En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Drivna mot ruinens brant av den blå ögonstenen

Kategori: Allmänt

 
Hej på er!
 
Där hemma börjar väl löven skifta åt uringult och falla av träden medans ni drar på er era roströda mockasiner och dricker jolmiga chai-teer innanför rutorna.
Här borta är vintern äntligen över och vi har avnjutit två veckor av mellan 25-30 graders värme och strålande sol.
Varje sekund har tagits i akt och vi har exponerat vår hy för solens strålar och njutit av en snygg bränna och de första symptomen på Malignt melanom.
Synd bara att australienarna själva inte fattar att det är varmt, de går fortfarande omkring o huttrar i yllehattar och vinterjackor.
 
Här har väl en del saker lyckats hända iallafall.
Ni ska få en "kort" sammanfattning. (sitter på en obekväm stol och får hemmorojder så det får bli kort)
 
- Mitt lilla provjobb visade sig vara betalt, och de var mycket nöjda med min prestation.
Det sa de visserligen inte men de gav mig jobbet och det får man väl ändå tolka som att de inte var totalt missnöjda. Eller så tyckte de synd om mig.
Så det är ett deltidsjobb 5 dagar i veckan på restaurangen som serverar både frukost, lunch o middag.
Mitt första servitrisjobb. Första dagarna var jag rädd, förvirrad och grät. Förstod inte deras konstiga mat på menyn, kocken var stressad o gapade och de andra tjejerna var ytliga o tröga.
Nu däremot gillar jag det skarpt!
 
- Joel jobbar på med sin flyttfirma och han har värk i sin  stackars gamla utslitna kropp morgon som kväll.
Nästa projekt är att ta lastbilskörkort så han kan köra stor lastbil o få ännu mer jobb.
 
- Jag har gjort promotionjobb på en bal för ett rugbylag för 800 av stans VIP-igaste personer, samt spelarna och deras flickvänner.
Min roll var att vänta tills alla nått en tresiffrig promillehalt, sedan uppmuntra dem att buda på en auktion av random saker som gamla ostiga spelarskor, diverse biljetter, prylar o skit.
Sedan vid tolvslaget gick vi omkring med kortläsare och tog betalt av alla packade personer som budat hem saker de inte har nån användning av.
Kändes weird att slänga fram en faktura med ett belopp på 35 000 kr för typ en kontorsstol, och en full gubbe slänger fram sitt svarta Amercan express kort, samtidigt som barnen i Afrika svälter.
Obs skämt, men samtidigt som att jag åt tonfiskröra till lunch för att spara pengar ;) 
 
- Vi har kommit över tyskarnas bortgång och börjar njuta av stillsamheten.
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig dock.
Som i söndags när vi stod kl 6 på kvällen och lagade en stillsam middag iklädda gamla Umbro-byxor från 1986 och håret i naturliga dreadlocks gjorda enbart av den enastående tekniken "inte tvätta håret eller kamma sig på en vecka".
Då sprutar husvärden in i huset med sina två polare, alla klädda i kostym, och sprutfulla efter att ha ätit en "stillsam lunch" på stan och delat 6 vinflaskor.
De poppade upp hans bröllopschampange och tömde kylskåpet på all vår mat och spelade musik tills grannen kom in och skrek tills han tappade rösten.
Nästa vecka får vi två nya roommates. De var o kollade på huset i helgen.
En australiensisk tjej som går upp kl 5 på morgonen alla dagar och yogar, samt är vegetarian och bohem och klär sig i fladdriga bohem-kläder.
Känns som om vi kommer bonda bra!! NOT!
Med sig har hon sin franske pojkvän som pratar skitdålig engelska och inte lämnade nåt annat avtryck än en svag doft av baguette.
 
- Vi har ätit middag i stan ihop med husvärden och några av hans polare, som visade sig vara 2 advokater, 2 kirurger, 2 ägare av ett fastighetsbolag, samt några andra lösa karriärsmänniskor typ mannen som uppfann penicilliet, samt ungerns president (typ).
Det bra med australien är dock att här bryr de sig inte att vi sitter där i varsin 10 dollars outfit och har gjort en mindre lyckad karriär som bärplockare samt flyttgubbar. Vi blir välkomna som en del av gänget.
Roligast var när Joel kallpratade med killen som var lever-kirurg.
"So you've been busy, many livers to operate on?". Pinsam tystnad och jag skrattade så det kom vin ut ur näsan.

- Även dåliga saker har hänt.
Vi kom hastigt och lustigt på att vår bilregistrering löpt ut och här i Queensland måste man lämna in bilen på en typ av besiktning/ säkerhetskoll för att få registrera bilen.
Ingen fara tänkte jag o lämnade in bilen fredag morgon. Blev uppringd av gubbjäveln en timme senare och han berättade lite milt att allt på bilen var dåligt (typ) och att han ville ha 7000 kr för att laga den.
Sen kostar ju såklart själva registrering o nya nummerplåtar en hel årsinkomst så det känns ju mindre kul.
Vi drabbades av en gemensam depression och nu står bilen på gatan oregistrerad tills vi beslutat vad ni ska göra åt saken.
 
Så nu går dagarna ut på att jobba så mycket som möjligt så vi kan laga bilen, sen spara ihop mer pengar för att förhoppningsvis ha några millisekunders semester innan vi beger oss mot nordligare breddgrader.
 
Saknar er där hemma!
 
Hejdå!
 
Bild från överskattade Fraser island.
 
 
 
 

Guide med trädfetish samt utökad kunskap om fett-lever

Kategori: Allmänt




Hej på er trogna följare!

Sitter här på balkongen och grillar mig samtidigt som jag multitaskar och pliktroget rapporterar senaste veckans händelser till er i läsarskaran!
Joel är iväg och bygger moduler ihop med sin flyttfirme chef (som är yngre än honom)
Vore ju synd att säga att jag njuter av min ofrivilliga ledighet.
Med ett dåligt samvete över att vara familjens felande länk och svarta får för att jag inte drar in några pengar till hushållet idag så är det mindre rofyllt.
Kombinera det med att förrådet av damp-tabletter tragiskt nog sinat för att till slut helt upphöra så kan ni se framför er en växlande speedad, växlande apatisk Emelie som far omkring härhemma och tvångsdammsuger upp hårstrån på golvet, växlar aktivitet var femte minut, samt har stora problem att faktiskt göra något produktivt om det av mig anses jobbigt.
Tillexempel det här blogginlägget har påbörjat säkert 5 ggr men snabbt avbrutits då något roligare kallat på uppmärksamhet!
Jag har iallafall slutfört en sak idag, en onlinekurs för att få ett certifikat för att få servera alkohol, vilket krävs i Australien för att få jobba på t.ex. restaurang/bar/promota alkohol.
Det tog tre timmar och nu är jag godkänd och väl påläst inom att man inte får supa ner folk under 18,att en standarsdrink är t.ex. 100 ml rödvin, samt att alkoholkonsumtion kan leda till fett-lever.
Sugen på en drink nu?

Förra veckan bestod av jobb på EKKA.
Det var slitigt men ganska kul, och sista dagen fick jag en kram och en puss av chefen (har fortfarande inte fattat konceptet med kindpussar och vänder alltid fram ansiktet och råkar få pussen på munnen, akward!!), en flaska vin, 100 dollars bonus för MIN UTOMORDENTLIGA ARBETSINSATS, samt ett erbjudande om att jobba både i Canberra och Melbourne i september.
 
 

Annars på jobbfronten har jag blivit erbjuden ännu ett promotionjobb efter en intervju, och är nu anställd av tre promotion-byråer. Nu gäller det bara att de ska erbjuda lite mer frekvent jobb!
Det jobbiga är att man hela tiden åste höra av sig med smöriga meddelanden för att verka angelägen, o vakna sin mail fyrtio ggr i minuten så man kan svara snabbast på eventuella jobberbjudanden.
Ett heltidsjobb i sig bara det.
Imorgon ska jag jobba på en restaurang i närheten. De hade en skylt uppe om att de söker barista, och jag gick in med mitt CV och blåste ägaren av stolen med min charmiga accent och mitt extremt svettiga handslag.
Oklart om morgondagens jobb är provjobb eller om jag faktiskt fick jobbet, jag vet inte ens om jag får betalt och isåfall hur mycket, men så är livet här i Australien: fullt av oklarheter och existensiella frågor.

För Joels del rullar det på. Han får uppdrag från tre olika flyttfirmor. Allt med kort varsel och diffusa detaljer men så är det.Häromdagen flyttade han en pizzaugn, ett jobb på 5 h varav 3 av dem spenderades i en bil med en columbian som lärde honom allt om kokainsmuggling (true story)

Nu är tyskarna ute ur våra liv och vårt hus.
Fördelar med det:
- Man kan gå på naken på toa på natten utan att chocka dem till döds (tysken fick en hjärtinfarkt och dog av genans (eller var det äckel?)av att se mig i trosor och linne så ni kan tänka er)
- Det är rent och fint och vi behöver inte städa upp andras bajs
- Vi slipper lyssna på tysk hiphop alla dygnets vakna timmar
- Vi slipper bli anklagade för att ha stulit andras Nutella
- Vi slipper bli negativt påverkade och suktade av deras katastrofalt bristfälliga kost

Nackdelar:
- Ingen att trakassera när den ena av oss jobbar
- När det inte finns nån annan att störa sig på stör man sig på varandra
- Inga mer kortspelskvällar
- Inga mer att spela in en tysk rapsång med
- Känns tomt o lite för tys(k)t ibland
 


Utgång på lördagen för att fira av dem!
 

Men men det är inget man inte överlever.
Vår husvärd deklarerade stolt igår att han har två potentiella nya inneboende: en 45 årig sydafrikan, eller en ung "snygg" tjej.
Att han veckan innan sagt att han inte vill ha några singeltjejer i huset för att risken är att det blir engångsligg och pinsamma situationer verkar ha blåst bort ur hans medvetande.
Jag vet inte vad som är värst.
Jag vet bara att vi flyr fältet om det kommer in en person vi inte tycker om! (bör kanske ge personen mer än 10 minuter för att ge ett intryck).

