En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Den förlorade förhuden och 20 år gammal cajenne

Kategori: Allmänt



Hej trogna läsarskara.

Grymt impade av vår egna bloggfrenesi!
Här kommer ännu en uppdatering ffrån de retarderades rike!

Joel sprutade in fyra mål på fotbollsmatchen i fredags och blev lagets hjälte samtidigt som jag låg hemma i sängen och drack rödvin och skrekgrät till torka aldrig tårar utan handskar.
Klassisk fredagskväll.

På lördagen jobbade vi hemma hos en familj som ska flytta till Amerikat, och hjälpte dem packa ihop alla sina ägodelar.
Vid första anblicken verkade de vara kärnfamiljen
Två vuxna med några trivselkilon för mycket och deras två barn, 4 och 2 år gamla.
Hela huset var tapetserat med proffsfotografier på den skriklyckliga familjen omfamnandes i olika konstellationer. På väggarna satt tavlor med tacky budskap som "There is nothing more beautiful than the love of a family" etc etc.
Cirka en minut in på vistelsen fattade vi att så var inte riktigt fallet.
De båda var separerade sedan 6 veckor men skulle flytta tillsammans o hålla ihop "för barnens skull" som det så fint heter.
"För barnens skull" innebar för dem att skrikgräla konstant inför ungarna, samt göra allt för att vinna över barnen på sin respektive sida, tillexempel säger pappan till dottern när mamman gått "who loves you the most? Daddy does!! More than mommy! Much more!!" och andra små fina citat som förmodligen kommer leda till att båda barnen har både ätstörningar, drogproblem och stressakne inom ett par år.

Det var i vilket fall som helst två trevliga dagar.
VI packade deras svindyra ägodelar samtidigt som vi lekte med barnen och hunden.
Den minsta killen sprang omkring naken hela tiden, och vid ett tillfälle satt vi på golvet och packade lådor och han kom och ställde sig framför med sitt underrede i ögonhöjd.
Jag satt precis och funderade på vad det var för ärta som var placerad ovanpå nötpåsen när Joel packade ner en judestjärna och där lade vi ihop ett plus ett och mysteriet var löst.

Vi tjänade mycket mycket pengar och det var mycket välkommet!!!

Idag jobbade vi på jordgubbsplockningen.
Vi har värvat den tyska tjejen så hon började idag, och det var riktigt behagligt att jobba då vi nu slipper stå och gå utan får sitta i små typ flintstonebilar och köra omkring och plocka.

Annars har det inte hänt alltförmycket.

Kriget mot psykopaten till husvärd fortskrider och vi gör allt för att reta upp honom till max.
Till exempel genom att lägga i 5 cent i kassan istället för 5 dollar som det kostar när man tagit slut på toapappret. (ni som känner joel vet att skulle vi betala fullpris skulle vi bli ruinerade) En spännande upptäckt är att han går igenom allt som vi slänger i papperskorgen i köket.
Alla förpackningar och burkar av något slag tar han upp och diskar och ställer in i ett skåp.
Idag gjorde vi chili con carne och behövde lite krydda och letade bland hans kryddor.
Fann cajennepeppar och lyckan var gjord. Ända tills vi insåg att den gick ut 1993. FÖR TJUGO JÄVLA ÅR SEDAN!!!

Nu är det bara en vecka kvar tills vi flyttar.
Lagom till flytten ska vi plantera lite räkskal i hans äckliga gardinstänger :)

Dåligt med bilder nu för tiden men så går det när man är osmakligt ful!!


Ryggskott på nazistisk slavfarm

Kategori: Allmänt



Hej!
I onsdags ringde alarmet klockan fem och det var knappt att vi fick upp våra igenslammade ögonlock i den arla morgontimmen.
Vi for iväg i bilen på den 1 timme långa färden mot arbetet samtidigt som föraren blev matad med keso o kaffe och vi lyssnade på dålig australiensk morgonradio.

Väl på plats möts vi av en korpulent thailändska, samt ett gäng kineser.
En bil modell familjefordon sprutar in på vägen (hastighetsgränsen 5km/h hölls inte riktigt) och dörrarna öppnas.
Ut väller ett tjockt rökmoln som i värsta snoop dogg-videon, och sedan klättrar cirka 20 kineser ut med varsin cigg i munnen.
Arbetsgruppen bestod av oss, och resten asiater.
En fet vit man som ägde stället välkomnade alla varmt genom att ställa sig och skrika hur missnöjd han var på gårdagens jobb, och ödmjukt förklara med spottet sprutande ur munnen att gör man inte sitt jobb får man sparken direkt.
Utan någon introduktion sprutade alla ut på fältet med tråg att plocka i.
Vi följde efter och satte igång.

