En stark resa

 

Hej på er!

 

Där hemma börjar väl löven skifta åt uringult och falla av träden medans ni drar på er era roströda mockasiner och dricker jolmiga chai-teer innanför rutorna.

Här borta är vintern äntligen över och vi har avnjutit två veckor av mellan 25-30 graders värme och strålande sol.

Varje sekund har tagits i akt och vi har exponerat vår hy för solens strålar och njutit av en snygg bränna och de första symptomen på Malignt melanom.

Synd bara att australienarna själva inte fattar att det är varmt, de går fortfarande omkring o huttrar i yllehattar och vinterjackor.

 

Här har väl en del saker lyckats hända iallafall.

Ni ska få en "kort" sammanfattning. (sitter på en obekväm stol och får hemmorojder så det får bli kort)

 

- Mitt lilla provjobb visade sig vara betalt, och de var mycket nöjda med min prestation.
Det sa de visserligen inte men de gav mig jobbet och det får man väl ändå tolka som att de inte var totalt missnöjda. Eller så tyckte de synd om mig.

Så det är ett deltidsjobb 5 dagar i veckan på restaurangen som serverar både frukost, lunch o middag.

Mitt första servitrisjobb. Första dagarna var jag rädd, förvirrad och grät. Förstod inte deras konstiga mat på menyn, kocken var stressad o gapade och de andra tjejerna var ytliga o tröga.

Nu däremot gillar jag det skarpt!

 

- Joel jobbar på med sin flyttfirma och han har värk i sin  stackars gamla utslitna kropp morgon som kväll.

Nästa projekt är att ta lastbilskörkort så han kan köra stor lastbil o få ännu mer jobb.

 

- Jag har gjort promotionjobb på en bal för ett rugbylag för 800 av stans VIP-igaste personer, samt spelarna och deras flickvänner.

Min roll var att vänta tills alla nått en tresiffrig promillehalt, sedan uppmuntra dem att buda på en auktion av random saker som gamla ostiga spelarskor, diverse biljetter, prylar o skit.

Sedan vid tolvslaget gick vi omkring med kortläsare och tog betalt av alla packade personer som budat hem saker de inte har nån användning av.

Kändes weird att slänga fram en faktura med ett belopp på 35 000 kr för typ en kontorsstol, och en full gubbe slänger fram sitt svarta Amercan express kort, samtidigt som barnen i Afrika svälter.

Obs skämt, men samtidigt som att jag åt tonfiskröra till lunch för att spara pengar ;) 

 

- Vi har kommit över tyskarnas bortgång och börjar njuta av stillsamheten.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig dock.

Som i söndags när vi stod kl 6 på kvällen och lagade en stillsam middag iklädda gamla Umbro-byxor från 1986 och håret i naturliga dreadlocks gjorda enbart av den enastående tekniken "inte tvätta håret eller kamma sig på en vecka".

Då sprutar husvärden in i huset med sina två polare, alla klädda i kostym, och sprutfulla efter att ha ätit en "stillsam lunch" på stan och delat 6 vinflaskor.

De poppade upp hans bröllopschampange och tömde kylskåpet på all vår mat och spelade musik tills grannen kom in och skrek tills han tappade rösten.

Nästa vecka får vi två nya roommates. De var o kollade på huset i helgen.

En australiensisk tjej som går upp kl 5 på morgonen alla dagar och yogar, samt är vegetarian och bohem och klär sig i fladdriga bohem-kläder.

Känns som om vi kommer bonda bra!! NOT!

Med sig har hon sin franske pojkvän som pratar skitdålig engelska och inte lämnade nåt annat avtryck än en svag doft av baguette.

 

- Vi har ätit middag i stan ihop med husvärden och några av hans polare, som visade sig vara 2 advokater, 2 kirurger, 2 ägare av ett fastighetsbolag, samt några andra lösa karriärsmänniskor typ mannen som uppfann penicilliet, samt ungerns president (typ).

Det bra med australien är dock att här bryr de sig inte att vi sitter där i varsin 10 dollars outfit och har gjort en mindre lyckad karriär som bärplockare samt flyttgubbar. Vi blir välkomna som en del av gänget.

Roligast var när Joel kallpratade med killen som var lever-kirurg.

"So you've been busy, many livers to operate on?". Pinsam tystnad och jag skrattade så det kom vin ut ur näsan.

- Även dåliga saker har hänt.

Vi kom hastigt och lustigt på att vår bilregistrering löpt ut och här i Queensland måste man lämna in bilen på en typ av besiktning/ säkerhetskoll för att få registrera bilen.

Ingen fara tänkte jag o lämnade in bilen fredag morgon. Blev uppringd av gubbjäveln en timme senare och han berättade lite milt att allt på bilen var dåligt (typ) och att han ville ha 7000 kr för att laga den.

Sen kostar ju såklart själva registrering o nya nummerplåtar en hel årsinkomst så det känns ju mindre kul.

Vi drabbades av en gemensam depression och nu står bilen på gatan oregistrerad tills vi beslutat vad ni ska göra åt saken.

 

Så nu går dagarna ut på att jobba så mycket som möjligt så vi kan laga bilen, sen spara ihop mer pengar för att förhoppningsvis ha några millisekunders semester innan vi beger oss mot nordligare breddgrader.

 

Saknar er där hemma!

 

Hejdå!