Idag är en mycket speciell dag!
Det är nämligen mr. Mohedes bemärkelsedag!
Hans dag började med en tidig uppstigning 04.45 o frukost på sängen, sedan vankades vårt underbara jobb.
På eftermiddagen fick han möjlighet att välja vad som helst i hela världen han ville göra.
Jag tänkte spontant: luftballongfärd, tribaltatuering, ballongdansen, 4-timmars avsugning, eller maraton-äta lösgodis i duschen.
Han valde att spela Football-manager.
Kul när ens största konkurent varken får hormonella utbrott eller hängröv.
I övrigt har vi haft lite lediga dagar, som vi spenderade på en MEGAFIN strand med våra tyska homies.
Låg o grillade våra spolformade kroppar och hade det allmänt bra.
Vi har också riskerat livslång förlamning och assistans vid alla kommande toalettbesök genom cirkuskonster i trädgården.
Vi har gått på cirkus o sett på snygga kroppar samt en naken man med penis liten som en champinjon.
(Obs ej mannen på bilden, den är som en Karl-Johan svamp i ösregn)
Nu är killarna o spelar fotbollsmatch och jag tyskan o husvärden ska fixa pizza tills de kommer hem, sedan blir det en sprutfylla och kanske en liten utgång.
Vet inte om något direkt revolutionerande har hänt men nåt kanske vi kan hosta ur oss..
I fredags spelade killarna match och jag o tyskan panikdrack vin o åkte in till stan för o möta vår käre husvärd.
Hittade honom medium sprutberusad på en uteservering med en blondin fastnaglad vid sin sida.
Smått akward tyckte vi europeer o gick o åt hamburgare tills killarna anlände.
Det blev en mycket rolig o ganska blöt kväll.
Dagen efter skulle vi gå upp 04.45 o jobba, men "vår bil gick sönder" (officiell version) så vi låg hemma o sov i våra egna uppkastningar hela dagen.
Jobbet fick lite karusell-effekt förra veckan då det visade sig att chefjäveln hade ljugit för oss och sagt att vi var betalda per timme, då vi egentligen fick betalt per kilo.
Detta innebat att vi har anlänt sist av alla, taghit våra raster, o hånskrattat åt kineserna som i princip utfört hedersmord på varandra i jakten på mest jordgubbar.
Lönen anlände o vi hade tjönat i princip 50 spänn per timme.
Inga glada miner vill jag lova!
För första gången i vårt 8 år långa förhållande såg jag Joel blir riktigt arg. (om man bortser från fotbollssammanhang. Tillexempel när han om kvällarna sitter o spelar Footballmanager o tuggar fradga o skriker att "spelet är korrupt")
Jag skrekgrät i regnet iklädd15 kr leggings o leriga gummistövlar, medans Joel jagade upp ägaren av farmen o uttryckte sin vrede. Vi är alltså anställda av en thai-tant som i sin tur hyr ut oss till själva farmen.
Tro det eller ej, men vreden o dödshoten resulterade i att vi fick betalt både för timmarna och kilona, dessutom alldeles för mycket.
Bra! Men vi vill därifrån så fort som möjligt för det är ett riktigt runkjobb.
Hela tiden utlovas det att "snart börjar säsongen på riktigt, då är det jobb varje dag o ni plockar minst 300 kg per dag".
Men säsongjäveln verkar dröja. Som det är nu jobbar vi 3-4 dagar i veckan, o plockar i snitt 100 kg per dag. Betalningen är 60 cent per kilo. Alltså cirka 4 kr. Innan skatt. Och det är 30 mil att köra fram o tillbaks.
Ni som slutförde Matte C i gymnasiet kan ju räkna ut att vi inte direkt torkar oss med tusenlappar i rumpan när vi bajsat.
Men Joel lade ut en liten fin annons på nätet o idag är han o provjobbar på ett flyttföretag.
Jag har gjort några mediokra försök att gå runt på olika cafeer mm men jag är en jävel på att ta på mig den hopplösa offerrollen, och slutar oftast med att jag står inne på nån butik o provar läppglans o halvgråter o tycker synd om mig själv för att jag är så oanställningsbar.
Idag är jag ledig o sitter o gömmer mig på rummet o väntar på att Joel ska komma hem.
Onödigt att umgås för mycket med de andra i huset :)
Här kommer ett inte alltför inspirerat inlägg från två mulliga nutella-frossare.
Dagarna rullar på i ett evigt mediokert tempo.
Vi tränar, äter, sover, jobbar, äter glass o ser på film.
Men vi har iallafall roligt sällskap.
Imorse ägde ett google-translate battle rum i huset.
Tyskarna låg o jolmade sig på sitt rum, och vi på vårt som ligger bredvid.
Battlet gick ut på att komma på det mest kränkande man kan, sedan översätta det till grannens språk, och skrika ut den felöversatta översättningen med ett förmodligen katastrofalt uttal, vartefter alla skrek av skratt.
Den bästa förolämpningen var när tysken skrek "ni är en lat stankstövel" men tung tysk brytning.
Ja så kan man roa sig när man föddes med en kromosom för mycket.
I torsdags var vi lediga och strosade ner på stan för att sprida sveriges stolthet.
En promenad på 1 h, och bäckenet värker fortfarande.
Handlade lite förmodligen jävligt icke-moderiktiga kläder, och Joel klippte sig för 12 dollar på en frisörskola.
Resultat därefter.