Arbetsställningen var en äkta Gollum-position, framåtvikt med krummad rygg gick vi och rafsade i jordgubbsplantorna och fasade för att bli attackerade av dödliga spindlar och djur.

Hela gruppen övervakades av fem stycken riktiga lantisar som förmodligen gjort karriär inom plockar-branchen och nu nått den ultimata toppen.
Långt hår, tandlösa, med bronnbränna, kedjerökande, grov accent, och riktiga jävla pratkt-nazister.
De sprang omkring och skrek på alla.
Jobba snabbare!!
Sluta prata!!
Vad är det för fel på er??? De här jordgubbarna är inte mogna!
Osv osv.

De andra som var där gick som maskiner och plockade och vi hängde på så gott det gick.
Jag hade dagen till ära köpt ett par gummistövlar, och för att spara pengar så köpte jag ett par barnstövlar i storlek 35.(Nu gråter min mor framför datorn det vet jag. Jag har 37/38)
Efter cirka en timme hade jag ingen känsel från bäckenet och nedåt.

Joel behövde gå på toa och frågade vart han skulle ta vägen.
"Ska du kissa eller bajsa?" frågar arbetsledaren.
Logiskt tyckte dem, att ska man kissa får man gå i skogen, annars får man ta toan.
INtigriteten på topp!

Helt plötsligt var dagen slut och vi fick ett kontrakt att skriva på.
Bland annat med härliga regler såsom "You have to wash your hands when you have used the bathroom". Ehhh.
Dock uteblev info såsom lön osv men det viktigaste är väl ändå toahygienen...

Vi åkte hem och sov sov sov.

Igår var vi lediga och killarna spelade fotboll i parken.
Det låg en skola precis bredvid och jag föreslog att vi kanske inte skulle vara precis bredvid under skoltid.
De blev till slut bortkörda och utpekade som potentiella pedofiler, ahha.

Idag jobbade vi igen.
Idag gick det lite bättre.
Solen sken och några nykomlingar hade anlänt så vi var inte längra gröngölingar.
Av någon anledningar gillar slavdrivarna oss och låter oss vara helt o hållet.
Vi får vara ifred, lyssna på musik, ha kortärmat, gå på toa när vi vill och andra priviligier som de andra inte har.
Det är ioförsig jävligt soft men det är störande att se hur olika de behandlar oss bara för att vi är "ariska" eller vad man ska kalla det.

Ikväll ska Joel spela match i regnet.

Och jag ska sitta i sängen och gråta lite och känna hur jävla dåligt det känns att vara på andra sidan jordklotet när ens släkt vandrar över till de sälla jaktmarkerna.

Två polska bärplockare

Kategori: Allmänt



Hej på er nordbor.

Vilken jävla runkvecka det har varit rent ut sagt.
Snabbt sammanfattat:
Vi eldade upp oss mer och mer på den dammiga gamla stofilen till landlord, som smög sig omkring i huset och spionerade på alla.
Jag lyckades hamna i ett tjafs med honom om kylskåpsutrymme, då vi har tre kylskåp på typ 12 pers, varav han upptar ett helt kylskåp själv med sin gamla jävla vegetariska blomkåls-avkok och andra gas-framkallande oigenkännbara produkter som en gång i historien eventuellt kallats föda.

Ett par andra incidenter som att vi klättrade nedför balkongen för att slippa möta fossilen ledde till slut till att han kastade ut oss. Utan att våga säga det rakt ut förstås, utan han drog en åtta timmar lång historia med sina gamla dammiga stämband som ingen av oss orkade lyssna på om att det skulle komma nån annan till rummet och bla bla bla.
Inga tårar fällda för det, skönt o slippa ta det beslutet själva.

DOCK tråkigt då vi blivit fett mycket homies med det tyska nazistparet som bor här.
Obs, de är förmodligen inte nazister. Mitt bevis för den tesen är att de blev ganska upprörda när jag drog ett par "gaskammar" och Auswitch-skämt.