Igår gav vi oss iväg på en tripp till Fraser island.
Stolt över att för en gångs skull sitta inne på några geografikunskaper kan jag berätta att det är världens största sandö, och att den heter Fraser island för att en mindre begåvad gubbe o hans fru landade där för massa år sedan och trodde det var Australiens kust o så blev gubben dödad av en abourigin. THE END.
Vi hade bokat in oss på den exklusiva resan "Adventure tour", som bland annat utlovade vacka vyer, en lyxig "BBQ-feast", bad i kristallklart vatten mm mm mm.
Vi lämnade huset i arla morgonstund kl. 04.30 på morgonen.
Blev upphämtade 06.30 av bussen som ioförsig såg ganska äventyrlig ut.
Inuti bussen väntade 14 andra passagerare.
12 av dem var i åldern 70 år-mumiestadiet, en var en ensam amerikansk man med en stor bag som jag på allvar fruktade innehöll en bomb, och den sista var en förståndshandikappad tjej i cirka 20-40 års åldern som skrek oavbrutet och självklart hamnade bredvid oss.
 

Resan bestod av att åka bil på stranden vilket var coolt i cirka 4 minuter tills vi båda somnade och vaknade av att kotpelaren i nackregionen helt hade låst sig i ett mkt obekvämt läge.
Bilen studsade och for så att frukosten obarmhärtligt trycktes nedåt i matsmältningssytemet.
VI klev av bilen på en färja över till ön, målet var att kolla på delfinerna som uppgavs finnas i vattnet.
Tyvärr flyttades vårt fokus till medpassagerarna, och vi båda gick igång som aldrig förr och drev ihjäl oss åt olika personligheter och utseenden som hör hemma på museum.
Jag skrattade så mycket att jag blåste ut snor på en gubbes jacka.
Väl iland på andra sidan insåg vi att vi missat delfinerna, men resten av bussen satt stolt o återgav hur fascinerande det var. Fuck.
 Vår visit på ön bestod av att vi åkte vi omkring med bussen i skogen eller på stranden 99% av tiden.
Guiden var en ytterst okarismatisk och korpulent man som bara pratade om en sak när han väl tog upp mikrofonen: TRÄD. Till höger ser ni ett blabla träd, till vänster ett nedfallet blabla träd, framför oss ett gammalt blabla träd, och så pågick det.

Dock så verkade resten av gruppen uppskatta hans fetish för träd.
Vi stannade framför ett träd som jag skulle kunna beskriva med orden: rätt så stort.
 När tanten i sätet bakom oss som i bästa fall var i åldersgruppen "halv förmultnad" fick syn på trädet nådde hon sitt livs klimax och satte sig spikrakt upp i sätet och började halvskrika "Oh Lord! What a beautiful tree! Oh Lord! My Lord!"
När bussen sedan gjorde en rivstart så sanden sprutade missade hon den lilla detaljen anspänning i någon av kroppens muskler vilket gjorde att hennes huvud slungades in i rutan.
För ett ögonblick trodde vi hon avlidit men maken verkade inte särskilt oroad så vi avvaktade.
Så satt hon avtuppad i en hel timme bara för att med jämna mellanrum slå upp ögonen, sätta sig upp och ropa ut "Oh Lord! The tree!" för att sedan återvända till sin koma.
Färden fortsatte och v båda sövdes av guidens gamla raspiga röst och sov ytterligare en timme. 
 

Första stoppet blev en sjö som tydligen skulle vara hänförande (om man spenderat hela sitt liv under en sten) där vi tog ett snabbt dopp och sedan somnade och nästan missade lunchen.
Den lyxiga "BBQ-Feasten" innebar en grillad torr fisk i ett foliepaket, en uppskuren ananas och några jolmiga pastasallader. Och just det, en grillad korv som i Joels fall i sin helhet blev stulen av en fågel i samma sekund som han förde den till munnen.
Sedan gick vi en sväng i regnskogen och tittade på, just det, träd, och sedan somnade vi i bussen igen.
Mycket värd dag att spendera en veckohyra på!!
 
 
Det blev ett rejält inlägg, hoppas ni tog er tid att läsa det i detalj för att sedan radera det ur ert minne, och förlåta mina synder och mitt grova språk.
 
 

 

Krossade fördomar och 5000 ostmackor

Kategori: Allmänt



Hej era samba-dansande strutsembryon.

Har fått en dags ledighet till min söndertrasade kropps stora glädje, och min ekonomis stora olycka.
Sedan förra torsdagen har jag alltså jobbat på det här eventet som heter Ekka, vilket ni som faktiskt läser bloggen och inte bara tjuvrunkar till bilderna på joel i badbyxor redan vet om.

Bilden iallafall jag o Joel, alltså två helt normala och totalt fördomsfria svenskar, hade om Australien innan vi styrde kosan hit var att Australien är ett jävligt fräscht land.
Fräscha solbrända människor, killarna med axellångt solblekt hår, Billabong-badbraller, och ådriga biceps.
Tjejerna med nonchalanta solstänkta lockar, vita leenden, och pastellfärgade små bikinitrosor som skär in mellan de piffiga skinkhalvorna.
Sanningen är att de få personer som fatksitk ser ut så här är europeer.
Australienarna själva är en bunt lantisar som hasar omkring och luktar gammal camenbert, pratar med bred och ful dialekt, är brutalt överviktiga (tydligen världens mest överviktiga land enligt obekräftat källa) mm.

Visserligen kan man kanske inte generalisera bara av att ha kollat på vilka som hasar omkring på ett sånt här event.
Tänker man på motsvarigheten i Sverige: typ Augustifesten i Norrköping, så är det ju inte direkt befolkningens allra främsta exemplar vare sig mentalt eller utseendemässigt som krälar sig ut ur sina kvalmiga lägenheter i Navestad eller Röda stan och hasar sig ner på stan för att höja sitt BMI med en alldeles för dyr langos.

I vilket fall som helst (känner att jag svävar iväg lite med min besatthet av tjocka australienare), jag jobbar alltså i ett stånd som säljer varma ostmackor och smaksatt mjölk.
Det är det enda ställe på hela eventet där man kan ge en hel familj en lunch (exklusive artäroperationen) för under 10$.
Nu sitter jag inte och säger att alla som smäller i sig en ostmacka då och då kommer trilla ner döda i en infarkt innan de fyllt 40 år, men dessa personer ser det här som riktig högkvalitiv MAT, och där kommer problemet.
En familj stod framför mig o velade vad de skulle ha då ena ungen i 6 års åldern sa att hon inte ville ha en macka.
Då säger mamman som är stöpt i samma form som en klase ruttna vindruvor: Jo ät en macka nu, du behöver få i dig någon ordentlig mat!
Där och då skämdes jag för att jag står och får betalt för att driva folk in i fördärvet.
Lika illa som att heltidsjobba med att sälja hasch eller cigaretter.

Så det är långra dagar, onda fötter, och en obeskrivlig ostlukt som sätter sig i kläder, hud och hår.
Oklart om ostlukten kommer från en själv och ens äckliga kroppsvätskor, eller om det är det faktum att man står 9 timmar i princip INUTI en mackgrill som bidrar till den fruktansvärda odören.
Vi säljer i snitt 5000 mackor om dagen så gissa själva om man är sugen på en toast när man kommer hem.

Jag jobbar ju som sagt bara med "pokemonbeklädda kineser" som jag tidigare skrivit om.
Men faktiskt måste jag backa lite angående mina grova påhopp och fördomar som jag gödlat ur mig.
Faktiskt så har jag kommit att gilla alla i mitt team väldigt mycket.
Visst de är asiater, de har dålig engelska, de fotar allt hela tiden, de har Hello-kitto skal på sina mobiltelefoner, men när man börjar prata med dem i lugn o ro så är de jävligt sköna.
Tydligen finns det inga arbetande kineser i Australiten, utan de är allihopa från Taiwan.
Jag har börjat lära mig mandarin (deras språk), och hittills kan jag säga mitt namn, hur man svär, och hur man säger SKYNDA SKYNDA!
Stört mycket förvånad att såhär på ålderdomens höst kunna byta åsikt om något jag trodde var skrivet i sten.
Kanske kommer jag inte till helvetet trots allt!

En mindre incident var att jag och tyskan (hon jobbar på ett ställe i närheten) lyckats bli kända som två gräs-rökare.
En väldigt självgod kille som är kollega med tyskan ignonerade de två faktum att jag har en ring på fingret och är gammal nog att vara hans mot, och närmade sig mig med avsikten att våra könsorgan skulle dansa en eldig tango på tu man hand.
Restultatet blev väl inte riktigt som han tänkt sig, men på kvällen ropade han efter mig vad som hände ikväll.
I den höga ljudnivån valde jag att istället för att skrika ut mitt svar göra ett tydligt tecken, så jag satte handen vid munnen för att visa att vi skulle dricka sprit.
Han tolkade det dock som att vi skulle röka på och såg förvånad och glad ut.
Samma kväll gick jag o Joel ut med husvärdet och hans "crew" medans tyskarna låg på rummet o jolmade sig som vanligt.
Då fick hon ett sms av raggningsmannen som löd "vart är ni? jag vill verkligen bli hög med er ikväll!"
Hon chockades såklart och frågade dan därpå vad han fått det ifrån.
"Det har Emelie sagt".
Mycket missförstånd och många vändor senare lyckades vi reda ut att vi inte röker på och knappt vet vad hash är, och att om vi nu gjorde det skulle han inte vara den första personen vi ringde.

I torsdags hade vi 5-årig förlovningsdag och var ute på fin restaurang och spenderade våra surt förvärvade pengar.
Åt "suckling-pig" vilket tydligen innebar en griskulting som tas när den diar sin mor och dödas och äts upp av två brutala individer.
Kändes brutalt men var gott!

På måndag flyttar tyskarna ut.
Lite tråkigt men också mycket skönt.
Tänk er själva alla era vänner och närmaste.
Hur mycket man än tycker om dem så är det få personer man verkligen klarar av att leva tätt inpå.
Även om man älskar att hänga så är det underbart skönt att i slutet av dagen komma hem till sitt eget hem o sin enga säng, och gå på sin egna toalett där det inte ligger en gammal tysk bajskorv som någon glömt att spola ner (faktiskt händelse som inträffade inatt.)
Dock så vet vi ju inte vad för slags nytt psykfall som kommer flytta in efteråt, men det blir ju spännande att se.
Förhoppningsvis rör vi på oss snart uppåt i landet. Då detta är en resa utan någon som helst planering så blir det den dagen det blir. Skönt!!

Nu ska vi gå till gymet och riva av ett halvklent pass!

Adios!


5 år av kärlek, skratt och ring på fingret


Fem i tre ragget för den som inte är alltför kräsen (syftar på baggen och inte mig själv)



Fortfarande lika krallig som Mr Olympia



Från noll till hundra på tio depressioner

Kategori: Allmänt



Yo unclefuckers!

