En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Guide med trädfetish samt utökad kunskap om fett-lever

Kategori: Allmänt




Hej på er trogna följare!

Sitter här på balkongen och grillar mig samtidigt som jag multitaskar och pliktroget rapporterar senaste veckans händelser till er i läsarskaran!
Joel är iväg och bygger moduler ihop med sin flyttfirme chef (som är yngre än honom)
Vore ju synd att säga att jag njuter av min ofrivilliga ledighet.
Med ett dåligt samvete över att vara familjens felande länk och svarta får för att jag inte drar in några pengar till hushållet idag så är det mindre rofyllt.
Kombinera det med att förrådet av damp-tabletter tragiskt nog sinat för att till slut helt upphöra så kan ni se framför er en växlande speedad, växlande apatisk Emelie som far omkring härhemma och tvångsdammsuger upp hårstrån på golvet, växlar aktivitet var femte minut, samt har stora problem att faktiskt göra något produktivt om det av mig anses jobbigt.
Tillexempel det här blogginlägget har påbörjat säkert 5 ggr men snabbt avbrutits då något roligare kallat på uppmärksamhet!
Jag har iallafall slutfört en sak idag, en onlinekurs för att få ett certifikat för att få servera alkohol, vilket krävs i Australien för att få jobba på t.ex. restaurang/bar/promota alkohol.
Det tog tre timmar och nu är jag godkänd och väl påläst inom att man inte får supa ner folk under 18,att en standarsdrink är t.ex. 100 ml rödvin, samt att alkoholkonsumtion kan leda till fett-lever.
Sugen på en drink nu?

Förra veckan bestod av jobb på EKKA.
Det var slitigt men ganska kul, och sista dagen fick jag en kram och en puss av chefen (har fortfarande inte fattat konceptet med kindpussar och vänder alltid fram ansiktet och råkar få pussen på munnen, akward!!), en flaska vin, 100 dollars bonus för MIN UTOMORDENTLIGA ARBETSINSATS, samt ett erbjudande om att jobba både i Canberra och Melbourne i september.
 
 

Annars på jobbfronten har jag blivit erbjuden ännu ett promotionjobb efter en intervju, och är nu anställd av tre promotion-byråer. Nu gäller det bara att de ska erbjuda lite mer frekvent jobb!
Det jobbiga är att man hela tiden åste höra av sig med smöriga meddelanden för att verka angelägen, o vakna sin mail fyrtio ggr i minuten så man kan svara snabbast på eventuella jobberbjudanden.
Ett heltidsjobb i sig bara det.
Imorgon ska jag jobba på en restaurang i närheten. De hade en skylt uppe om att de söker barista, och jag gick in med mitt CV och blåste ägaren av stolen med min charmiga accent och mitt extremt svettiga handslag.
Oklart om morgondagens jobb är provjobb eller om jag faktiskt fick jobbet, jag vet inte ens om jag får betalt och isåfall hur mycket, men så är livet här i Australien: fullt av oklarheter och existensiella frågor.

För Joels del rullar det på. Han får uppdrag från tre olika flyttfirmor. Allt med kort varsel och diffusa detaljer men så är det.Häromdagen flyttade han en pizzaugn, ett jobb på 5 h varav 3 av dem spenderades i en bil med en columbian som lärde honom allt om kokainsmuggling (true story)

Nu är tyskarna ute ur våra liv och vårt hus.
Fördelar med det:
- Man kan gå på naken på toa på natten utan att chocka dem till döds (tysken fick en hjärtinfarkt och dog av genans (eller var det äckel?)av att se mig i trosor och linne så ni kan tänka er)
- Det är rent och fint och vi behöver inte städa upp andras bajs
- Vi slipper lyssna på tysk hiphop alla dygnets vakna timmar
- Vi slipper bli anklagade för att ha stulit andras Nutella
- Vi slipper bli negativt påverkade och suktade av deras katastrofalt bristfälliga kost

Nackdelar:
- Ingen att trakassera när den ena av oss jobbar
- När det inte finns nån annan att störa sig på stör man sig på varandra
- Inga mer kortspelskvällar
- Inga mer att spela in en tysk rapsång med
- Känns tomt o lite för tys(k)t ibland
 


Utgång på lördagen för att fira av dem!
 