Sen har vi jobbat lite men vi är jävligt arga på jobbet.
De är såna jävla myglare!
Vi två och tyskan jobbar såklart exakt samma timmar varje dag.
Ändå fick vi tre olika belopp i lön.
Och idioten som gör lönen går ej att få tag på, och om man får tag på henne svarar hon svävande.
Och eftersom halva gruppen jobbar på timlön, och halva på provision så blir det lite konstigt.
Vi kommer 20 minuter innan start varje morgon, och då sitter redan de pengakåta idioterna där o har jobbat en halvtimme!
Sedan när det är rast o lunch fortsätter de jobba.
VIlket innebär att våra dagar blir jävligt korta, max 4 timmar.
O en resa på 2,5 h. BAJS BAJS BAJS.
Häromdagen tappade kinesen bredvid Joels rad ut massa jordgubbar på marken.
Självklart reser han sig o hjälper honom plocka upp.
Då kommer hans flickvän SPRINGANDES och börjar sno Joels jordgubbar o stoppa i sin jolmiga lila fleecetröja, med ett hetsigt rått-uttryck i ansiktet.
GAAAAH. De skulle garanterat mörda oss allihop om vi stod i vägen för en frodig jordgubbsplanta.
Jahapp, nu blir det inte mycket mer!
Sänd era kvällsböner om att vi blir anställda av australiens motsvarighet till Donald Trump som fotmassörer med 100$ i timmen som lön.
Ursäkta om vi orsakat er kärlkramp eller liknande symptom pga vår bloggtorka!
Vi har jobbat 10 dagar i rad så vi har varit utmattade, slutkörda med munsår och stressdiarréer.
Flytten hos konfliktparet fortskred hela 5 dagar och vi bar möbler, lådor och packade som om vi aldrig gjort något annat.
När containern som ska skeppa deras saker till amerikat anlände utanför huset hade de anlitat en australiensisk flyttfirma för att hjälpa dem lasta.
Vi anlände på eftermiddagen och då var den halvlastad och fyra sjukt retarderade killar stod där och stirrade framför sig med Homer Simpsons-blick.
Efter ett tag åkte de, och vi insåg att de gjort ett briljant jobb:
Lastat tunga möbler ovanpå "Fragile"-märkta lådor med porslin.
Ställt in antika möbler utan skydd på lite random, och ovanpå det lite trädgårdsredskap och annat vasst som repade skiten ur miljonmöblerna
Kastat in två Bang&Olufsen stereos ovanpå lasset utan att spänna fast.
Vi fick med andra ord lasta ut allt och lasta om igen.
Jobbigt men bra för vår ekonomi.
Jordgubbsplockningen fortskrider och vi är en tapper trio som kliver upp innan gryningen och åker iväg 1,25 h för att slava.
Tyskan har blivit en favorit hos en av wannabe-cheferna.
Han har visst lite för höga tankar om sig själv. Han är typ 40, korpulent som en uppsvälld makaron, tunnhårig och allmänt ofräsch.
Hon är en 19årig tysk nyponros som nu tvingas le och vifta med ögonfransarna mot denna yrkespedofilen bara för att vi ska få behålla jobben.
På morgonen anländer man 30 min innan start och då sitter redan alla jävla ögontjänare till kineser och jobbar, OBETALT!
Vid nio-snåret är det 20 minuters obetald rast, alla tar en snabbcigg i sin vagn och sedan fortsätter de jobba.
Maskiner är vad de är!!
Vi har tagit farväl av psykopaten och flyttat med våra tyska vänner.
Det blev aldrig någon räk-attack i gubbens gardinstänger, det räcker att han blir för evigt straffad av sin egen ensamhet och dåliga lukt.
Vi bor nu i ett stort hus lite närme stan.
Det är fint, nytt, och med massa futuristiska elektriska apparaturer, alla världens tv-kanaler, hemmabiosystem, superutrustat kök, mjuka fluffiga sängar, diskmaskin, stor trädgår, och en städerska som kommer varannan vecka.
Jävligt bra kan jag lova!
Ägaren av huset är en 33-årig man i sina bästa år, vars fru jobbar utomlands för tillfället.
Det var iallafall vad han sade när vi kollade på huset.
Igår var grabbarna på fotbollsträning o tyskan jobbade, så jag var ensam hemma med husägaren.
Vi delade en flaska vin och jag lyckades luska ur honom att frugan hade tagit sitt pick o pack och dragit pga av att han vill ha familj men inte hon.
Så kan det gå!
Men han är extremt trevlig och väldigt lättsam så han är med och umgås.
Vi har det roligt i nya huset, här finns massa yta att hänga på.
Vi är idock nte så jävla äventyrliga utan sitter mest hemma och äter glass med nutella och kollar på alla Scary-Movie filmerna.
vi har köpt gymkort nu efter ett 5 månaders uppehåll.
Känns bra och dåligt!
Bra för att det är roligt, får oss att må fysiskt bra, och för att det är kul att se retarderade australienare misshandla sina stackars kroppar med diverse felaktigt utförda övningar.
Dåligt för att man lätt hamnar i gamla rutiner och spenderar all sin vakna tid på gymmet, börjar med anabola, får förminskade testiklar, svarta hårsstrån i knävecken, och inte kommer i sina kläder.
Ni vet sånt som händer när tjejer styrketränar.
Nu ska vi kolla på En stark resa med Morgan o Ola-Conny.
Lätt veckans höjdpunkt!