Senaste inlägget gick i depressionens tecken och lite så har sista veckorna varit.

Alla som nånsin vandrat in i arbetslöshetens mörka dal vet ju om den grova ågren det åsamkar.
Att inte veta när nästa lön ska komma, att inte veta om man har mat på bordet, att känna sina höftben sticka ut ur sin allt magrare kropp så långt att man skär sönder madrassen när man sover och tvingas sova på en hög med wellpapp.
Att gå omkring i en gammal trasig FILA-tröja och ett par bruna kissluktande fleecebyxor man hittat i en container.

Nej inte så illa men det är en stressande faktor att hålla på o styra o söka jobb o oroa sig för pengar.
Inte så att vi är så jävla dumma att vi inte har en buffert om det skulle skita sig men det vore ju trevligt att ha några ören kvar när man kommer hem så man slipper bo hos sina föräldrar i resten av sitt vuxna liv.

Nu har det dock lossnat lite grann.
Nästa vecka är ett stort event som är en stor mässa med djur, karuseller och utställare.
Det pågår under 10 dagar och lockar sprutmycket förmodligen egendomliga människor.
Jag hade sökt massa jobb där vilket resulterade i först ingenting förutom en existensiell kris.
Sedan lossnade och helt plötsligt befann jag mig i en situation som liknade när man gick i lågstadiet och var ihop med flera killar samtidigt och alla fick reda på varann och allt sket sig.
Fick flera jobberbjudandet, vissa var för dåligt betalt, andra för få timmar, osv
Men till slut igår var jag på intervju och fick det sexiga jobbet att arbeta i ett food-stand som serverar näringsrik kost (om man eftersträvar diabetes-koma) i form av cheese-toasties och mjölk.
Efter att ha mött mina blivande arbetsgivare sade de att jag var den bästa de hade!!!
Bortser man från den massiva detaljen att de andra arbetarna var mest kineser med pokemon-outfits eller australienare med svåra hudproblem som tydligen smittat av sig på hjärnbalken så ser jag det som en fin utmärkelse.
Så från och med imorgon börjar jag jobba 9-10 h pass varje dag under 10 dagars tid.
Jag kommer lukta som en ost, jag kommer få ryggskott av att stå upp, jag kommer få halsbränna av att hantera alla whitetrash-mammor som klgar på att deras nyfödda bränt sig i fontanellen på en sträng smält ost, men viktigast av allt: jag kommer bli fett rik.

Joel har också fått jobberbjudanden.
Det ena jobbet har den lilla haken att han måste ta lastbilskörkort och bekosta själv, men annars låter det bra.
Det andra jobbets hake är att det sätter igång om ett par veckor.
Men han har fått mycket beröm av sin chef och många svarar på hans annons som ligger ute på nätet (ni vet den om 10 dollars gyttjemassage)

Så nu kan ni andas ut av lite uppdatering.
Nu kommer lite bilder o sammanfattning av resten av våra aktiviteter:


Jag o tyskan var på massage i stan och åt lunch underhållnaav mentalsjuk asiat.



Vi har tränat våra brustna lekamen. Här är jag uppblåst på gymet en fredagskväll. En riktig festprisse.


Jag har helgjobbat på en matmarknad utklädd till indian.





Vi har haft underbart väder o hängt på South bank o pressat och äntligen blivit lite bruna!!


Imorgon börjar jobbet, och vi har förlovningsdag!
Dopa brevduvorna och skicka hit mängder med guldtackor så vi kan gå ut o unna oss en bit mat!


XOXO "För fattiga för att gifta sig"

White-trash bingo och kristet blockflöjtsband

Kategori: Allmänt



Hej era svettiga tubsocks-odlingar.

Just nu äger en skymf, en förnedring, ett äktenskapsbrott, en början på slutet rum i detta hus.
Den av djävulen uppkomna tysken har gjorde det oförlåtliga brottet att låna hem ett PS3 av sin stackars kollega som spelat så mycket FIFA att han nästan blivit utslängd av sin respektive.
För en person som inte blivit utsatt för lobotomi under sin uppväxt skulle det kanske verka avskräckande, men han tog istället hem spelet hit och nu sitter han och Joel och hetsspelar.

Helgen började med att Joels vän förlöste sin avkomma vilket gav upphov till en svår längtan efter en egen krabat. Spekulerade i namn, vems gener den skulle få osv.
Tyvärr sprack denna längtan, redan under eftermiddagen ägnade jag många funderingar åt hur man på enklaste sätt kan sterilisera sig med hjälp av saker man har lättillgängliga i hemmet. Strumpsticka? Potatisskalare?

Anledningen till denna vändning var jobb.
J ag o tyskan jobbade på 98-års jubileumet av Australiens diffusaste marknad, i ett varsit leksaksstånd i varsin ände av spektaklet.
Marknaden ligger en halvtimme utanför stan, men den lilla sträckan räcker för att stan ska förvandlas till värsta hålan med inavels-befolkning.
Några av de stimulerande aktiviteter man kunde roa sig med var: att åka karusell, att äta artär-igenslemmande mat och skynda på sin åderförkalkning, kolla på diverse djur, handla upp sina bidragspengar på skit man inte behöver, bli ansiktsmålad, köpa sockervadd åt sina barn och invänta deras diabetes, klappa en orm, eller bara vara ett allmänt mojje och gåomkring och lukta illa.

Jag hade den otroliga turen (?) att placeras framför den "stora scenen" där jag underhölls med diverse uppvisningar.
Ett urval:
- En skönhetstävling för barn i åldrarna 0-2 år (barnen i full makeup på allvar)
- En tävling i gangnam style
- En lama-uppvisning
- En kristen tant-kör som framförde en egenskriven låt som hette "den sista resan", ackompenjerad av blockflöjtsspel
- En husdjursparad där bara en hund dök upp (den var trebent dessutom)
- Ett gäng taekwon-doo utövare, oklart om de var utvecklingsstörda eller bara jävligt dåliga

Ja ni kan ju räkna med att jag var fett väl underhållen under mitt 12 timmars abetspass.

På söndagen fortsatte spektaklet och för att få tiden att gå lite snabbare uppfann vi ett White trash-bingo.
Det gick ut på att man skrev ner ett gäng saker att kolla efter och sedan sätta en bock när man såg det, första person att ha bockat för alla vann!
Det här är några av punkterna: (kan tilläggas att jag såg dem alla)
- Tjock person hetsätandes glass
- Myntinkast längre än 1dm
- Vuxen person i ansiktsmålning
- Vuxen person i djurhatt
- Skrattande person i komplett indiandräkt
- Föräldrar som slår sitt barn
- Barn som dreglar på leksakerna
- Efterbliven person med glass på örat

Ni kan ju snabbt räkna ut att dagarna gick ut på att glädjas åt andra människors underhållande utseende och beteende.
Vilket självklart gör oss till onda människor som borde kölhalas och hängas på offentlig plats.
Men tills dess får man väl inte roligare än vad man gör sig.

Idag har Joel jobbat med sitt flyttjobb.
Jag ska provjobba imorgon och är fett nervös.
Har suttit o you-tubat massa tutorials hur man gör bra kaffe vilket bara ledde till existensiell ångest och tvivel över min egen prestations-förmåga.

Lite småbitter över att jag har sökt varenda jobb som existerar på denna sida av jordklotet utan nåt jävla resultat (är jag så motbjudande dålig?) och så får tyskan idag ett samtal och blir erbjuden heltidsjobb utan att ens ha varit på intervju fast hon ska åka härifrån om 2 veckor.

Nu är det sovdags.

Hejdå!

Portade från koncentrationslägret

Kategori: Allmänt




Hej era sommarsvullna spritångande krassemackor!

Här på andra sidan östersjön har mycket vatten runnit under broarna sedan sist.
Förutom att gräsmattan har växt sig lite längre så har vi lyckats med bedriften som 99% av u-ländernas befolkning (med andra ord Kina) trodde vara omöjlig.
Det är inte att bestiga Kilimanjaro med en segway.
Det är inte att ha dubbelmacka med två havande fiskmåsar.
Det är heller inte att skaffa barn med sin egna samkönade kusin.

Vi har fått sparken från koncentrationslägret, a.k.a helvetet på jorden, a.k.a JORDGUBBSPLOCKNINGEN!

Efter ett par gångers så kallad ogiltlig frånvaro i form av "bilen startade inte", "akut magsjuka", "dödsfall inom familjen", "översvämmad garageuppfart" så mottog vi plötsligt beskedet på det direkta och mycket mogna sättet - ett sms som svar på vår fråga om nästa arbetstillfälle.

Vi skrek av lycka att slippa sittsår, närkontakt med 1,5 meter lång orm i jordgubbslandet (for real, det hände sist vi var där), smutsiga naglar, sönderkörd bil, och förtappad själ.
Samtidigt skrek vi av olycka då vi insåg att vår redan väldigt fragila ekonomi gjorde en u-sväng rakt ner i fördärvet och lämnar oss panka, olyckliga och undernärda.

Sedan dess har vi sprutat iväg ansökningar till hela kräftans vändkrets och fått lite napp. Vilket förmodligen kommer resultera i förlust, olycka o besvikelse som vanligt men vem vet.

Turligt nog dök ett jobb spontant upp för idag.

Jobbet bestod av att leka hobbyprostituerad på en golfbana.
För 25 dollar i timmen stod jag o tyskan på en solig golfbana och låtsas-skrattade åt fulla gubbars skämt, delade ut lite öl, och blev serverade smörgåsar och läsk.
Drömjobb!
Jämför man det med att sitta med ett strax bristande magsår i ett regnigt jordgubbsland omgiven av anakondor och korrupta ris-kineser och tjäna 10 dollar i timmen så jublar man högt.

Alla gubbar på välgörenhetsgolfen fick ryckningar i baguetten när de hörde våra sexiga brytningar.
En gubbe frågade till och med om accenten var äkta. Nej vi blir betalade extra för att låta så..
Min toppkommentar var när jag sensuellt slängde upp mitt raknings-ärrade ben iklätt en 3 dollars tygsko på kylboxen och ropade till en anländande golfbil "Welcome to the second hole!".
Hmm.. inte mitt livs stoltaste ögonblick.

Vad mer då...