Men men det är inget man inte överlever.
Vår husvärd deklarerade stolt igår att han har två potentiella nya inneboende: en 45 årig sydafrikan, eller en ung "snygg" tjej.
Att han veckan innan sagt att han inte vill ha några singeltjejer i huset för att risken är att det blir engångsligg och pinsamma situationer verkar ha blåst bort ur hans medvetande.
Jag vet inte vad som är värst.
Jag vet bara att vi flyr fältet om det kommer in en person vi inte tycker om! (bör kanske ge personen mer än 10 minuter för att ge ett intryck).

Igår gav vi oss iväg på en tripp till Fraser island.
Stolt över att för en gångs skull sitta inne på några geografikunskaper kan jag berätta att det är världens största sandö, och att den heter Fraser island för att en mindre begåvad gubbe o hans fru landade där för massa år sedan och trodde det var Australiens kust o så blev gubben dödad av en abourigin. THE END.
Vi hade bokat in oss på den exklusiva resan "Adventure tour", som bland annat utlovade vacka vyer, en lyxig "BBQ-feast", bad i kristallklart vatten mm mm mm.
Vi lämnade huset i arla morgonstund kl. 04.30 på morgonen.
Blev upphämtade 06.30 av bussen som ioförsig såg ganska äventyrlig ut.
Inuti bussen väntade 14 andra passagerare.
12 av dem var i åldern 70 år-mumiestadiet, en var en ensam amerikansk man med en stor bag som jag på allvar fruktade innehöll en bomb, och den sista var en förståndshandikappad tjej i cirka 20-40 års åldern som skrek oavbrutet och självklart hamnade bredvid oss.
 

Resan bestod av att åka bil på stranden vilket var coolt i cirka 4 minuter tills vi båda somnade och vaknade av att kotpelaren i nackregionen helt hade låst sig i ett mkt obekvämt läge.
Bilen studsade och for så att frukosten obarmhärtligt trycktes nedåt i matsmältningssytemet.
VI klev av bilen på en färja över till ön, målet var att kolla på delfinerna som uppgavs finnas i vattnet.
Tyvärr flyttades vårt fokus till medpassagerarna, och vi båda gick igång som aldrig förr och drev ihjäl oss åt olika personligheter och utseenden som hör hemma på museum.
Jag skrattade så mycket att jag blåste ut snor på en gubbes jacka.
Väl iland på andra sidan insåg vi att vi missat delfinerna, men resten av bussen satt stolt o återgav hur fascinerande det var. Fuck.
 Vår visit på ön bestod av att vi åkte vi omkring med bussen i skogen eller på stranden 99% av tiden.
Guiden var en ytterst okarismatisk och korpulent man som bara pratade om en sak när han väl tog upp mikrofonen: TRÄD. Till höger ser ni ett blabla träd, till vänster ett nedfallet blabla träd, framför oss ett gammalt blabla träd, och så pågick det.

Dock så verkade resten av gruppen uppskatta hans fetish för träd.
Vi stannade framför ett träd som jag skulle kunna beskriva med orden: rätt så stort.
 När tanten i sätet bakom oss som i bästa fall var i åldersgruppen "halv förmultnad" fick syn på trädet nådde hon sitt livs klimax och satte sig spikrakt upp i sätet och började halvskrika "Oh Lord! What a beautiful tree! Oh Lord! My Lord!"
När bussen sedan gjorde en rivstart så sanden sprutade missade hon den lilla detaljen anspänning i någon av kroppens muskler vilket gjorde att hennes huvud slungades in i rutan.
För ett ögonblick trodde vi hon avlidit men maken verkade inte särskilt oroad så vi avvaktade.
Så satt hon avtuppad i en hel timme bara för att med jämna mellanrum slå upp ögonen, sätta sig upp och ropa ut "Oh Lord! The tree!" för att sedan återvända till sin koma.
Färden fortsatte och v båda sövdes av guidens gamla raspiga röst och sov ytterligare en timme. 
 

