Hör o häpna nu skriver vi igen!!

Gårdagens schnitzel-kväll var mycket rolig.
Vilken jävla snitzel, den var större än mitt ansikte.
Joel åt hela sin egen, samt två tredjedelar av fransyskans, och sedan dammsög han de andra nio personerna i sällskapets tallrikar på rester. Sen satt han tillbakalutad med glansiga ögon och andades ungefär lika bekymmersfritt som en åttioåring i behov av en dubbelsidig lungtransplantation.


Min arbetsdag idag var mycket intressant.
Morgonen började på vanligt sätt: Joel kliver upp, sätter sig på toan och spelar golf på sin gamla Nokia-telefon, jag vaknar 45 minuter senare av att han i panik springer ner i köket för att äta då han glömt bort tiden.
Går ner i köket och skär upp jordgubbar o lägger i min lilla keso-tallrik, gör kaffe och häller upp ett glas vatten som jag aldrig dricker upp (men det känns bra att ha det där).
Hör fotsteg i trappen och springer direkt o gömmer mig, idag låg jag bakom soffan ihopkurad som en ishavsräka.
Franska rumskompisen kommer misstänksamt ner och börjar leta, idag hittades jag fort för mina flipflops stack ut bakom soffan.
Varje morgon gömmer jag mig på nya ställen, men fantasin börjar tryta nu faktiskt. Tro det eller ej men det mest effektiva gömstället var att ställa mig mot en vägg med en kökshandduk på huvudet, det togtyvärr lång tid innan jag upptäcktes, synd då handduken luktade gammal ostig stjärt.


Väl på jobbet satte jag mig i bilen och åkte till första destinationen. Underhållningen medans jag gjorde kaffe var obetalbar, tre stycken inte alltför intilligenta australienare försökte på varsin truck gemensamt lyfta upp en jättelik container på en lastbil. Alla självklart med en varsin cigg i munnen o en kaffe i knät.
Det hela var så spännande så jag passade på att värma två kannor mjölk för att ha det klart till nästa ställe.
Körde iväg, nöjd över att jag hade så gott om tid, och hann precis tänka tanken att jag börjar bli för bra för det här simpla jobbet när jag gjorde en liten nätt sväng ut på motorvägen och hörde en smäll.
Vågade inte kolla bakåt men tio sekunder senare kom en flodvåg av mjölk rinnande fram mot mina fötter.
Gjorde en kamikaze-sväng in på närmsta mack och fick bevinntna det faktum att jag glömt båda mjölkkannorna på bänken och alltså spillt ut nästan tre liter varm mjölk över hela golvet, väggar o tak.
Samtidigt valde fläkten att lägga av (AC finns inte), så det började direkt lukta gammal salmonellasmittad mjölk.
Fick ligga på knä och torka som en idiot medans svetten sprutade.
Sen blev det bråttom till nästa ställe, men där gick allt väl. Andades ut när det började lugna sig med kunder och lutade mit nonchalant tillbaks mot bänken och småpratade med en tjej som kör en lunchbil.
Berättade att jag haft en krisig morgon men att läget nu var under kontroll.
Hon tittade med ett frågande ansiktsuttryck bakom mig, och jag vände mig om och insåg att jag lyckats glömma bort att jag värmde mjölk. Mjölken som ska upp till 65 grader hade nu nått 95 grader, och kokade över med en våldsam frenesi och täckte hela golvet. Bara att börja torka igen.


En stund senare var det äntligen dags att bege sig tillbaka.
Fick stanna vid en järnvägsövergång, och där drack jag en välbehövlig kaffe o softade till nån australiensk technolåt.
En stund senare händer dagens pinsammaste. Det är lång kö vid ett trafikljus, men jag ska göra en vänstersväng och den filen är nästan tom.
Enda haken är att en efterbliven röd toyota står och blockar mitt körfält så jag inte kommer förbi.
Jag kör upp halvvägs bredvid och tutat o gapar. I bilen sitter en kinesisk familj som uppenbarligen inte har alla riskorn i skålen. Ingen reaktion. Jag väljer den mogna utvägen att skrika "MOVE YOU FUCKING CHINESE MORONS". Då äntligen väknar föraren till liv och kör en millimeter åt sidan.
Nöjd med resultatet lägger jag i ettan och min tanke är att göra en häftig rivstart med brinnande däck och fara iväg framåt och lämna dem åt sitt öde. Bara den lilla detaljen att jag lägger i treans växel och får motorstopp.
Barnen i bilen börjar garva och jag hinner i mitt pressade läge få ännu två motorstopp innan jag kommer iväg. DÅ har självklart trafikljusen slagit om till rött och jag fastnar där framme, självklart med deras bil bredvid mig igen.
Vevar upp rutan och sätter på solglasögonen och låtsas som att det regnar. Fail fail.

Ikväll ska vi kolla på nån sorts amerikansk fotboll. Ville verkligen inte gå men vad gör man inte för familjefriden.
I helgen jobbar Joel och jag ska jobba på att sova så mycket som möjligt. :)

BYE!