I helgen kom Laureline ifrån Adelaide o hälsade på.
Jag sightseeade med hennes föräldrar som inte kan ett ord engelska.
Stolt visade jag vägen genom denna vackra stad som kommit att bli vårt hem de senaste månaderna.
Synd bara att det visade sig att jag var helt fel ute när vi väl fick tag på en karta menmen.
På kvällen skulle vi ha barbeque o fira att husvärden åkt till Ibiza för att utforska det europeeiska könssjukdoms-spektrumet.
Tyskarna skulle ta hit några personer från sitt "crew" som de så ostigt kallar det.
Dock dök ingen upp och det slutade med att jag, Joel o fransyskan sprutfyllde oss med fyra flaskor vin o en halv flaska rom och gick ut och dansade till dåliga technoremixer av 80-tals hits hela natten lång.
Ett kärt återseende med andra ord!

Nu är det dags att vila fontanellen mot gåsduns-kudden och förbereda sig för en ny dag av pengaångest, soleksem och gamla ägg till frukost.

På återseende islänningar!

OBS! För er stackars sargade individer som råkade hamna här via den mentalt skadade men underbara människan som kallar sig Joels syster så vill vi be om ursäkt och förtydliga att vi inte är med i Ku Klux Klan, att vi inte knarkar, och att det mesta av det vi säger är 100% sant.

Kram!





'

Rullstols-rugby och små smutsiga barnfingrar testar tålamodet

Kategori: Allmänt



Hej era gamla vattenskallar!

Nu har våra gamla utslitna hjärnhalvor åter sammankopplats sedan förra helgens massiva spritorgier och vi är redo för att avrapportera oss igen!

Denna helgen gick i den heliga Amadeus tecken, och bestod av nästan 100% nykterhet och jobb.

Jag lyckades få tag på ett promotionjobb förra veckan, och som den oerhört generösa person jag är så rekommenderade jag även min vän tyskan till jobbet.
Glada över att få jobba kikade jag in på hemsidan och såg att det är en promotionsfirma som bara har tjejer, och alla brudarna var såna halvfula leggings-och-kort-tröja akneärrade för spacklade australiensare som betalat nån indisk hobbyfotograf för att ta "modellbilder" där de sitter o svankar på en sten vid havet och försöker se drägliga ut.
Det hela urartade i sååå många skämt om att vi skulle skaffa varsit artistnamn typ Dominique o Anastazia och jobba i enbart fisknäts-strumpbyxor, intimpiercing, och två lack-klistermärken över bröstvårtorna.

Dock så kunde vi andas ut när mailet med dresscoden kom. Vi skulle klä oss i svarta byxor o vit t-shirt. Och nej, inget krav på bh-löst och stå under vattenspridare.

Vi jobbade på en stor sportarena på en hemmamatch för ett lag som heter Brisbane Broncos.
Innana vi anlände hade vi ingen aning om ens vilken sport det var som skulle utkämpas.
Gissade eventuellt på rullstols-pingis, blind-pilbågsskytte eller kast med liten video.
Dock så var det rugby vilket var betydligt trevligare.

Vår uppgift var att stå utanför o i arenan o sälja lotter där en vinnare dras varje match, o hälften av pengarna går till välgörenhet o hälften av pengarna till en vinnare.
Så det gällde alltså att antasta alla 40.000 besökare och kasta med håret o försöka sälja på dem så mycket som möjligt.
Målet var att sälja för 500$, jag kom upp i 505$ innan jag kunde andas ut o avsluta kvällen.
Enda haken var alla packade aussies som försökte komma innanför brallorna på oss genom att håsa ut massa tveksamma raggningsrepliker ur sina alkoholstinkande svalg.
Samt att jag placerade mig vid handikappsingången vilket innebar att jag under2 timmar bevittnade ett lämmeltåg av permobiler och andra spännande fordon med skrikande sprattlande individer utan att ha någon att dela nöjet med.
Men det var helt okej och bra pengar!




Söndagen var det dags för jobb igen, denna gången av annan karaktär.
Jag o tyskan jobbade på en fransk festival i ett leksaksstånd (uhh?) o sålde leksaker till adhd-drabbade barn.
Stolt kan jag meddela att dagen förflöt utan några större incidenter, trots att vi blev antastade av obehagliga små Omen-barn som fingrade sönder leksakerna med sina små spetsiga smutsiga fingrar medans föräldrarna stod o rökte en halvmil därifrån.




Joel har jobbat vidare med sina flytt-tjänster.
Han jobbar för en kille i vår ålder (född på dinosauriernas tid?) som startat en flyttfirma o tar hjälp av Joels brunbrända ådriga muskelsprända armar för att lyfta tunga föremål såsom pianon, uppstoppade noshörningar, kakelugnar mm.
På torsdag ska han på intervju för en annan flyttfirma, det tog en del bearbetning då de ville ha en australiensisk medborgare, men han svor på sin mors grav (som inte finns) att han skulle stanna här i minst 2 år.

Dessa andra små strö-jobb har gjort att vi lyckats undvika jordgubbshelvetet i en dryg vecka med diverse dåliga ursäkter, imorgon måste vi dock tyvärr tillbaks till Hades portar.
Vi fick ett litet trevlig mail (ett av många) av den dumme jävlen till chef som vi har som abslut motiverade oss till att fortsätta jobba mer (not).
Läs o fröjda era ögon över vilken hög standard vi får utstå! ;)


It has come to my attention that everyone has been disposing of their gloves everywhere on the farm, as well as next door on the orange farm on top of the orange trees. I would like to firmly remind everyone that you are responsible for throwing away your old gloves and not just chucking it out where ever you feel like it. Laziness will not be acceptable! This message is not a joke! Do not throw away your used gloves on the orange farm! Do not throw away your used gloves where ever you feel like it, especially out at the car park, inside your trolley as well as all over the farm. TAKE THEM WITH YOU AND THROW THEM OUT AT YOUR BIN AT YOUR HOUSE.

There have been multiple complaints made about this act. The most recent complaint being made just today. This will be the last time I will put up with this. So as from now on, No gloves are permitted at all during work! I am sick and tired of putting up with this from everyone. I thought that everyone would already have the decency to know not to throw away your old gloves wherever you want having no regard or thought for anybody else. So from this day forward nobody is permitted to wear gloves to pick strawberry's, because nobody knows how to dispose of their rubbish. Because of this, if I hear of anybody else wearing gloves or leaving rubbish irresponsibly will lose their job. Not just from me but also from the big boss Nathan. So this message not only comes from me but it comes from people above me. You have been warned. So if I hear about anybody losing their job about this from today onward don't tell me that I didn't warn you. I will be talking to everyone about this again tomorrow morning at 6.30am for a meeting before everybody starts working. I don't want anybody to lose their job over this. I want everyone to work and make money but if this keeps happening then I will have no choice but to replace you. Until tomorrow morning

Sue






4 kronors kriget och stekig knarkorgie

Kategori: Allmänt

Hej på er glada semesterfirare!
Hoppas ni lever och frodas på hemmaplan och att inte hela semestern regnar bort!

Bloggen har som ni säkert märkt tagit ett litet uppehåll pga tidsbrist (lathet)
Vi har börjat kolla på en ny serie och som vanligt fastnat vilket innebär att all ledig tid spenderas med hornhinnorna fastlimmade på datorns maffiga widescreen (not) skärm.

Vet knappt vad som hänt sedan sist men det får bli en kort sammanfattning för att stilla era brinnande behov av vetskap om vårt intressanta, promiskuösa och dekadenta leverne(?)

Vi har:

Jobbat bäckenbotten av oss på jordgubbsplockningen.
Börjat tjäna lite mera pengar.
Hamnat i ras-bråk med kineserna som stjäl våra jordgubbar (varför man är så efterbliven o slåss över kilo jordgubbar värt 4 kr innan skatt vet jag inte. Låt dem tjäna några ynka ören extra o överdosera sig på ris? Nej nej, rätt ska vara rätt!!)
Vi har också lyckats bli påkomna av chefen när vi snodde tre jordgubbar på väg hem en dag, synd bara att han inte visste att vi hade ytterligare 12 kg jordgubbar i väskan, moahahaha.
På tal om jordgubbar, vi kräks på jordgubbar.
Vi snittar typ 4 kg om dagen/ person. Varje måltid är jordgubbar.
Gröt med jordgubbar, keso med jordgubbar, köttfärssås med jordgubbat, leverstuvning med jordgubbar.
Osv osv osv.
Men man kan ju iallafall glädja sig åt att vi inte lär drabbas av c-vitamin brist i första taget.

Vi har firat Joels 29-nde födelsedag med buller o brak.
Eller så.
Han spelade match, sen åt vi pizza o försökte oss på en utgång, men vi var alldeles för trötta o kom inte in på nattklubben för att Joel inte hade några spetsiga gris-klav kostymskor utan simpla arbetarklassens Converse-kopior.
Att vi i övrigt var ett välklätt (?) sällskap på fem personer som osade klass och stil och var ute för att spendera feta pengar p åchampange-bord hjälpte visst inte.
Vi slutade på enhipp loungeklubb med massa fula hippa människor, ljuset var som tur var för ddem totalt dimmat, så alla fula fejs strök omkring i mörkret och kråmade sig mot varandra i jakt på ett skjut för natten.
Inte riktigt vårt forum kände vi.

Nu i helgen däremot blev det livat i lådan.
Vi kom hem från plockningen trötta som två överkörda fågelhundar och förberedde oss på att frossa i glass och sova klockan 18.00.
Då hade vi tydligen blivit utbjudna av vår husvärd till hans kompis födelsedagsfest på en takterass i stan.
Vi tog på oss våra mest exklusiva kläder (min outfit var värd hisnande 150 kr, Joels ännu mindre) o sprutade i oss några flaskor rom o vodka ihop med tyskarna.
Väl på plats på krogen var vi återigen på väg att inte komma in då vi inte hade rätt skor, samt att Joel var utan leg.
Men hans fårade gamla ansikte visade klart o tydligt att han hade åldern inne, och vi blev tillslut insläppta efter att ha utfört några snabba sexuella tjänster.
Det var en hipp takbar där det spelades saxofonmusik(!?) och alla var uppklädda i kostym som om de vore på sin egen rättegång/ begravning.