Första stoppet blev en sjö som tydligen skulle vara hänförande (om man spenderat hela sitt liv under en sten) där vi tog ett snabbt dopp och sedan somnade och nästan missade lunchen.
Den lyxiga "BBQ-Feasten" innebar en grillad torr fisk i ett foliepaket, en uppskuren ananas och några jolmiga pastasallader. Och just det, en grillad korv som i Joels fall i sin helhet blev stulen av en fågel i samma sekund som han förde den till munnen.
Sedan gick vi en sväng i regnskogen och tittade på, just det, träd, och sedan somnade vi i bussen igen.
Mycket värd dag att spendera en veckohyra på!!
 
 
Det blev ett rejält inlägg, hoppas ni tog er tid att läsa det i detalj för att sedan radera det ur ert minne, och förlåta mina synder och mitt grova språk.
 
 

 

Krossade fördomar och 5000 ostmackor

Kategori: Allmänt



Hej era samba-dansande strutsembryon.

Har fått en dags ledighet till min söndertrasade kropps stora glädje, och min ekonomis stora olycka.
Sedan förra torsdagen har jag alltså jobbat på det här eventet som heter Ekka, vilket ni som faktiskt läser bloggen och inte bara tjuvrunkar till bilderna på joel i badbyxor redan vet om.

Bilden iallafall jag o Joel, alltså två helt normala och totalt fördomsfria svenskar, hade om Australien innan vi styrde kosan hit var att Australien är ett jävligt fräscht land.
Fräscha solbrända människor, killarna med axellångt solblekt hår, Billabong-badbraller, och ådriga biceps.
Tjejerna med nonchalanta solstänkta lockar, vita leenden, och pastellfärgade små bikinitrosor som skär in mellan de piffiga skinkhalvorna.
Sanningen är att de få personer som fatksitk ser ut så här är europeer.
Australienarna själva är en bunt lantisar som hasar omkring och luktar gammal camenbert, pratar med bred och ful dialekt, är brutalt överviktiga (tydligen världens mest överviktiga land enligt obekräftat källa) mm.

Visserligen kan man kanske inte generalisera bara av att ha kollat på vilka som hasar omkring på ett sånt här event.
Tänker man på motsvarigheten i Sverige: typ Augustifesten i Norrköping, så är det ju inte direkt befolkningens allra främsta exemplar vare sig mentalt eller utseendemässigt som krälar sig ut ur sina kvalmiga lägenheter i Navestad eller Röda stan och hasar sig ner på stan för att höja sitt BMI med en alldeles för dyr langos.

I vilket fall som helst (känner att jag svävar iväg lite med min besatthet av tjocka australienare), jag jobbar alltså i ett stånd som säljer varma ostmackor och smaksatt mjölk.
Det är det enda ställe på hela eventet där man kan ge en hel familj en lunch (exklusive artäroperationen) för under 10$.
Nu sitter jag inte och säger att alla som smäller i sig en ostmacka då och då kommer trilla ner döda i en infarkt innan de fyllt 40 år, men dessa personer ser det här som riktig högkvalitiv MAT, och där kommer problemet.
En familj stod framför mig o velade vad de skulle ha då ena ungen i 6 års åldern sa att hon inte ville ha en macka.
Då säger mamman som är stöpt i samma form som en klase ruttna vindruvor: Jo ät en macka nu, du behöver få i dig någon ordentlig mat!
Där och då skämdes jag för att jag står och får betalt för att driva folk in i fördärvet.
Lika illa som att heltidsjobba med att sälja hasch eller cigaretter.

