En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Ett plötsligt skumparty gjorde ingen lycklig

Kategori: Allmänt

 
 
Hej.
 
Idag är en bitter dag!
Joel och jag lyckas hela tiden tajma så vi aldrig är lediga samtidigt.
Idag hade jag oturen att vara ledig i min ensamhet, det regnar ute och han har ända telefonen med sig till jobbet, men det spelar ingen roll för jag har ändå ingen att ringa förhär känner vi ingen och ni där hemma ligger och sover!
Ska man samtigt då försöka spara pengar så limiteras utbudet av aktiviteter något, tillexempel kan man inte ta in på spa och få kroppen skrubbad av guldpartiklar av en gammal rumansk tant med mustach, man kan heller inte sätta sig på en fin restaurang med pocketupplagan av Tolstojs "Krig och fred" och äta skaldjurstallrik och prova sig igenom hela vinlistan.
Istället sitter man hemma och äter ägg och gör av med noll kronor, tar en sväng till gymet och tränar ben på det extremt limiterade utbudet av utrustning, för att sedan gå hem och kolla på en dokumentär om dödsstraff i Kina.
Såna här dagar längtar jag hem!
Längtar efter att träffa människor man faktiskt tycker om!
Och när man umgåtts klart få gå hem till sitt egna hem!
Och få bo ENSAM med Joel och ha sina egna prylar, ett eget kök, och inte nån som inkräktar på ens personliga territorium!
 
Som ni kanske förstår har nya husisarna anlänt med buller o brak.
Intressant historia, han kom hit ensam från Frankrike där han bodde i en by med typ 200 personer.
Första dagen i Sydney möter han henne på tågstation, en nyligen frånskild advokad som bott i Australien hela sitt liv.
Tycke uppstår, och de flyttar ihop och nu bor de av nån underlig anledning här med oss.
Hon jobbar i stan, och han jobbar på en fiskrensningsfabrik där han skurit sig på en fiskfena och fått en aggressiv infektion i fingret och äter tung antibiotika.
Vilken soppa.
Från att ha varit ganska lugnt o fridfyllt bombarderades huset nu av flyttlådor, små brickor med blommotiv, foton på hundar, och det luktar rökelse var man än vänder sig.
Bästa incidenten inträffade igår.
Diskmaskinstabletterna hade tagit slut och vi hade glömt köpa nya.
Kommer hem från gymet och öppnar diskmaskinen för att ställa in en tallrik.
Då väller det ut skum, som i en dålig tecknad film.
I brist på tabletter hade de tömt i vanligt diskmedel, vilket resulterade i ett skumparty i bästa Ayia Napa-stil.
Här drogs slutsatsen att det inte direkt är Christer Fügelsangs gamla mattelärare som flyttat in.
Så nu är det dessutom handdiskning för hela slanten som gäller.
 
Detta plötsliga omslag blev för mycket för oss båda och lusten att umgås är som bortblåst!
Då blir man arg på sig själv att man inte tycker det är fett roligt att umgås i grupp, varför man inte tar tillvara på detta UNIKA tillfälle, varför man blir irriterad på att kliva i andras stjärthårstrån på golvet och när andra inte tar bort sina fartränder i toan, varför man blir trött av att höra bräkig australiensk accent när man ska sova.
Borde man inte uppskatta det, laga mat tillsamman, ha givande utbyten av livserfarenhet med människor från andra länder, lära sig nya saker och utvecklas som individ?
Skrikskratta synkroniserat med bakåtkastade huvuden åt de lustigheter som kan inträffa när olika kulturer möts!
BAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS.
 
Skit samma vi kan alltid bo i bilen om det krisar ihop sig totalt.
 
I helgen så var det kort om folk på Joels jobb och han rekryterade den bästa person han vet: MIG.
Jag fick vara på lagret och hamra i lådor, jag fick provköra truck, jag fick åka lastbil och bära möbler.
Det var riktigt kul o bra betalt för att spendera så mycket tid i en bil.
Här kommer en bild från dagen:
 

Igår eftermiddag fick vi lite tid tillsammans och hängde vid vattnet och drack cider och kollade på folk som försökte kite-surfa med varierande resultat..
 
 
 
Det var allt, hoppas jag kunnat förhöja er livsglädje lite grann, CARPE DIEM!!!
 
 
 
 
 

Lastbilschauffören och det tigande skyddsombudet

Kategori: Allmänt

 
Hallo!
 
Här kommer en uppdatering från det förlorade landet vid regnbågens slut (?)
Ja, det var ett tag sen.
Igen.
Men anledningen till att vi inte skrivit är att vi inte har några bilder att visa o då är det inte lika kul!
Så ni får skylla er själva om ni drabbas av tristess när ni läser detta utan några sensuellt laddade bilder på oss när vi slowmotion-springer i vattenbrynet i solnedgången.
 
Den lilla incidenten med bilen tog ju en hel del kraft om man ska använda positiva och underdriva termer.
Sanningen är att hela förra veckan ägnades åt att ömsom hyperventilera, skrikgråta, andas i en påse, få ilskeutbrott, och överväga den enkla utvägen döden. Så var iallafall mitt känsloliv.
Filbunken Joel nöjde sig som vanligt med några tunga suckar och en allt djupare rynka mellan ögonen (ja det får faktiskt plats en rynka där även om det är jävligt tajt)
I slutändan löste det sig, på bekostnad av cirka 6000 svenska kronor och nästan hela förståndet.
Så nu har bilen nya skinande Queensland registrerings nummerplåtar och åker lagligt på vägarna igen.
 