Vi åkte taxi hem till födelsedagsbarnet som var en 35-årig farbror/ kille. Han bodde i en pimpig ungkarlslya på 29:nde våningen i en skyskrapa mitt i stan, och vi bonniga europeer gick med hakan vid fotknölarna och beundrade hans dyra ägodelar samt utsikten som fick en att vilja ställa sig på balkongräcket och göra ett svandyk ned i evigheten.
Vi lyssnade på musik, och spriten, knarket, chokladen och chipsen flödade.
Mamma o pappa, ni behöver inte vara oroliga, vi rörde inte chipsen, lovar at vi tänker på kolestorolet! ;)
Sen blev det en snabbvisit på en dräggig nattklubb där vi bland annat dansade med en kille i rullstol

På jobbfronten har jag jobbat torsdag o fredag kväll i en kaffebil i stan.
Dock gjorde jag inte så mycket kaffe utan vi körde mest runt o promotade ett telefonbolag genom att dela ut massa gratis saker som tillexempel vatten, taxivouchers, vouchers för sminkning, manikyr, massage, blommor mm.
Jag var så duktig att jag delade ut några vouchers till mig själv, så den här veckan ska jag boka in massa behandlingar för mitt ärrade yttre och få känna mig lite fin igen!

Idag var vi lediga o for till stranden o stekte oss!
Mycket härlig dag!

Hoppas ni är oss evigt tacksamma för uppdateringen!
Vi saknar er!










¨




Ett år närmre döden

Kategori: Allmänt



Yo!

Idag är en mycket speciell dag!
Det är nämligen mr. Mohedes bemärkelsedag!


Hans dag började med en tidig uppstigning 04.45 o frukost på sängen, sedan vankades vårt underbara jobb.
På eftermiddagen fick han möjlighet att välja vad som helst i hela världen han ville göra.
Jag tänkte spontant: luftballongfärd, tribaltatuering, ballongdansen, 4-timmars avsugning, eller maraton-äta lösgodis i duschen.
Han valde att spela Football-manager.
Kul när ens största konkurent varken får hormonella utbrott eller hängröv.

I övrigt har vi haft lite lediga dagar, som vi spenderade på en MEGAFIN strand med våra tyska homies.
Låg o grillade våra spolformade kroppar och hade det allmänt bra.










Vi har också riskerat livslång förlamning och assistans vid alla kommande toalettbesök genom cirkuskonster i trädgården.



Vi har gått på cirkus o sett på snygga kroppar samt en naken man med penis liten som en champinjon.



(Obs ej mannen på bilden, den är som en Karl-Johan svamp i ösregn)

Nu är killarna o spelar fotbollsmatch och jag tyskan o husvärden ska fixa pizza tills de kommer hem, sedan blir det en sprutfylla och kanske en liten utgång.


Bye!

Asiatisk mytoman väcker filbunken Joels inre vrede!

Kategori: Allmänt


Hello!

Dags för en uppdatering igen!

Vet inte om något direkt revolutionerande har hänt men nåt kanske vi kan hosta ur oss..
I fredags spelade killarna match och jag o tyskan panikdrack vin o åkte in till stan för o möta vår käre husvärd.
Hittade honom medium sprutberusad på en uteservering med en blondin fastnaglad vid sin sida.
Smått akward tyckte vi europeer o gick o åt hamburgare tills killarna anlände.
Det blev en mycket rolig o ganska blöt kväll.
Dagen efter skulle vi gå upp 04.45 o jobba, men "vår bil gick sönder" (officiell version) så vi låg hemma o sov i våra egna uppkastningar hela dagen.

Jobbet fick lite karusell-effekt förra veckan då det visade sig att chefjäveln hade ljugit för oss och sagt att vi var betalda per timme, då vi egentligen fick betalt per kilo.
Detta innebat att vi har anlänt sist av alla, taghit våra raster, o hånskrattat åt kineserna som i princip utfört hedersmord på varandra i jakten på mest jordgubbar.
Lönen anlände o vi hade tjönat i princip 50 spänn per timme.
Inga glada miner vill jag lova!
För första gången i vårt 8 år långa förhållande såg jag Joel blir riktigt arg. (om man bortser från fotbollssammanhang. Tillexempel när han om kvällarna sitter o spelar Footballmanager o tuggar fradga o skriker att "spelet är korrupt")
Jag skrekgrät i regnet iklädd15 kr leggings o leriga gummistövlar, medans Joel jagade upp ägaren av farmen o uttryckte sin vrede. Vi är alltså anställda av en thai-tant som i sin tur hyr ut oss till själva farmen.

Tro det eller ej, men vreden o dödshoten resulterade i att vi fick betalt både för timmarna och kilona, dessutom alldeles för mycket.
Bra! Men vi vill därifrån så fort som möjligt för det är ett riktigt runkjobb.
Hela tiden utlovas det att "snart börjar säsongen på riktigt, då är det jobb varje dag o ni plockar minst 300 kg per dag".
Men säsongjäveln verkar dröja. Som det är nu jobbar vi 3-4 dagar i veckan, o plockar i snitt 100 kg per dag. Betalningen är 60 cent per kilo. Alltså cirka 4 kr. Innan skatt. Och det är 30 mil att köra fram o tillbaks.
Ni som slutförde Matte C i gymnasiet kan ju räkna ut att vi inte direkt torkar oss med tusenlappar i rumpan när vi bajsat.

Men Joel lade ut en liten fin annons på nätet o idag är han o provjobbar på ett flyttföretag.

Jag har gjort några mediokra försök att gå runt på olika cafeer mm men jag är en jävel på att ta på mig den hopplösa offerrollen, och slutar oftast med att jag står inne på nån butik o provar läppglans o halvgråter o tycker synd om mig själv för att jag är så oanställningsbar.

Idag är jag ledig o sitter o gömmer mig på rummet o väntar på att Joel ska komma hem.
Onödigt att umgås för mycket med de andra i huset :)



En dag i stan med bland annat frisörbesök.



Mutant jordgubbe.



Nytt jobb?



Solning på altanen



En farmor mindre på denna planet.



Ett utmärkt ryggpass.



En promillekväll med tyskar o husvärd.



Mli o Rebecca.



Lite sol men inget bad!


Ni är en lat stankstövel

Kategori: Allmänt



Hej på er trogna beundrarskara.

Här kommer ett inte alltför inspirerat inlägg från två mulliga nutella-frossare.

Dagarna rullar på i ett evigt mediokert tempo.
Vi tränar, äter, sover, jobbar, äter glass o ser på film.
Men vi har iallafall roligt sällskap.
Imorse ägde ett google-translate battle rum i huset.
Tyskarna låg o jolmade sig på sitt rum, och vi på vårt som ligger bredvid.
Battlet gick ut på att komma på det mest kränkande man kan, sedan översätta det till grannens språk, och skrika ut den felöversatta översättningen med ett förmodligen katastrofalt uttal, vartefter alla skrek av skratt.
Den bästa förolämpningen var när tysken skrek "ni är en lat stankstövel" men tung tysk brytning.
Ja så kan man roa sig när man föddes med en kromosom för mycket.

I torsdags var vi lediga och strosade ner på stan för att sprida sveriges stolthet.
En promenad på 1 h, och bäckenet värker fortfarande.
Handlade lite förmodligen jävligt icke-moderiktiga kläder, och Joel klippte sig för 12 dollar på en frisörskola.
Resultat därefter.

Sen har vi jobbat lite men vi är jävligt arga på jobbet.
De är såna jävla myglare!
Vi två och tyskan jobbar såklart exakt samma timmar varje dag.
Ändå fick vi tre olika belopp i lön.
Och idioten som gör lönen går ej att få tag på, och om man får tag på henne svarar hon svävande.

Och eftersom halva gruppen jobbar på timlön, och halva på provision så blir det lite konstigt.

Vi kommer 20 minuter innan start varje morgon, och då sitter redan de pengakåta idioterna där o har jobbat en halvtimme!
Sedan när det är rast o lunch fortsätter de jobba.
VIlket innebär att våra dagar blir jävligt korta, max 4 timmar.
O en resa på 2,5 h. BAJS BAJS BAJS.

Häromdagen tappade kinesen bredvid Joels rad ut massa jordgubbar på marken.
Självklart reser han sig o hjälper honom plocka upp.
Då kommer hans flickvän SPRINGANDES och börjar sno Joels jordgubbar o stoppa i sin jolmiga lila fleecetröja, med ett hetsigt rått-uttryck i ansiktet.
GAAAAH. De skulle garanterat mörda oss allihop om vi stod i vägen för en frodig jordgubbsplanta.

Jahapp, nu blir det inte mycket mer!
Sänd era kvällsböner om att vi blir anställda av australiens motsvarighet till Donald Trump som fotmassörer med 100$ i timmen som lön.





Fnurran på tråden som räddade oss ur psykopatens nypor

Kategori: Allmänt



Yo!

Ursäkta om vi orsakat er kärlkramp eller liknande symptom pga vår bloggtorka!

Vi har jobbat 10 dagar i rad så vi har varit utmattade, slutkörda med munsår och stressdiarréer.
Flytten hos konfliktparet fortskred hela 5 dagar och vi bar möbler, lådor och packade som om vi aldrig gjort något annat.
När containern som ska skeppa deras saker till amerikat anlände utanför huset hade de anlitat en australiensisk flyttfirma för att hjälpa dem lasta.
Vi anlände på eftermiddagen och då var den halvlastad och fyra sjukt retarderade killar stod där och stirrade framför sig med Homer Simpsons-blick.
Efter ett tag åkte de, och vi insåg att de gjort ett briljant jobb:
Lastat tunga möbler ovanpå "Fragile"-märkta lådor med porslin.
Ställt in antika möbler utan skydd på lite random, och ovanpå det lite trädgårdsredskap och annat vasst som repade skiten ur miljonmöblerna
Kastat in två Bang&Olufsen stereos ovanpå lasset utan att spänna fast.
Vi fick med andra ord lasta ut allt och lasta om igen.
Jobbigt men bra för vår ekonomi.

Jordgubbsplockningen fortskrider och vi är en tapper trio som kliver upp innan gryningen och åker iväg 1,25 h för att slava.
Tyskan har blivit en favorit hos en av wannabe-cheferna.
Han har visst lite för höga tankar om sig själv. Han är typ 40, korpulent som en uppsvälld makaron, tunnhårig och allmänt ofräsch.
Hon är en 19årig tysk nyponros som nu tvingas le och vifta med ögonfransarna mot denna yrkespedofilen bara för att vi ska få behålla jobben.

På morgonen anländer man 30 min innan start och då sitter redan alla jävla ögontjänare till kineser och jobbar, OBETALT!
Vid nio-snåret är det 20 minuters obetald rast, alla tar en snabbcigg i sin vagn och sedan fortsätter de jobba.
Maskiner är vad de är!!



Vi har tagit farväl av psykopaten och flyttat med våra tyska vänner.
Det blev aldrig någon räk-attack i gubbens gardinstänger, det räcker att han blir för evigt straffad av sin egen ensamhet och dåliga lukt.