Så det är långra dagar, onda fötter, och en obeskrivlig ostlukt som sätter sig i kläder, hud och hår.
Oklart om ostlukten kommer från en själv och ens äckliga kroppsvätskor, eller om det är det faktum att man står 9 timmar i princip INUTI en mackgrill som bidrar till den fruktansvärda odören.
Vi säljer i snitt 5000 mackor om dagen så gissa själva om man är sugen på en toast när man kommer hem.

Jag jobbar ju som sagt bara med "pokemonbeklädda kineser" som jag tidigare skrivit om.
Men faktiskt måste jag backa lite angående mina grova påhopp och fördomar som jag gödlat ur mig.
Faktiskt så har jag kommit att gilla alla i mitt team väldigt mycket.
Visst de är asiater, de har dålig engelska, de fotar allt hela tiden, de har Hello-kitto skal på sina mobiltelefoner, men när man börjar prata med dem i lugn o ro så är de jävligt sköna.
Tydligen finns det inga arbetande kineser i Australiten, utan de är allihopa från Taiwan.
Jag har börjat lära mig mandarin (deras språk), och hittills kan jag säga mitt namn, hur man svär, och hur man säger SKYNDA SKYNDA!
Stört mycket förvånad att såhär på ålderdomens höst kunna byta åsikt om något jag trodde var skrivet i sten.
Kanske kommer jag inte till helvetet trots allt!

En mindre incident var att jag och tyskan (hon jobbar på ett ställe i närheten) lyckats bli kända som två gräs-rökare.
En väldigt självgod kille som är kollega med tyskan ignonerade de två faktum att jag har en ring på fingret och är gammal nog att vara hans mot, och närmade sig mig med avsikten att våra könsorgan skulle dansa en eldig tango på tu man hand.
Restultatet blev väl inte riktigt som han tänkt sig, men på kvällen ropade han efter mig vad som hände ikväll.
I den höga ljudnivån valde jag att istället för att skrika ut mitt svar göra ett tydligt tecken, så jag satte handen vid munnen för att visa att vi skulle dricka sprit.
Han tolkade det dock som att vi skulle röka på och såg förvånad och glad ut.
Samma kväll gick jag o Joel ut med husvärdet och hans "crew" medans tyskarna låg på rummet o jolmade sig som vanligt.
Då fick hon ett sms av raggningsmannen som löd "vart är ni? jag vill verkligen bli hög med er ikväll!"
Hon chockades såklart och frågade dan därpå vad han fått det ifrån.
"Det har Emelie sagt".
Mycket missförstånd och många vändor senare lyckades vi reda ut att vi inte röker på och knappt vet vad hash är, och att om vi nu gjorde det skulle han inte vara den första personen vi ringde.

I torsdags hade vi 5-årig förlovningsdag och var ute på fin restaurang och spenderade våra surt förvärvade pengar.
Åt "suckling-pig" vilket tydligen innebar en griskulting som tas när den diar sin mor och dödas och äts upp av två brutala individer.
Kändes brutalt men var gott!

På måndag flyttar tyskarna ut.
Lite tråkigt men också mycket skönt.
Tänk er själva alla era vänner och närmaste.
Hur mycket man än tycker om dem så är det få personer man verkligen klarar av att leva tätt inpå.
Även om man älskar att hänga så är det underbart skönt att i slutet av dagen komma hem till sitt eget hem o sin enga säng, och gå på sin egna toalett där det inte ligger en gammal tysk bajskorv som någon glömt att spola ner (faktiskt händelse som inträffade inatt.)
Dock så vet vi ju inte vad för slags nytt psykfall som kommer flytta in efteråt, men det blir ju spännande att se.
Förhoppningsvis rör vi på oss snart uppåt i landet. Då detta är en resa utan någon som helst planering så blir det den dagen det blir. Skönt!!