Vi trodde att de hade blivit hjärntvättade av psykopatgubben och ville bo kvar här i hans källare i evighetens evighet och föda hans missbildade barn.

Dock så visade det sig att de inte kunde tänka sig ett liv utan sina svenska vänner och att de ville flytta med oss till nåt nytt.
Så vi påbörjade ett maratonletande i smyg då de inte ville väcka psykopatens vrede.
VI bor i rummen bredvid varann så det blev många hemliga möten på balkongen osv.
Kort o gott så var det skitsvårt att hitta nåt som passade alla.
De har båda jobb i närheten och ingen bil, huset fick inte vara för dyrt, det fick inte ägas av en psykopat, det fick inte vara för skitigt, man måste få bli full och röka hash på verandan, och de där andra vanliga kriterierna man vill ha i sitt boende.

Samtidigt så har vi slitit som två ungerska polarbävrar för att hitta ett varsit jobb och rädda vår kollapsande ekonomi.
Motivationen har varit lite bristande, på en skala från 1-10 måste jag värdera den till en svag 0,01.

Vi har suttit framför datorn o sökt alla möjliga jobb men inte ett skit har vi hört från nån förutom min intervju då de kallat fel person.

Livskvaliten har varit bajsdålig och vi har deppat, stressat och haft ångest.
Dessutom har det regnat.

Idag dock så visade sig den heliga hemulen för oss och besvarade våra böner.
Jag fick två intervjuer inbokade (som mänskligt paraplyställ och topless-svetsare, men man får inte vara för kräsen)
Sen fick vi samtal om att vi båda fått jobb, och nu på kvällen kollade vi på ett hus ihop med tyskarna som var sjukt bra och vi ska flytta in om två veckor!!
Lite dyrt är enda nackdelen, men det är extremt fint och lyxigt.
Vi delar det med en man i 30-års åldern vars fru är bortrest i tre månader. (runkmaraton?)

Och låt oss presentera vårt nya steg i karriären:


JORDGUBBSPLOCKARE!!!!

Vi har ljugit ihop en historia om att vi är erfarna inom området och lyckades få ett heltidsjobb som bärplockare.

HAHAHAHAHAHHAHA.
Tror det passar vår intilligensnivå som handen i handsken.
Enda nackdelen är att det innebär eventuell närkontakt med maskar att hasa omkring i ett jordgubbsland.

Så imorgon ringer klockan 5 på morgonen.
Bäst att kolla på En stark resa på kanal5play och sen sluta ögonlocken och ladda för att utföra stordåd i bärparadiset!!






Joel gjorde comeback på fotbollsplanen med sin gamla rostiga ligament.
Han dunkade in ett episkt mål som till och med jag fattade var snyggt.
Kollektiv ribba i egna laget och han var nöjd och belåten med det! (men inte med de andra böndernas spelarinsatser). I sanningens namn är han bara med i laget för att han saknar att duscha med andra män


En förlorad kotpelare

Kategori: Allmänt


Yo!

Här är två slutkörda individer som skriver.

Igår gjorde Joel comeback på fotbollsplanen.
Vi hittade en annons på nätet om någon som sålde massa fotbollsskor.
Lite diffust, men vi återvände med ett par sprillans nya skitskor för 20$.
På kvällen åkte Joel o tysken o fotbollstränade.
Högkvalitativ australiensk fotboll!
En nedsläckt plan med EN lampa, så de fick ha reflexvästar på sig för se varandra.
Ingen tränare, utan bara bristfällig improvisation.
Han kom hem trött, besviken på kvalitén, men på fredag ska de spela match.




Idag åkte vi in till stan för jag skulle på anställningsintervju på ett café.
Började otroligt starkt med att chefen hade blandat ihop mig med nån annan och satt med en annan Emelies CV framför sig.
Allt gick väl bra förutom den lilla detaljen att hon var måttligt road över mitt visum som gör att jag bara får jobba 6 mån på ett ställe.
Intervjun tog hisnande 7 minuter och jag fick reda på att jag inte fick jobbet under eftermiddagen.

Lyckligtvis blev vi uppringda av en desperat person som vi messat igår angående flytthjälp.
De behövde AKUT hjälp att flytta. Jag erbjöd min och Joels hjälp, men hon skrikskrattade och sade att det var ett "mansjobb" och att de bara behövde Joels hjälp.
Fetglöm det tänkte jag och vi åkte dit båda två.

