En stark resa

 

Hello!!

 

Joel är iväg o jobbar och jag ligger i trädgården och luktar svett. Vi har 3-dagars provträning på ett gym i närheten. Det är ett obemannat gym vilket gör att säkerhetstänket är väldigt prioriterat. Allt är mjukt och vadderat, fastskruvat och trist. Inga lösa vassa redskap eller hantlar att använda som vapen vid eventuella konflikter med uppblåsta hobbybyggare. 

Igår tränade vi rygg och axlar. 3 veckor sedan senaste gymbesöket. Vilken lycka att få lyfta något tyngre än en bomullstops. Och slippa de runkiga trx-banden som vi vid det här laget är FETT trötta på. 

 

Idag gick jag själv till gymet o sprang en mil. Skönt med lite egentid och bra musik i öronen. Enda haken var att shortsjävlarna envisades med att åka upp till armhålorna så häcken ramlade ut. Menmen. Efter det tog jag mig tid att använda foamrollern och verkligen köra igenom hela kroppen. Kände mig som en ny människa när jag gick därifrån. 

 

Vad mer då? Fredagens llilla utgång var trevlig! Jag, franska rumskompisen och hennes kollega och en kompis. Vi var på en pub och drack cider o vin. Blev dock en tidig kväll.

 

På lördagen gjorde vi första längre bilturen. Älskar vår bil!! Det bästa är att den är manuellt växlad vilket är ganska ovanligt här. Det innebär att man kan rejsa värsta bilarna vid rödljusen o komma iväg långt före! Mohahaha!!

Vi åkte till stranden o hade en jättemysig dag med picknick, frisbee-kastande och jag får äntligen bada!! 

 

På söndagen gjorde jag min premiär i kaffebilen. Jobbade ihop med ägaren som är en rolig prick. 

Så nu är jag en jävel på att göra kaffe!!

 

Eftermiddagen åkte vi på vintur i McLarenVale. Det är så sjukt vackert där!! Tyvärr var det smockat med folk så vi fick köa för att smaka o glasen var mindre än sist. Alltså blev vi inte lika fulla som förra gången, too bad!

 

Här i huset har det flyttat in några nya genier.

Kedjerökande fransmän som inte kan nån engelska. Och raketforskar-kandidaten från Sydamerika bor tyvärr också kvar.

Detta sätter verkligen tålamodet på prov!!

Tänk er följande scenario: 

Man stiger in i sin trygga boning efter en lång och utmattande dag. Så skönt att vara hemma!! Kommer in i vardagsrummet och möts av en hårig colombian som ligger utslagen i soffan med sina smutsiga svampinfekterade fötter på det nyligen städade soffbordet. Teven är på högsta volym och självklart visas spanska program (smart när man är här för att lära sig engelska). 

Köket ser ut som om trehundra orangutanger har haft en orgie där. Går in på toan och där luktar det BAJSKORV på ren svenska för stjärnan har skitit o kastat toapappret i den minimala papperskorgen utan vare sig lock eller påse.

 

Min första reaktion: tunnelseende. Alla ljud dämpas. Pulsen stiger och en ilsken åder framträder tydligt och pulserande i min panna. Ser mig omkring efter närmaste vassa föremål. 

 

Stannar upp. Djupandas. Visualiserar en näckros i en fridfull damm, nyckelharpa spelas i bakgrunden. Intar en yogapose: denna gång väljer jag Skriande Svanen. Den används bara i nödsituationer. Rabblar ett mantra: Att integrera med andra nationaliteter är berikande, en god erfarenhet och lärdom för framtiden. 

Säger ett kort hej och springer upp på rummet och andas i en påse.

Haha typ. Vi får kämpa för att inte

bryta samman!! Men det är vi själva som valt att bo i ett sharehouse och fördelarna överväger klart nackdelarna.

 

Jaja! Nu ska jag invänta målarmannens hemkomst!

 

Hejdå!!