Nu ska vi gå till gymet och riva av ett halvklent pass!

Adios!


5 år av kärlek, skratt och ring på fingret


Fem i tre ragget för den som inte är alltför kräsen (syftar på baggen och inte mig själv)



Fortfarande lika krallig som Mr Olympia



Från noll till hundra på tio depressioner

Kategori: Allmänt



Yo unclefuckers!

Senaste inlägget gick i depressionens tecken och lite så har sista veckorna varit.

Alla som nånsin vandrat in i arbetslöshetens mörka dal vet ju om den grova ågren det åsamkar.
Att inte veta när nästa lön ska komma, att inte veta om man har mat på bordet, att känna sina höftben sticka ut ur sin allt magrare kropp så långt att man skär sönder madrassen när man sover och tvingas sova på en hög med wellpapp.
Att gå omkring i en gammal trasig FILA-tröja och ett par bruna kissluktande fleecebyxor man hittat i en container.

Nej inte så illa men det är en stressande faktor att hålla på o styra o söka jobb o oroa sig för pengar.
Inte så att vi är så jävla dumma att vi inte har en buffert om det skulle skita sig men det vore ju trevligt att ha några ören kvar när man kommer hem så man slipper bo hos sina föräldrar i resten av sitt vuxna liv.

Nu har det dock lossnat lite grann.
Nästa vecka är ett stort event som är en stor mässa med djur, karuseller och utställare.
Det pågår under 10 dagar och lockar sprutmycket förmodligen egendomliga människor.
Jag hade sökt massa jobb där vilket resulterade i först ingenting förutom en existensiell kris.
Sedan lossnade och helt plötsligt befann jag mig i en situation som liknade när man gick i lågstadiet och var ihop med flera killar samtidigt och alla fick reda på varann och allt sket sig.
Fick flera jobberbjudandet, vissa var för dåligt betalt, andra för få timmar, osv
Men till slut igår var jag på intervju och fick det sexiga jobbet att arbeta i ett food-stand som serverar näringsrik kost (om man eftersträvar diabetes-koma) i form av cheese-toasties och mjölk.
Efter att ha mött mina blivande arbetsgivare sade de att jag var den bästa de hade!!!
Bortser man från den massiva detaljen att de andra arbetarna var mest kineser med pokemon-outfits eller australienare med svåra hudproblem som tydligen smittat av sig på hjärnbalken så ser jag det som en fin utmärkelse.
Så från och med imorgon börjar jag jobba 9-10 h pass varje dag under 10 dagars tid.
Jag kommer lukta som en ost, jag kommer få ryggskott av att stå upp, jag kommer få halsbränna av att hantera alla whitetrash-mammor som klgar på att deras nyfödda bränt sig i fontanellen på en sträng smält ost, men viktigast av allt: jag kommer bli fett rik.

Joel har också fått jobberbjudanden.
Det ena jobbet har den lilla haken att han måste ta lastbilskörkort och bekosta själv, men annars låter det bra.
Det andra jobbets hake är att det sätter igång om ett par veckor.
Men han har fått mycket beröm av sin chef och många svarar på hans annons som ligger ute på nätet (ni vet den om 10 dollars gyttjemassage)

Så nu kan ni andas ut av lite uppdatering.
Nu kommer lite bilder o sammanfattning av resten av våra aktiviteter:


Jag o tyskan var på massage i stan och åt lunch underhållnaav mentalsjuk asiat.



Vi har tränat våra brustna lekamen. Här är jag uppblåst på gymet en fredagskväll. En riktig festprisse.


Jag har helgjobbat på en matmarknad utklädd till indian.





Vi har haft underbart väder o hängt på South bank o pressat och äntligen blivit lite bruna!!


Imorgon börjar jobbet, och vi har förlovningsdag!
Dopa brevduvorna och skicka hit mängder med guldtackor så vi kan gå ut o unna oss en bit mat!


XOXO "För fattiga för att gifta sig"