Väl på brottsplatsen vöntade två kedjerökande KOL-drabbade (på allvar) chockerande överviktiga white-trash australienare, samt en stackars kill/gubbe som var där för o hjälpa.

Efter lite luskande kom jag fram till:
- Gubbens mamma hade dött i huset för 1,5 år sen och efterlämnat en medioker fläck av biologiskt material på heltäckningsmattan (typ).

- Han hade drabbats av milleniumets depression och flyttade in i huset och sover i mammans gamla säng med en syrgasmask på sig då han inte kan andas pga sin grova rökning.

- Hans flick(?)vän (svårt att könsbestämma) bor på annan ort och var där för att hjälpa till.
Låg mest i sängen och åt ostbågar eller gick omkring och skrekgrät över "hur jobbigt det var".

- Han hade dragit på sig grova skulder och blivit av med huset, och hade nu till imorgon på sig att samla ihop allt sitt o sin mammas gamla skit.
Han hade nu hyrt två containrar på sammanlagt 20 ton (!) för att skeppa sina grejer längre upp i landet och bygga ett hus.

Huset var 4 rum o kök, och alla rum var täckta upp till midjehöjd med gammalt jävla skrot.
Jag fick äran att börja i det värsta rummet. På 3 timmar hade jag lyckats gräva ut cirka hälften av fornlämningarna.
Bland annat hittade jag:
- Komplett discoset med blinkande strålkastare och rökmaskin
- 11 (!!) datorer
- En frimärkssamling
- En dagbok från 1996 med en mening i; "Today I was in the shop".
- Telefonkataloger från 2000-2011, då de hävdade att det "är lag på att ha i huset". Internet??
- Osorterade siden-boxerkallingar med Homer Simpson motiv
- En 1,5 meter hög leksakshund
- En kycklinggrill
- Två jordglober
- Ett sprillans nytt trumset
OSV OSV.

Så fort man lyfte på något så hittade man gamla obetalda/ oöppnade räkningar.
Huset såg ut som en soptipp men de hade massa sprillans grejer på avbetalning.

Jag rensade o bar ut skit o Joel och den australienska alfahanen som också hjälpte till körde skroten till containern.
Samtidigt försökte gammelgubben som bodde i huset hjälpa till genom att tillexempel lite smidigt kasta upp ett 200 kg kylskåp på sin gamla rostiga kotpelare och bära genom hela trädgården med en "Ringaren i NotreDame hållning".
Den kotpelaren är förlorad efter den här flytten må jag lova!!

Vi avslutade dagen med att lyfta runt på massa gammalt skit o byggmaterial på tomten och bli attackerade av spindlar, ödlor, myror och andra köttätande djur.
Slutligen var vi klara och mottog tacksamt 200 dollar för 5 timmars arbete!!
Imorgon ska vi hjälpa dem igen.
De ska vara ute ur huset framåt eftermiddagen, och med tanke på att vi flyttade ett helt rum idag på 5 timmar så är det säkert rimligt att vi fullföljer resten av huset samt flyttstädning på 5 timmar imorgon. NOT:
Så en hel dag av död, förruttnelse, tunga lyft, och INGEN MAT PÅ TIO TIMMAR var vi lagom glada.

Nu äter vi choklad o gömmer oss på rummet och smygdricker vin.

Fångade i psykopatens näste

Kategori: Allmänt

Hello!

Nu har vi bott ett par dar i vår nya resistens.
Det enda molnet på den annars klarblåa himlen är vår landlord som går oss på nerverna en hel del.

Första intrycket var att han var en mysig gubbe.
Han är väl i 65-års åldern och påminner lite om pappan i American Pie, men kortare.
När vi kollade på huset frågade vi om han själv bodde här, han svarade "någon gång ibland".

Nu visar det sig att psykopaten bor här på heltid och har eget rum osv.
Dessutom jobbar han hemifrån, så han är ALLTID här!!
När på dygnet man än vistas på allmän yta så är han där och smyger omkring som en gammal estnisk pedofil.
Inatt var jag på toa klockan tre, tror ni inte han var uppe då också?

Vi försöker smyga ut i köket och snabbt förbereda vår mat, men innan man vet ordet av så har han ljudlöst smygit sig fram och sätter sig ALLTID vid bordet när vi äter och pratar om Australiens ekonomi med sin trista monotoma röst.
Idag lyckades han pricka in alla måltider vi åt. Dessutom alla måltider som de andra i huset åt.

