En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Den bistra insikten att man är hemlös

Kategori: Allmänt


Hej på er flitigt kommenterande läsare!

Allt stöd och påhejande gör det verkligen värt att gå in ifrån solens gassande, sätta sig i ett mörkt rum framför en datorskärm vars strålning gör att ens hy förvandlas till en 14-årings acnedrabbade anlete, och skriva några rader som ni där hemma kan gotta er åt!! Ni kan väl iallafall låtsas att ni inte glömt oss!!!

Vi kom fram till Brisbane i måndags.
Slog in en "lite roligare" väg på GPSen, vilket tyvärr resulterade i en två timmars FETfelkörning, och ett nära på brustet förhållande.
Men slutligen kom vi fram.

Fick ett fruktansvärt dåligt intryck av staden som vi hoppats så mycket på.
Den kändes tråkig o trist, folk var fula och konstiga, och husen var höga, blanka och opersonliga.
Vi satte oss på en parkbänk och ångestläste i turist-broschyrer, men inte ens insikten om att Brisbane ligger i närheten av legenden Steve Irvins (må han vila i frid) alldeles egna zoo kunde lyfta vårt humör.

Vi hade bokat ett möte att kolla på ett hus på eftermiddagen, och enligt annonsen såg det ut som paradiset på jorden typ.
Väl framme möter vi upp gubben som äger/ förvaltar/ random befinner sig vid huset.
Han såg ut, betedde sig och luktade som en gammal knarkare,han spottade när han pratade, och var allmänt skum.
Huset såg ut som Tjernobyl, det luktade gammal inrökt makrillsröv, och såg ut som en gammal inrökt makrillsröv. (jävligt fult förmodligen)
Vilket jävla ställe.

Vi diskuterade i cirka en miljondels sekund och kom fram till att vi hellre skulle bo inne i ljumskvecket på Oprah Winfrey än i det huset.

Det började skymma och vi hade ingenstans att ta vägen.
Ingen jävla stans fick man ställa bilen utan att betala hela sin förmögenhet.
Så vi skrapade ihop våra sista mynt och lade i en parkeringsautomat och satte oss och drack en kaffe.
I den stunden ville vi båda åka hem.
"Men vi åker till Cairns då, där är det säkert bra", föreslog jag, och slog in destinationen på GPSen.
En resa på 20 timmar visade det sig (återigen lite bristande research)

Slutligen tog vi oss till ett hotell i närheten och gick fram till receptionen med rödgråtna ögon.
Fick välja mellan ett hotellrum för alldeles för mycket pengar, eller en lägenhet för alldeles, alldeles för mycket pengar. Vi valde hotellrummet.
När vi checkade in bad receptionisten oss att skriva ner vårt nummer och vår adress.
Det här är vår adress nu, sade vi.
Men ni måste väl ha en annan adress? undrade receptionisten.
Nej, svarade vi.
Men er adress i Sverige då? undrade hon.

Då slog det oss att vi är två förlorade själar i främmande land, utan adress, utan hem, och i Sverige har vi varken adress eller husdjur.
Det var ett svart ögonblick för oss båda.

Sorgen höll i sig tills vi kom upp på rummet och upptäckte att vi blivit uppgraderade till årets PIMP-rum.
Två våningar, vardagsrum, två tv, kök, sängloft mm.
Receptionisten kände väl ett sting av sympati över vår prekära situation.
Vi har knappt lämnat rummetför att vi har haft det så bra.
Plus att vi som en konsekvens av vårt dyra boende försöker snåla in på allt annat, och då är det en bra lösning att hålla sig inne och bara äta ägg typ, haha.

Vi gjorde en uppstickare till takvåningen där det utlovades en sensuell jaccuzi.
Förberedda på petting i poolen och kvidande förökning till synen av solen som går ner över skyskraporna äntrade vi "spa-avdelningen".
Som visade sig vara ett lysrörsupplyst rum med en jolmig gul-beige pool i mitten med halvgult kissvatten med så mycket klor att man fick svamp i knävecken bara av att vistas på samma kontinent.
Dessutom funkade inte bubbelfunktionen, så vi låg där och frättes sönder av klor i det urinljumna vattnet, ända tills ett mörkt könshår flöt förbi och vi flydde ner till vår svit.

Joel har lyckats bli sjuk (en man med en förkylning, testamentet är skrivet!!" så dagarna har varit passiva.
Passiva som i att ligga på en filt i en park med huvudet i mitt knä och bli matad med vindruvor

Vi har letat boende som två idioter med uteblivna resultat.
Idag lossnade det dock och vi bokade in 5 visningar.
Redan på andra stället kändes det klockrent så vi skippade resten.

Flyttar imorgon in i ett sharehouse, hoppas det blir riktigt bra!

Mer info när vi är på plats (och har insett att vi bor med Australiens motsvarighet till deltagarna i "Farmen"?).
Bland annat fick vi veta att en colombian kommer flytta in inom kort.
Bajs-följetången fortsätter!!??



Kommentarer

  • Mamma o Pappa Mohede säger:

    Stackars små vilsna barn! Förlåt att vi inte kommenterat! Dock följer vi bloggen och tittar in varje dag!
    Det här med hemlösheten blev väl förstås ett obehagligt uppvaknande, men så länge ni har era skröpliga föräldrar så kommer ni aldrig att vara hemlösa! Tycker oss kunna ana ett uns av hemlängtan mellan raderna! När kommer ni hem??????????

    2013-05-09 | 09:25:29
  • Mamma & Pappa Carlsson säger:

    Skönt att ert virrande i jakt på en fast plats är över, vi är övertygade om att ni snabbt fixar jobb också.
    Kul för Joel att han fått en fotbollskompis i huset men i Australien är det Rugby som gäller, mycket tuffare än fotboll!

    2013-05-10 | 09:06:55

Kommentera inlägget här: