretter.

Så det är långra dagar, onda fötter, och en obeskrivlig ostlukt som sätter sig i kläder, hud och hår.
Oklart om ostlukten kommer från en själv och ens äckliga kroppsvätskor, eller om det är det faktum att man står 9 timmar i princip INUTI en mackgrill som bidrar till den fruktansvärda odören.
Vi säljer i snitt 5000 mackor om dagen så gissa själva om man är sugen på en toast när man kommer hem.

Jag jobbar ju som sagt bara med "pokemonbeklädda kineser" som jag tidigare skrivit om.
Men faktiskt måste jag backa lite angående mina grova påhopp och fördomar som jag gödlat ur mig.
Faktiskt så har jag kommit att gilla alla i mitt team väldigt mycket.
Visst de är asiater, de har dålig engelska, de fotar allt hela tiden, de har Hello-kitto skal på sina mobiltelefoner, men när man börjar prata med dem i lugn o ro så är de jävligt sköna.
Tydligen finns det inga arbetande kineser i Australiten, utan de är allihopa från Taiwan.
Jag har börjat lära mig mandarin (deras språk), och hittills kan jag säga mitt namn, hur man svär, och hur man säger SKYNDA SKYNDA!
Stört mycket förvånad att såhär på ålderdomens höst kunna byta åsikt om något jag trodde var skrivet i sten.
Kanske kommer jag inte till helvetet trots allt!

En mindre incident var att jag och tyskan (hon jobbar på ett ställe i närheten) lyckats bli kända som två gräs-rökare.
En väldigt självgod kille som är kollega med tyskan ignonerade de två faktum att jag har en ring på fingret och är gammal nog att vara hans mot, och närmade sig mig med avsikten att våra könsorgan skulle dansa en eldig tango på tu man hand.
Restultatet blev väl inte riktigt som han tänkt sig, men på kvällen ropade han efter mig vad som hände ikväll.
I den höga ljudnivån valde jag att istället för att skrika ut mitt svar göra ett tydligt tecken, så jag satte handen vid munnen för att visa att vi skulle dricka sprit.
Han tolkade det dock som att vi skulle röka på och såg förvånad och glad ut.
Samma kväll gick jag o Joel ut med husvärdet och hans "crew" medans tyskarna låg på rummet o jolmade sig som vanligt.
Då fick hon ett sms av raggningsmannen som löd "vart är ni? jag vill verkligen bli hög med er ikväll!"
Hon chockades såklart och frågade dan därpå vad han fått det ifrån.
"Det har Emelie sagt".
Mycket missförstånd och många vändor senare lyckades vi reda ut att vi inte röker på och knappt vet vad hash är, och att om vi nu gjorde det skulle han inte vara den första personen vi ringde.

I torsdags hade vi 5-årig förlovningsdag och var ute på fin restaurang och spenderade våra surt förvärvade pengar.
Åt "suckling-pig" vilket tydligen innebar en griskulting som tas när den diar sin mor och dödas och äts upp av två brutala individer.
Kändes brutalt men var gott!

På måndag flyttar tyskarna ut.
Lite tråkigt men också mycket skönt.
Tänk er själva alla era vänner och närmaste.
Hur mycket man än tycker om dem så är det få personer man verkligen klarar av att leva tätt inpå.
Även om man älskar att hänga så är det underbart skönt att i slutet av dagen komma hem till sitt eget hem o sin enga säng, och gå på sin egna toalett där det inte ligger en gammal tysk bajskorv som någon glömt att spola ner (faktiskt händelse som inträffade inatt.)
Dock så vet vi ju inte vad för slags nytt psykfall som kommer flytta in efteråt, men det blir ju spännande att se.
Förhoppningsvis rör vi på oss snart uppåt i landet. Då detta är en resa utan någon som helst planering så blir det den dagen det blir. Skönt!!

Nu ska vi gå till gymet och riva av ett halvklent pass!

Adios!

5 år av kärlek, skratt och ring på fingret

Fem i tre ragget för den som inte är alltför kräsen (syftar på baggen och inte mig själv)

Fortfarande lika krallig som Mr Olympia