Ni som känner oss vet att frukost gärna intas i lugn o ro, och INTE med en gubbe som sitter o flåsar en centimeter från ens gröttallrik.

Vi har dragit slutsatsen att han är en ensam, sällskapssjuk man, som vare sig har familj eller vänner, och därför hyr ut huset bara för att få umgänge.

Höjdpunkten kom igår när vi gick upp på morgonen för att åka på marknad.
Då sitter han där som en gammal stofil i köket och väntar när vi kommer upp och vill veta våra planer för dagen.
Vi gör misstaget att berätta att vi ska på marknad, och han skiner upp och säger "det ska jag med!!"
Vi försöker desperat dra oss ur och säga att vi ska åka lite senare osv, han säger att man måste åka tidigt för att få en parkering
Ändå sitter han och väntar på att vi ska bli färdiga.
Till slut rymde vi ut bakvägen och åkte.

Marknaden var en white-trash-fest.
FOlk sålde allt möjligt. Fåglar, tröjor med ylande vargar i fullmånesken, båtmotorer, sexuella tjänster, tyska korvar, gamla begagnade buffaloskor osv.
Supertacky.

Men våra roommates är riktigt bra. Om bara gubben kunde försvinna!!!

Idag har vi återigen sökt jobb.
Duktigt frustrerande att sitta o söka söka söka då allt är så oorganiserat o trist.
Må det släppa snart!

Vi var också på gymmet och tränade våra stackars underkroppar.

Nu ska vi återigen se på film o gömma oss för den sällskapssjuka gamla fornlämningen!!







Arbetsförmedlingen för psoriasdrabbade

Kategori: Allmänt

Hej era gamla fjäderfän

I torsdags tog vi vårt pick o pack och lämnade vår supersvit och flyttade in i vårt nya sharehouse.
Det är ett stort hus ca 1 mil utanför stan.

Vi delar huset med ett tyskt par och ett franskt par. Samt efter två dar upptäckte vi att det bor en diffus fransman i källaren som mest sitter i råttar sig.
Husägaren är en gubbe på cirka 60 år som mystiskt nog också bor i huset.
Han håller på med nån företagsidé som han kommit på som han älskar att prata om.
Vi har dragit slutsatsen att han bara hyr ut huset för att kunna ha några stackars ungdomar som är för artiga för att säga ifrån när han håller sina monologer om sitt projekt.
Huset är bra och skapligt rent (förutom att fransmannen fredagsrakade pungen idag så det flöt svarta punghår i hela duschen).
Dock lite diffust med gubben som bor här, han är alltid hemma och vill alltid prata.
Och reglerna är bland annat att man varken får dricka eller röka, och man får böta 5 dollar om man lämnar kvar nånting i köket.

Tyskarna är riktigt sköna trots att de är minderåriga (hon är 19 år)
Killen är ett grovt fotbollsfan och han och Joel pratade fotboll oavbrutet hela första kvällen, och han ska ta med Joel på fotbollsträning på tisdag med ett lag han tränar med.
Äntligen äntligen får Joel utlopp för sitt stora intresse.
Varje natt sitter han uppe och spelar football-manager, och såfort vi åker förbi en fotbollsplan tittar han med längtande blick.

Hittills har vi inte gjort mycket, mest försökt bekanta oss med vår nya stad.
Joel är fortfarande dödssjuk och har hostat, snorat och svettat vid minsta ansträngning.

Igår åkte vi in till stan och skulle hitta på något.
Letade parkering i typ en timme, och sedan när vi väl fixat det fanns det inget att göra.
Vi gick på toa på ett museum, drack en kaffe, och sedan satt vi och undrade vad som skulle komma näst.
Vi tog bilen till IKEA som ligger 2 mil utanför stan. Fastnade i värsta rusningstrafiken och fick ett grovt samanbrott.
Väl framme hetssprang vi mot godisavdelningen för att stimulera våra sockersjuka själar.
Tyvärr hade de slutat sälja lösgodis, och vi tröståt en korv och en mjukglass i kafeterian, omgivna av snikna pensionärer som slickade på 50 cents mjukglassar med sina gamla vitgråa förmultnade tungor.

Annars har vi mest råttat oss och legat på rummet och sett på film.