Vi bor nu i ett stort hus lite närme stan.
Det är fint, nytt, och med massa futuristiska elektriska apparaturer, alla världens tv-kanaler, hemmabiosystem, superutrustat kök, mjuka fluffiga sängar, diskmaskin, stor trädgår, och en städerska som kommer varannan vecka.
Jävligt bra kan jag lova!

Ägaren av huset är en 33-årig man i sina bästa år, vars fru jobbar utomlands för tillfället.
Det var iallafall vad han sade när vi kollade på huset.

Igår var grabbarna på fotbollsträning o tyskan jobbade, så jag var ensam hemma med husägaren.
Vi delade en flaska vin och jag lyckades luska ur honom att frugan hade tagit sitt pick o pack och dragit pga av att han vill ha familj men inte hon.
Så kan det gå!
Men han är extremt trevlig och väldigt lättsam så han är med och umgås.




Vi har det roligt i nya huset, här finns massa yta att hänga på.
Vi är idock nte så jävla äventyrliga utan sitter mest hemma och äter glass med nutella och kollar på alla Scary-Movie filmerna.

vi har köpt gymkort nu efter ett 5 månaders uppehåll.
Känns bra och dåligt!
Bra för att det är roligt, får oss att må fysiskt bra, och för att det är kul att se retarderade australienare misshandla sina stackars kroppar med diverse felaktigt utförda övningar.
Dåligt för att man lätt hamnar i gamla rutiner och spenderar all sin vakna tid på gymmet, börjar med anabola, får förminskade testiklar, svarta hårsstrån i knävecken, och inte kommer i sina kläder.
Ni vet sånt som händer när tjejer styrketränar.




Nu ska vi kolla på En stark resa med Morgan o Ola-Conny.
Lätt veckans höjdpunkt!


Den förlorade förhuden och 20 år gammal cajenne

Kategori: Allmänt



Hej trogna läsarskara.

Grymt impade av vår egna bloggfrenesi!
Här kommer ännu en uppdatering ffrån de retarderades rike!

Joel sprutade in fyra mål på fotbollsmatchen i fredags och blev lagets hjälte samtidigt som jag låg hemma i sängen och drack rödvin och skrekgrät till torka aldrig tårar utan handskar.
Klassisk fredagskväll.

På lördagen jobbade vi hemma hos en familj som ska flytta till Amerikat, och hjälpte dem packa ihop alla sina ägodelar.
Vid första anblicken verkade de vara kärnfamiljen
Två vuxna med några trivselkilon för mycket och deras två barn, 4 och 2 år gamla.
Hela huset var tapetserat med proffsfotografier på den skriklyckliga familjen omfamnandes i olika konstellationer. På väggarna satt tavlor med tacky budskap som "There is nothing more beautiful than the love of a family" etc etc.
Cirka en minut in på vistelsen fattade vi att så var inte riktigt fallet.
De båda var separerade sedan 6 veckor men skulle flytta tillsammans o hålla ihop "för barnens skull" som det så fint heter.
"För barnens skull" innebar för dem att skrikgräla konstant inför ungarna, samt göra allt för att vinna över barnen på sin respektive sida, tillexempel säger pappan till dottern när mamman gått "who loves you the most? Daddy does!! More than mommy! Much more!!" och andra små fina citat som förmodligen kommer leda till att båda barnen har både ätstörningar, drogproblem och stressakne inom ett par år.

Det var i vilket fall som helst två trevliga dagar.
VI packade deras svindyra ägodelar samtidigt som vi lekte med barnen och hunden.
Den minsta killen sprang omkring naken hela tiden, och vid ett tillfälle satt vi på golvet och packade lådor och han kom och ställde sig framför med sitt underrede i ögonhöjd.
Jag satt precis och funderade på vad det var för ärta som var placerad ovanpå nötpåsen när Joel packade ner en judestjärna och där lade vi ihop ett plus ett och mysteriet var löst.

Vi tjänade mycket mycket pengar och det var mycket välkommet!!!

Idag jobbade vi på jordgubbsplockningen.
Vi har värvat den tyska tjejen så hon började idag, och det var riktigt behagligt att jobba då vi nu slipper stå och gå utan får sitta i små typ flintstonebilar och köra omkring och plocka.

Annars har det inte hänt alltförmycket.

Kriget mot psykopaten till husvärd fortskrider och vi gör allt för att reta upp honom till max.
Till exempel genom att lägga i 5 cent i kassan istället för 5 dollar som det kostar när man tagit slut på toapappret. (ni som känner joel vet att skulle vi betala fullpris skulle vi bli ruinerade) En spännande upptäckt är att han går igenom allt som vi slänger i papperskorgen i köket.
Alla förpackningar och burkar av något slag tar han upp och diskar och ställer in i ett skåp.
Idag gjorde vi chili con carne och behövde lite krydda och letade bland hans kryddor.
Fann cajennepeppar och lyckan var gjord. Ända tills vi insåg att den gick ut 1993. FÖR TJUGO JÄVLA ÅR SEDAN!!!

Nu är det bara en vecka kvar tills vi flyttar.
Lagom till flytten ska vi plantera lite räkskal i hans äckliga gardinstänger :)

Dåligt med bilder nu för tiden men så går det när man är osmakligt ful!!


Ryggskott på nazistisk slavfarm

Kategori: Allmänt



Hej!
I onsdags ringde alarmet klockan fem och det var knappt att vi fick upp våra igenslammade ögonlock i den arla morgontimmen.
Vi for iväg i bilen på den 1 timme långa färden mot arbetet samtidigt som föraren blev matad med keso o kaffe och vi lyssnade på dålig australiensk morgonradio.

Väl på plats möts vi av en korpulent thailändska, samt ett gäng kineser.
En bil modell familjefordon sprutar in på vägen (hastighetsgränsen 5km/h hölls inte riktigt) och dörrarna öppnas.
Ut väller ett tjockt rökmoln som i värsta snoop dogg-videon, och sedan klättrar cirka 20 kineser ut med varsin cigg i munnen.
Arbetsgruppen bestod av oss, och resten asiater.
En fet vit man som ägde stället välkomnade alla varmt genom att ställa sig och skrika hur missnöjd han var på gårdagens jobb, och ödmjukt förklara med spottet sprutande ur munnen att gör man inte sitt jobb får man sparken direkt.
Utan någon introduktion sprutade alla ut på fältet med tråg att plocka i.
Vi följde efter och satte igång.

Arbetsställningen var en äkta Gollum-position, framåtvikt med krummad rygg gick vi och rafsade i jordgubbsplantorna och fasade för att bli attackerade av dödliga spindlar och djur.

Hela gruppen övervakades av fem stycken riktiga lantisar som förmodligen gjort karriär inom plockar-branchen och nu nått den ultimata toppen.
Långt hår, tandlösa, med bronnbränna, kedjerökande, grov accent, och riktiga jävla pratkt-nazister.
De sprang omkring och skrek på alla.
Jobba snabbare!!
Sluta prata!!
Vad är det för fel på er??? De här jordgubbarna är inte mogna!
Osv osv.

De andra som var där gick som maskiner och plockade och vi hängde på så gott det gick.
Jag hade dagen till ära köpt ett par gummistövlar, och för att spara pengar så köpte jag ett par barnstövlar i storlek 35.(Nu gråter min mor framför datorn det vet jag. Jag har 37/38)
Efter cirka en timme hade jag ingen känsel från bäckenet och nedåt.

Joel behövde gå på toa och frågade vart han skulle ta vägen.
"Ska du kissa eller bajsa?" frågar arbetsledaren.
Logiskt tyckte dem, att ska man kissa får man gå i skogen, annars får man ta toan.
INtigriteten på topp!

Helt plötsligt var dagen slut och vi fick ett kontrakt att skriva på.
Bland annat med härliga regler såsom "You have to wash your hands when you have used the bathroom". Ehhh.
Dock uteblev info såsom lön osv men det viktigaste är väl ändå toahygienen...

Vi åkte hem och sov sov sov.

Igår var vi lediga och killarna spelade fotboll i parken.
Det låg en skola precis bredvid och jag föreslog att vi kanske inte skulle vara precis bredvid under skoltid.
De blev till slut bortkörda och utpekade som potentiella pedofiler, ahha.

Idag jobbade vi igen.
Idag gick det lite bättre.
Solen sken och några nykomlingar hade anlänt så vi var inte längra gröngölingar.
Av någon anledningar gillar slavdrivarna oss och låter oss vara helt o hållet.
Vi får vara ifred, lyssna på musik, ha kortärmat, gå på toa när vi vill och andra priviligier som de andra inte har.
Det är ioförsig jävligt soft men det är störande att se hur olika de behandlar oss bara för att vi är "ariska" eller vad man ska kalla det.

Ikväll ska Joel spela match i regnet.

Och jag ska sitta i sängen och gråta lite och känna hur jävla dåligt det känns att vara på andra sidan jordklotet när ens släkt vandrar över till de sälla jaktmarkerna.

Två polska bärplockare

Kategori: Allmänt



Hej på er nordbor.

Vilken jävla runkvecka det har varit rent ut sagt.
Snabbt sammanfattat:
Vi eldade upp oss mer och mer på den dammiga gamla stofilen till landlord, som smög sig omkring i huset och spionerade på alla.
Jag lyckades hamna i ett tjafs med honom om kylskåpsutrymme, då vi har tre kylskåp på typ 12 pers, varav han upptar ett helt kylskåp själv med sin gamla jävla vegetariska blomkåls-avkok och andra gas-framkallande oigenkännbara produkter som en gång i historien eventuellt kallats föda.

Ett par andra incidenter som att vi klättrade nedför balkongen för att slippa möta fossilen ledde till slut till att han kastade ut oss. Utan att våga säga det rakt ut förstås, utan han drog en åtta timmar lång historia med sina gamla dammiga stämband som ingen av oss orkade lyssna på om att det skulle komma nån annan till rummet och bla bla bla.
Inga tårar fällda för det, skönt o slippa ta det beslutet själva.

DOCK tråkigt då vi blivit fett mycket homies med det tyska nazistparet som bor här.
Obs, de är förmodligen inte nazister. Mitt bevis för den tesen är att de blev ganska upprörda när jag drog ett par "gaskammar" och Auswitch-skämt.

Vi trodde att de hade blivit hjärntvättade av psykopatgubben och ville bo kvar här i hans källare i evighetens evighet och föda hans missbildade barn.