Idag gick vi till ett gym o provtränade.
Joel gick och hostade slem på golvet som alla bodybuildargubbar halkade omkull i.
Jag hade haft grov träningsabstinens och körde på allvar ALLT på gymmet, var där i säkert 3 h.

Nu ligger fokus på att försöka hitta ett jobb. Lite stressande när pengarna rinner iväg o tråkigt att behöva snåla!!
Gick in på australiens motsvarighet till blocket, där man kan hitta allt, bland annat jobbannonser.
Man får sitta o sålla så sjukt mycket!
På samma sida söker de bland annat:
- En asiatisk gardinsömmerska
- En atletisk person som kan springa med labradorer
- En jurist
- Gogodansare
- Två massörer, en kille och en tjej, får INTE vara ett par (happy ending?)
- En psoriasis-drabbad man mellan 18-65 som ska vara med på en 15 minuters undersökning
- En "goodlooking" 65-årig man för att marknadsföra ett resebolag

OSV OSV OSV!!

Man kan hitta helt sjuka saker. Men men det löser sig kanske.
Just nu har vi lite hemlängtan.
Kram på er!




Den bistra insikten att man är hemlös

Kategori: Allmänt


Hej på er flitigt kommenterande läsare!

Allt stöd och påhejande gör det verkligen värt att gå in ifrån solens gassande, sätta sig i ett mörkt rum framför en datorskärm vars strålning gör att ens hy förvandlas till en 14-årings acnedrabbade anlete, och skriva några rader som ni där hemma kan gotta er åt!! Ni kan väl iallafall låtsas att ni inte glömt oss!!!

Vi kom fram till Brisbane i måndags.
Slog in en "lite roligare" väg på GPSen, vilket tyvärr resulterade i en två timmars FETfelkörning, och ett nära på brustet förhållande.
Men slutligen kom vi fram.

Fick ett fruktansvärt dåligt intryck av staden som vi hoppats så mycket på.
Den kändes tråkig o trist, folk var fula och konstiga, och husen var höga, blanka och opersonliga.
Vi satte oss på en parkbänk och ångestläste i turist-broschyrer, men inte ens insikten om att Brisbane ligger i närheten av legenden Steve Irvins (må han vila i frid) alldeles egna zoo kunde lyfta vårt humör.

Vi hade bokat ett möte att kolla på ett hus på eftermiddagen, och enligt annonsen såg det ut som paradiset på jorden typ.
Väl framme möter vi upp gubben som äger/ förvaltar/ random befinner sig vid huset.
Han såg ut, betedde sig och luktade som en gammal knarkare,han spottade när han pratade, och var allmänt skum.
Huset såg ut som Tjernobyl, det luktade gammal inrökt makrillsröv, och såg ut som en gammal inrökt makrillsröv. (jävligt fult förmodligen)
Vilket jävla ställe.

Vi diskuterade i cirka en miljondels sekund och kom fram till att vi hellre skulle bo inne i ljumskvecket på Oprah Winfrey än i det huset.

Det började skymma och vi hade ingenstans att ta vägen.
Ingen jävla stans fick man ställa bilen utan att betala hela sin förmögenhet.
Så vi skrapade ihop våra sista mynt och lade i en parkeringsautomat och satte oss och drack en kaffe.
I den stunden ville vi båda åka hem.
"Men vi åker till Cairns då, där är det säkert bra", föreslog jag, och slog in destinationen på GPSen.
En resa på 20 timmar visade det sig (återigen lite bristande research)

Slutligen tog vi oss till ett hotell i närheten och gick fram till receptionen med rödgråtna ögon.
Fick välja mellan ett hotellrum för alldeles för mycket pengar, eller en lägenhet för alldeles, alldeles för mycket pengar. Vi valde hotellrummet.
När vi checkade in bad receptionisten oss att skriva ner vårt nummer och vår adress.
Det här är vår adress nu, sade vi.
Men ni måste väl ha en annan adress? undrade receptionisten.
Nej, svarade vi.
Men er adress i Sverige då? undrade hon.

Då slog det oss att vi är två förlorade själar i främmande land, utan adress, utan hem, och i Sverige har vi varken adress eller husdjur.
Det var ett svart ögonblick för oss båda.