Dock så visade det sig att de inte kunde tänka sig ett liv utan sina svenska vänner och att de ville flytta med oss till nåt nytt.
Så vi påbörjade ett maratonletande i smyg då de inte ville väcka psykopatens vrede.
VI bor i rummen bredvid varann så det blev många hemliga möten på balkongen osv.
Kort o gott så var det skitsvårt att hitta nåt som passade alla.
De har båda jobb i närheten och ingen bil, huset fick inte vara för dyrt, det fick inte ägas av en psykopat, det fick inte vara för skitigt, man måste få bli full och röka hash på verandan, och de där andra vanliga kriterierna man vill ha i sitt boende.

Samtidigt så har vi slitit som två ungerska polarbävrar för att hitta ett varsit jobb och rädda vår kollapsande ekonomi.
Motivationen har varit lite bristande, på en skala från 1-10 måste jag värdera den till en svag 0,01.

Vi har suttit framför datorn o sökt alla möjliga jobb men inte ett skit har vi hört från nån förutom min intervju då de kallat fel person.

Livskvaliten har varit bajsdålig och vi har deppat, stressat och haft ångest.
Dessutom har det regnat.

Idag dock så visade sig den heliga hemulen för oss och besvarade våra böner.
Jag fick två intervjuer inbokade (som mänskligt paraplyställ och topless-svetsare, men man får inte vara för kräsen)
Sen fick vi samtal om att vi båda fått jobb, och nu på kvällen kollade vi på ett hus ihop med tyskarna som var sjukt bra och vi ska flytta in om två veckor!!
Lite dyrt är enda nackdelen, men det är extremt fint och lyxigt.
Vi delar det med en man i 30-års åldern vars fru är bortrest i tre månader. (runkmaraton?)

Och låt oss presentera vårt nya steg i karriären:


JORDGUBBSPLOCKARE!!!!

Vi har ljugit ihop en historia om att vi är erfarna inom området och lyckades få ett heltidsjobb som bärplockare.

HAHAHAHAHAHHAHA.
Tror det passar vår intilligensnivå som handen i handsken.
Enda nackdelen är att det innebär eventuell närkontakt med maskar att hasa omkring i ett jordgubbsland.

Så imorgon ringer klockan 5 på morgonen.
Bäst att kolla på En stark resa på kanal5play och sen sluta ögonlocken och ladda för att utföra stordåd i bärparadiset!!






Joel gjorde comeback på fotbollsplanen med sin gamla rostiga ligament.
Han dunkade in ett episkt mål som till och med jag fattade var snyggt.
Kollektiv ribba i egna laget och han var nöjd och belåten med det! (men inte med de andra böndernas spelarinsatser). I sanningens namn är han bara med i laget för att han saknar att duscha med andra män


En förlorad kotpelare

Kategori: Allmänt


Yo!

Här är två slutkörda individer som skriver.

Igår gjorde Joel comeback på fotbollsplanen.
Vi hittade en annons på nätet om någon som sålde massa fotbollsskor.
Lite diffust, men vi återvände med ett par sprillans nya skitskor för 20$.
På kvällen åkte Joel o tysken o fotbollstränade.
Högkvalitativ australiensk fotboll!
En nedsläckt plan med EN lampa, så de fick ha reflexvästar på sig för se varandra.
Ingen tränare, utan bara bristfällig improvisation.
Han kom hem trött, besviken på kvalitén, men på fredag ska de spela match.




Idag åkte vi in till stan för jag skulle på anställningsintervju på ett café.
Började otroligt starkt med att chefen hade blandat ihop mig med nån annan och satt med en annan Emelies CV framför sig.
Allt gick väl bra förutom den lilla detaljen att hon var måttligt road över mitt visum som gör att jag bara får jobba 6 mån på ett ställe.
Intervjun tog hisnande 7 minuter och jag fick reda på att jag inte fick jobbet under eftermiddagen.

Lyckligtvis blev vi uppringda av en desperat person som vi messat igår angående flytthjälp.
De behövde AKUT hjälp att flytta. Jag erbjöd min och Joels hjälp, men hon skrikskrattade och sade att det var ett "mansjobb" och att de bara behövde Joels hjälp.
Fetglöm det tänkte jag och vi åkte dit båda två.

Väl på brottsplatsen vöntade två kedjerökande KOL-drabbade (på allvar) chockerande överviktiga white-trash australienare, samt en stackars kill/gubbe som var där för o hjälpa.

Efter lite luskande kom jag fram till:
- Gubbens mamma hade dött i huset för 1,5 år sen och efterlämnat en medioker fläck av biologiskt material på heltäckningsmattan (typ).

- Han hade drabbats av milleniumets depression och flyttade in i huset och sover i mammans gamla säng med en syrgasmask på sig då han inte kan andas pga sin grova rökning.

- Hans flick(?)vän (svårt att könsbestämma) bor på annan ort och var där för att hjälpa till.
Låg mest i sängen och åt ostbågar eller gick omkring och skrekgrät över "hur jobbigt det var".

- Han hade dragit på sig grova skulder och blivit av med huset, och hade nu till imorgon på sig att samla ihop allt sitt o sin mammas gamla skit.
Han hade nu hyrt två containrar på sammanlagt 20 ton (!) för att skeppa sina grejer längre upp i landet och bygga ett hus.

Huset var 4 rum o kök, och alla rum var täckta upp till midjehöjd med gammalt jävla skrot.
Jag fick äran att börja i det värsta rummet. På 3 timmar hade jag lyckats gräva ut cirka hälften av fornlämningarna.
Bland annat hittade jag:
- Komplett discoset med blinkande strålkastare och rökmaskin
- 11 (!!) datorer
- En frimärkssamling
- En dagbok från 1996 med en mening i; "Today I was in the shop".
- Telefonkataloger från 2000-2011, då de hävdade att det "är lag på att ha i huset". Internet??
- Osorterade siden-boxerkallingar med Homer Simpson motiv
- En 1,5 meter hög leksakshund
- En kycklinggrill
- Två jordglober
- Ett sprillans nytt trumset
OSV OSV.

Så fort man lyfte på något så hittade man gamla obetalda/ oöppnade räkningar.
Huset såg ut som en soptipp men de hade massa sprillans grejer på avbetalning.

Jag rensade o bar ut skit o Joel och den australienska alfahanen som också hjälpte till körde skroten till containern.
Samtidigt försökte gammelgubben som bodde i huset hjälpa till genom att tillexempel lite smidigt kasta upp ett 200 kg kylskåp på sin gamla rostiga kotpelare och bära genom hela trädgården med en "Ringaren i NotreDame hållning".
Den kotpelaren är förlorad efter den här flytten må jag lova!!

Vi avslutade dagen med att lyfta runt på massa gammalt skit o byggmaterial på tomten och bli attackerade av spindlar, ödlor, myror och andra köttätande djur.
Slutligen var vi klara och mottog tacksamt 200 dollar för 5 timmars arbete!!
Imorgon ska vi hjälpa dem igen.
De ska vara ute ur huset framåt eftermiddagen, och med tanke på att vi flyttade ett helt rum idag på 5 timmar så är det säkert rimligt att vi fullföljer resten av huset samt flyttstädning på 5 timmar imorgon. NOT:
Så en hel dag av död, förruttnelse, tunga lyft, och INGEN MAT PÅ TIO TIMMAR var vi lagom glada.

Nu äter vi choklad o gömmer oss på rummet och smygdricker vin.

Fångade i psykopatens näste

Kategori: Allmänt

Hello!

Nu har vi bott ett par dar i vår nya resistens.
Det enda molnet på den annars klarblåa himlen är vår landlord som går oss på nerverna en hel del.

Första intrycket var att han var en mysig gubbe.
Han är väl i 65-års åldern och påminner lite om pappan i American Pie, men kortare.
När vi kollade på huset frågade vi om han själv bodde här, han svarade "någon gång ibland".

Nu visar det sig att psykopaten bor här på heltid och har eget rum osv.
Dessutom jobbar han hemifrån, så han är ALLTID här!!
När på dygnet man än vistas på allmän yta så är han där och smyger omkring som en gammal estnisk pedofil.
Inatt var jag på toa klockan tre, tror ni inte han var uppe då också?

Vi försöker smyga ut i köket och snabbt förbereda vår mat, men innan man vet ordet av så har han ljudlöst smygit sig fram och sätter sig ALLTID vid bordet när vi äter och pratar om Australiens ekonomi med sin trista monotoma röst.
Idag lyckades han pricka in alla måltider vi åt. Dessutom alla måltider som de andra i huset åt.

Ni som känner oss vet att frukost gärna intas i lugn o ro, och INTE med en gubbe som sitter o flåsar en centimeter från ens gröttallrik.

Vi har dragit slutsatsen att han är en ensam, sällskapssjuk man, som vare sig har familj eller vänner, och därför hyr ut huset bara för att få umgänge.

Höjdpunkten kom igår när vi gick upp på morgonen för att åka på marknad.
Då sitter han där som en gammal stofil i köket och väntar när vi kommer upp och vill veta våra planer för dagen.
Vi gör misstaget att berätta att vi ska på marknad, och han skiner upp och säger "det ska jag med!!"
Vi försöker desperat dra oss ur och säga att vi ska åka lite senare osv, han säger att man måste åka tidigt för att få en parkering
Ändå sitter han och väntar på att vi ska bli färdiga.
Till slut rymde vi ut bakvägen och åkte.

Marknaden var en white-trash-fest.
FOlk sålde allt möjligt. Fåglar, tröjor med ylande vargar i fullmånesken, båtmotorer, sexuella tjänster, tyska korvar, gamla begagnade buffaloskor osv.
Supertacky.

Men våra roommates är riktigt bra. Om bara gubben kunde försvinna!!!

Idag har vi återigen sökt jobb.
Duktigt frustrerande att sitta o söka söka söka då allt är så oorganiserat o trist.
Må det släppa snart!

Vi var också på gymmet och tränade våra stackars underkroppar.

Nu ska vi återigen se på film o gömma oss för den sällskapssjuka gamla fornlämningen!!







Arbetsförmedlingen för psoriasdrabbade

Kategori: Allmänt

Hej era gamla fjäderfän

I torsdags tog vi vårt pick o pack och lämnade vår supersvit och flyttade in i vårt nya sharehouse.
Det är ett stort hus ca 1 mil utanför stan.

Vi delar huset med ett tyskt par och ett franskt par. Samt efter två dar upptäckte vi att det bor en diffus fransman i källaren som mest sitter i råttar sig.
Husägaren är en gubbe på cirka 60 år som mystiskt nog också bor i huset.
Han håller på med nån företagsidé som han kommit på som han älskar att prata om.
Vi har dragit slutsatsen att han bara hyr ut huset för att kunna ha några stackars ungdomar som är för artiga för att säga ifrån när han håller sina monologer om sitt projekt.
Huset är bra och skapligt rent (förutom att fransmannen fredagsrakade pungen idag så det flöt svarta punghår i hela duschen).
Dock lite diffust med gubben som bor här, han är alltid hemma och vill alltid prata.
Och reglerna är bland annat att man varken får dricka eller röka, och man får böta 5 dollar om man lämnar kvar nånting i köket.

Tyskarna är riktigt sköna trots att de är minderåriga (hon är 19 år)
Killen är ett grovt fotbollsfan och han och Joel pratade fotboll oavbrutet hela första kvällen, och han ska ta med Joel på fotbollsträning på tisdag med ett lag han tränar med.
Äntligen äntligen får Joel utlopp för sitt stora intresse.
Varje natt sitter han uppe och spelar football-manager, och såfort vi åker förbi en fotbollsplan tittar han med längtande blick.

Hittills har vi inte gjort mycket, mest försökt bekanta oss med vår nya stad.
Joel är fortfarande dödssjuk och har hostat, snorat och svettat vid minsta ansträngning.

Igår åkte vi in till stan och skulle hitta på något.
Letade parkering i typ en timme, och sedan när vi väl fixat det fanns det inget att göra.
Vi gick på toa på ett museum, drack en kaffe, och sedan satt vi och undrade vad som skulle komma näst.
Vi tog bilen till IKEA som ligger 2 mil utanför stan. Fastnade i värsta rusningstrafiken och fick ett grovt samanbrott.
Väl framme hetssprang vi mot godisavdelningen för att stimulera våra sockersjuka själar.
Tyvärr hade de slutat sälja lösgodis, och vi tröståt en korv och en mjukglass i kafeterian, omgivna av snikna pensionärer som slickade på 50 cents mjukglassar med sina gamla vitgråa förmultnade tungor.

Annars har vi mest råttat oss och legat på rummet och sett på film.

Idag gick vi till ett gym o provtränade.
Joel gick och hostade slem på golvet som alla bodybuildargubbar halkade omkull i.
Jag hade haft grov träningsabstinens och körde på allvar ALLT på gymmet, var där i säkert 3 h.

Nu ligger fokus på att försöka hitta ett jobb. Lite stressande när pengarna rinner iväg o tråkigt att behöva snåla!!
Gick in på australiens motsvarighet till blocket, där man kan hitta allt, bland annat jobbannonser.
Man får sitta o sålla så sjukt mycket!
På samma sida söker de bland annat:
- En asiatisk gardinsömmerska
- En atletisk person som kan springa med labradorer
- En jurist
- Gogodansare
- Två massörer, en kille och en tjej, får INTE vara ett par (happy ending?)
- En psoriasis-drabbad man mellan 18-65 som ska vara med på en 15 minuters undersökning
- En "goodlooking" 65-årig man för att marknadsföra ett resebolag

OSV OSV OSV!!

Man kan hitta helt sjuka saker. Men men det löser sig kanske.
Just nu har vi lite hemlängtan.
Kram på er!




Den bistra insikten att man är hemlös

Kategori: Allmänt


Hej på er flitigt kommenterande läsare!

Allt stöd och påhejande gör det verkligen värt att gå in ifrån solens gassande, sätta sig i ett mörkt rum framför en datorskärm vars strålning gör att ens hy förvandlas till en 14-årings acnedrabbade anlete, och skriva några rader som ni där hemma kan gotta er åt!! Ni kan väl iallafall låtsas att ni inte glömt oss!!!

Vi kom fram till Brisbane i måndags.
Slog in en "lite roligare" väg på GPSen, vilket tyvärr resulterade i en två timmars FETfelkörning, och ett nära på brustet förhållande.
Men slutligen kom vi fram.

Fick ett fruktansvärt dåligt intryck av staden som vi hoppats så mycket på.
Den kändes tråkig o trist, folk var fula och konstiga, och husen var höga, blanka och opersonliga.
Vi satte oss på en parkbänk och ångestläste i turist-broschyrer, men inte ens insikten om att Brisbane ligger i närheten av legenden Steve Irvins (må han vila i frid) alldeles egna zoo kunde lyfta vårt humör.

Vi hade bokat ett möte att kolla på ett hus på eftermiddagen, och enligt annonsen såg det ut som paradiset på jorden typ.
Väl framme möter vi upp gubben som äger/ förvaltar/ random befinner sig vid huset.
Han såg ut, betedde sig och luktade som en gammal knarkare,han spottade när han pratade, och var allmänt skum.
Huset såg ut som Tjernobyl, det luktade gammal inrökt makrillsröv, och såg ut som en gammal inrökt makrillsröv. (jävligt fult förmodligen)
Vilket jävla ställe.

Vi diskuterade i cirka en miljondels sekund och kom fram till att vi hellre skulle bo inne i ljumskvecket på Oprah Winfrey än i det huset.

Det började skymma och vi hade ingenstans att ta vägen.
Ingen jävla stans fick man ställa bilen utan att betala hela sin förmögenhet.
Så vi skrapade ihop våra sista mynt och lade i en parkeringsautomat och satte oss och drack en kaffe.
I den stunden ville vi båda åka hem.
"Men vi åker till Cairns då, där är det säkert bra", föreslog jag, och slog in destinationen på GPSen.
En resa på 20 timmar visade det sig (återigen lite bristande research)

Slutligen tog vi oss till ett hotell i närheten och gick fram till receptionen med rödgråtna ögon.
Fick välja mellan ett hotellrum för alldeles för mycket pengar, eller en lägenhet för alldeles, alldeles för mycket pengar. Vi valde hotellrummet.
När vi checkade in bad receptionisten oss att skriva ner vårt nummer och vår adress.
Det här är vår adress nu, sade vi.
Men ni måste väl ha en annan adress? undrade receptionisten.
Nej, svarade vi.
Men er adress i Sverige då? undrade hon.

Då slog det oss att vi är två förlorade själar i främmande land, utan adress, utan hem, och i Sverige har vi varken adress eller husdjur.
Det var ett svart ögonblick för oss båda.

Sorgen höll i sig tills vi kom upp på rummet och upptäckte att vi blivit uppgraderade till årets PIMP-rum.
Två våningar, vardagsrum, två tv, kök, sängloft mm.
Receptionisten kände väl ett sting av sympati över vår prekära situation.
Vi har knappt lämnat rummetför att vi har haft det så bra.
Plus att vi som en konsekvens av vårt dyra boende försöker snåla in på allt annat, och då är det en bra lösning att hålla sig inne och bara äta ägg typ, haha.

Vi gjorde en uppstickare till takvåningen där det utlovades en sensuell jaccuzi.
Förberedda på petting i poolen och kvidande förökning till synen av solen som går ner över skyskraporna äntrade vi "spa-avdelningen".
Som visade sig vara ett lysrörsupplyst rum med en jolmig gul-beige pool i mitten med halvgult kissvatten med så mycket klor att man fick svamp i knävecken bara av att vistas på samma kontinent.
Dessutom funkade inte bubbelfunktionen, så vi låg där och frättes sönder av klor i det urinljumna vattnet, ända tills ett mörkt könshår flöt förbi och vi flydde ner till vår svit.

Joel har lyckats bli sjuk (en man med en förkylning, testamentet är skrivet!!" så dagarna har varit passiva.
Passiva som i att ligga på en filt i en park med huvudet i mitt knä och bli matad med vindruvor

Vi har letat boende som två idioter med uteblivna resultat.
Idag lossnade det dock och vi bokade in 5 visningar.
Redan på andra stället kändes det klockrent så vi skippade resten.

Flyttar imorgon in i ett sharehouse, hoppas det blir riktigt bra!

Mer info när vi är på plats (och har insett att vi bor med Australiens motsvarighet till deltagarna i "Farmen"?).
Bland annat fick vi veta att en colombian kommer flytta in inom kort.
Bajs-följetången fortsätter!!??



Flykt från fritidsgården Byron Bay

Kategori: Allmänt

Yo muthurfukkers.
Vi befinner oss på soliga guldkusten och frossar i livets goda.

Senast vi skrev satt vi i bilen och mobilbloggade på väg mot Byron Bay med stora förhoppningar.
Rullade slutligen in på slutdestinationen.
Vi båda har väl tappat lite i hygien och fräschör sedan vi lämnade nordpoolen hemma, (t.ex. gått från att duscha tre gånger per dag till två), men på det här stället rådde ett mode att se så sliten o cool ut, samtidigt som man ändå är sexig, brun mm.
Trots det så kände vi oss som två aliens.
Överallt jävla skandinaver o europeer (OBS det kanske är obvious men vi hade INTE gjort vår research innan vi hamnade där).
Inte har vi suttit på ett flygplan i 36 timmar och fått hemmorojder och blodproppar i benen för att umgås med typ Finspångsbor.
ALLA var barfota.
Alla killar hade långt hår.
Alla hade mössa.
Alla var typ elva år gamla.
Alla var i flock.
Varannan person gick med kryckor eller bandage efter att ha betalat sista barnbidraget på en surflektion av en dreadlock-beklädd solbränd fejk-aussie med billabong-byxorna så långt ner på höfterna att man inte för en sekund kan fundera på om han rakar ballen eller inte, och lyckats skrapa upp sin sköra tonårshy mot ett korallrev.
Alla ville bara surfa, dricka, och utforska varandras lyckogruvor.
Dessutom ösregnade det.


Vi tog en kaffe och funderade på våra alternativ:

A. Köpa ett hajtandshalsband och dreadlocks, och en gemensam batiksarong och googla upp närmaste tidsmaskin för att färdas tillbaks till 18-års åldern och njuta av semesterorten.
B. Fly snabbare än ljudets hastighet.

Behöver jag säga vad vi gjorde.

Vi åkte till guldkusten och här trivs vi som fisken i vattnet.
Bor på motell och har slappat, badat o tränat.
Då det är vinter här är boende etc billigare, och det är mycket lugnare vilket passar två Brdge-spelande gamla fossiler som oss.






Vi var ute i fredags o åt mat o drack vin, hamnade i en spelhall och spelade airhockey och andra ADHD-spel tills svetten sprutade.

Idag skulle vi ha åkt vidare men sängen var så skön och vi var så lata så vi stannade en dag till. Imorgon väntar Brisbane! Adios!