Sorgen höll i sig tills vi kom upp på rummet och upptäckte att vi blivit uppgraderade till årets PIMP-rum.
Två våningar, vardagsrum, två tv, kök, sängloft mm.
Receptionisten kände väl ett sting av sympati över vår prekära situation.
Vi har knappt lämnat rummetför att vi har haft det så bra.
Plus att vi som en konsekvens av vårt dyra boende försöker snåla in på allt annat, och då är det en bra lösning att hålla sig inne och bara äta ägg typ, haha.

Vi gjorde en uppstickare till takvåningen där det utlovades en sensuell jaccuzi.
Förberedda på petting i poolen och kvidande förökning till synen av solen som går ner över skyskraporna äntrade vi "spa-avdelningen".
Som visade sig vara ett lysrörsupplyst rum med en jolmig gul-beige pool i mitten med halvgult kissvatten med så mycket klor att man fick svamp i knävecken bara av att vistas på samma kontinent.
Dessutom funkade inte bubbelfunktionen, så vi låg där och frättes sönder av klor i det urinljumna vattnet, ända tills ett mörkt könshår flöt förbi och vi flydde ner till vår svit.

Joel har lyckats bli sjuk (en man med en förkylning, testamentet är skrivet!!" så dagarna har varit passiva.
Passiva som i att ligga på en filt i en park med huvudet i mitt knä och bli matad med vindruvor

Vi har letat boende som två idioter med uteblivna resultat.
Idag lossnade det dock och vi bokade in 5 visningar.
Redan på andra stället kändes det klockrent så vi skippade resten.

Flyttar imorgon in i ett sharehouse, hoppas det blir riktigt bra!

Mer info när vi är på plats (och har insett att vi bor med Australiens motsvarighet till deltagarna i "Farmen"?).
Bland annat fick vi veta att en colombian kommer flytta in inom kort.
Bajs-följetången fortsätter!!??



Flykt från fritidsgården Byron Bay

Kategori: Allmänt

Yo muthurfukkers.
Vi befinner oss på soliga guldkusten och frossar i livets goda.

Senast vi skrev satt vi i bilen och mobilbloggade på väg mot Byron Bay med stora förhoppningar.
Rullade slutligen in på slutdestinationen.
Vi båda har väl tappat lite i hygien och fräschör sedan vi lämnade nordpoolen hemma, (t.ex. gått från att duscha tre gånger per dag till två), men på det här stället rådde ett mode att se så sliten o cool ut, samtidigt som man ändå är sexig, brun mm.
Trots det så kände vi oss som två aliens.
Överallt jävla skandinaver o europeer (OBS det kanske är obvious men vi hade INTE gjort vår research innan vi hamnade där).
Inte har vi suttit på ett flygplan i 36 timmar och fått hemmorojder och blodproppar i benen för att umgås med typ Finspångsbor.
ALLA var barfota.
Alla killar hade långt hår.
Alla hade mössa.
Alla var typ elva år gamla.
Alla var i flock.
Varannan person gick med kryckor eller bandage efter att ha betalat sista barnbidraget på en surflektion av en dreadlock-beklädd solbränd fejk-aussie med billabong-byxorna så långt ner på höfterna att man inte för en sekund kan fundera på om han rakar ballen eller inte, och lyckats skrapa upp sin sköra tonårshy mot ett korallrev.
Alla ville bara surfa, dricka, och utforska varandras lyckogruvor.
Dessutom ösregnade det.


Vi tog en kaffe och funderade på våra alternativ:

A. Köpa ett hajtandshalsband och dreadlocks, och en gemensam batiksarong och googla upp närmaste tidsmaskin för att färdas tillbaks till 18-års åldern och njuta av semesterorten.
B. Fly snabbare än ljudets hastighet.

Behöver jag säga vad vi gjorde.

Vi åkte till guldkusten och här trivs vi som fisken i vattnet.
Bor på motell och har slappat, badat o tränat.
Då det är vinter här är boende etc billigare, och det är mycket lugnare vilket passar två Brdge-spelande gamla fossiler som oss.






Vi var ute i fredags o åt mat o drack vin, hamnade i en spelhall och spelade airhockey och andra ADHD-spel tills svetten sprutade.

Idag skulle vi ha åkt vidare men sängen var så skön och vi var så lata så vi stannade en dag till. Imorgon väntar Brisbane! Adios!

Århundradets kallaste natt

Kategori:

 
 
Hej på er trogna följeslagare!


Vi är på resande fot och har inte haft så mkt internet att skryta med.
Men nu sitter vi i bilen och skriver på telefonen med bieffekten grov åksjuka och risk för fontänkräks på instrumentbrädan.

I söndags lämnade vi Melbourne efter ett känslofullt farväl av husets katt som spenderat alla nätter i vår säng.

 

 


Vi begav oss mot Canberra, rikets
huvudstad för er som sov er igenom geografilektionerna (jag)

Lite ointressant fakta att ta upp er bristfälliga hjärnkapaciter med: Melbourne o Sydney kunde inte enas om vilken stad som skulle bli huvudstad, och för att undvika inbördeskrig, hard feelings och massiv blodspillan byggde man helt enkelt en ny stad mitt emellan.
En tävling utlystes om att rita ett förlag på stadens utseende.
Någon svagt utvecklingsstörd person låg förmodligen med juryn och vann med sitt dåliga förslag.
Staden är byggd i cirklar runt en konstgjord sjö, och är asful.

Vi spenderade en natt i bilen. Mindre lyckat då temperaturen ute var 7 grader och vi hade bara en filt att dela på. Århundradets kallaste natt!! Låg o skakade och immade igen bilen totalt.
Att kosten under dagen bland annat bestått av att vi delat på femton kokta ägg missades tyvärr av tarmsytemet och inte ens den möjligheten till värmekälla bjöds under natten.

kr



Vi vaknade vid kl sex och vallfärdade till Canberras mecka: Fitness first. Värme. Toaletter. Träning. Dusch. Underbart.

Sedan turistade vi.
Vi åkte till krigsmuseumet och spenderade två timmar av vårt liv vi aldrig får tillbaka på att gå omkring o kolla på gammal krigsutrustning, flygplan, och bilder på snygga australienska soldater.
Mycket patriotiskt och trist.

Sedan kollade vi in stan vilket tog en sekund. Bästa var grillad kyckling och två döva personer som pratade med varann och lät sjukt roligt.

Sen besökte vi parlamentet. Ful byggnad och vi blev scannade och genomsökte innan vi gick in för att inte bomba stället. Vilket nog hade varit att göra dem en tjänst.



Sedan fick vi nog och satte oss i bilen och kvällskörde.
Slumpade en stad och kom fram till Newcastle sent på kvällen.
Körde ner till vattnet och valde en trygg parkeringsplats, trodde vi.
Somnade som två narkoleptiska sälar och vaknade cirka en gång var tionde minut under natten av att fulla whitetrash ungdomar krökade loss på parkeringen, och diffusa bilar parkerade precis bredvid och ägnade sig åt barnförbjudna saker som immade igen rutorna.

När morgonen äntligen kom visade det sig att vi befann oss på världens finaste ställe.
En kustväg med långa stränder o promenader.
Vi åt frukost vid vattnet, tog en lång promenad, och badade i vågorna.
Hade en solig, skön o slapp dag.

 



På kvällen satte vi oss i bilen igen och körde.
Kom fram till hålan Coffs harbour på kvällen helt slutkörda.
Hittade INGENSTANS att parkera. Typiskt backpackerställe, överallt satt skyltar om att man inte fick sova i bilen.
Tillslut körde vi in i en mörk nationalpark och somnade till ljudet av dödliga vilda djur som skrek och röt över savannen och krafsade på bildörrarna med sylvassa klor.
Eller så var det papegojor o fladdermöss men det första alternativet låter ju tveklöst mer spännande.

När morgonen kom var vi utvilade och använde oss av angränsande toalett. Meddelandena som var skrivna på herrtoalettens väggar avslöjade att vi övernattat på ett näste för gay-sex möten.
Jaja, intressant i vilket fall som!

Dagen spenderades på stranden, första riktiga stranddagen på bra länge.
Höga vågor, vi låg mest o solade och kollade på folk som försökte surfa.

Framåt eftermiddagen kände vi ett skrikande behov efter en säng och en komplett sanering i en dusch.
Hittade ett billigt motellrum o checkade in.
Efter tre nätter i bilen kändes det som en svit på Hilton hotell.
Duschade flera gånger och njöt av att ligga i en ren säng och sträcka ut sig.
Så idag är vi som två nya människor. Nu sitter vi som sagt i bilen på väg uppåt kusten.
Om nån timme är vi framme i Byron bay, får se om det är nåt att ha!

Kram kram