Joel har satt sig i skolbänken igen och tagit lastbilskörkort.
Synd att säga att australiensarna är bra bilförare, och varför så är fallet fick vi snabbt bekräftat för oss när vi besökte transportmyndigheten för att skriva provet.
10 frågor på ett pappersformulär som liknar de formulär man hade när man var liten ocg gick typ skogsmulles tipspromenad, och när man skulle rätta så lade man ett annat papper över där det var utklippta hål för rätt svar, 1 X eller 2.
Samma frågor till alla, och alla frågor fanns på internet. Lätt som en plätt.
Två körlektioner hade han ihop med en minst sagt karismatisk körlärare.
En 60-årig tysk som i sin ungdoms glasdagar var världsmästare i bodybuilding.
Första frågan han ställde till Joel var om han brukade ta anabola steroider.
När Joel frågade om han gjort det under sin kommentar var svaret självklart: "Självklart, mängder av det!"
Hans fru var också bodybuilder och hans manager, och de hade bott i Spanien och drivit ett gym men tyvärr hade frugan kolat vippen på grund av att hon tagit för mycket anabola.
Intressant historia!
Mellan berättandet lyckades han iallafall lära ut något för igår hade den blonde vikingen sin uppkörning som gick felfritt och just nu är han iväg och jobbar och kör stor lastbil alldeles själv.
 
För min del har jag varit fullt upptagen med mitt nya jobb, det har blivit nästan heltid senaste veckorna.
Den lilla faktorn som gör att resten av mitt så kallade liv fått läggas på hyllan är att arbetstiderna kan vara som igår t.ex: 06.30-14.00, sedan hem och typ bajsa, duscha och äta något, och sedan tillbaks för att jobba 17-21.
Med andra ord går hela dagen utan att man får nåt annat gjort.
Men kul såklart att de ger mig många timmar.
Jag jobbar ihop med en annan tjej som varit där cirka 2 månader, men henne behandlar de som skit och utöver fullskalig härskarteknik på.
Tillexempel genom att inte hälsa när hon kommer, eller skälla ut henne och skrika på henne tills hon gråter INFÖR MIG vilket försätter mig i en lätt obekväm situation.
Skyddsombudet inom mig vill bara sätta ner foten och kräva att de ger henne konstruktiv kritik och en ärlig chans istället för att skrämma henne till vettet så att hon gör ännu mer fel.
Samtidigt är jag ny på stället och mig behandlar de som den kung jag är och jag vill verkligen inte stöta mig då hela min ekonomi ligger i deras händer.
Men igår sade hon upp sig vilket är trist då vi kom bra överens men jag kommer få mer pengar.
 
Imorgon flyttar de nya husgästerna in. Yogainstruktörs-vegetarianen och fransmannen som är ytters begränsad inom engelska språket och jobbar 12h om dagen på en fiskrensningsfabrik.
 
Så livet är bra, vi jobbar sakta men säkert mot att fylla upp vårt sparkonto som så hastigt tömdes, men så mycket annat hinns inte mer.
 
En mycket positiv nyhet är att det verkar som om två högt älskade individer som delar mitt DNA och vars kärleksstund för 26 år sedan resulterade i min enastående uppenbarelse kommer och hälsar på oss inom kort! Ska bli roligt att visa dem vårt hem de senaste 9 månaderna!
 
Nån annan där hemma som känner att de har 20 lax som ligger och skräpar i madrassöverdraget, boka ett flyg illa kvickt så ska vi ta hand om er och visa er allt vi kan om denna världsdel!
 
Nu ska jag tillbaks till jobbet och Joel ska rymma till gymet innan husvärden kommer hem för han tycker att han är så jävla jobbig ;)
 
 
Kastar in en random bild på jobbet i ostmacks-fabriken, min karriärs absoluta höjdpunkt!

Drivna mot ruinens brant av den blå ögonstenen

Kategori: Allmänt

 
Hej på er!
 
Där hemma börjar väl löven skifta åt uringult och falla av träden medans ni drar på er era roströda mockasiner och dricker jolmiga chai-teer innanför rutorna.
Här borta är vintern äntligen över och vi har avnjutit två veckor av mellan 25-30 graders värme och strålande sol.
Varje sekund har tagits i akt och vi har exponerat vår hy för solens strålar och njutit av en snygg bränna och de första symptomen på Malignt melanom.
Synd bara att australienarna själva inte fattar att det är varmt, de går fortfarande omkring o huttrar i yllehattar och vinterjackor.
 
Här har väl en del saker lyckats hända iallafall.
Ni ska få en "kort" sammanfattning. (sitter på en obekväm stol och får hemmorojder så det får bli kort)
 
- Mitt lilla provjobb visade sig vara betalt, och de var mycket nöjda med min prestation.
Det sa de visserligen inte men de gav mig jobbet och det får man väl ändå tolka som att de inte var totalt missnöjda. Eller så tyckte de synd om mig.
Så det är ett deltidsjobb 5 dagar i veckan på restaurangen som serverar både frukost, lunch o middag.
Mitt första servitrisjobb. Första dagarna var jag rädd, förvirrad och grät. Förstod inte deras konstiga mat på menyn, kocken var stressad o gapade och de andra tjejerna var ytliga o tröga.
Nu däremot gillar jag det skarpt!
 
- Joel jobbar på med sin flyttfirma och han har värk i sin  stackars gamla utslitna kropp morgon som kväll.
Nästa projekt är att ta lastbilskörkort så han kan köra stor lastbil o få ännu mer jobb.
 
- Jag har gjort promotionjobb på en bal för ett rugbylag för 800 av stans VIP-igaste personer, samt spelarna och deras flickvänner.
Min roll var att vänta tills alla nått en tresiffrig promillehalt, sedan uppmuntra dem att buda på en auktion av random saker som gamla ostiga spelarskor, diverse biljetter, prylar o skit.
Sedan vid tolvslaget gick vi omkring med kortläsare och tog betalt av alla packade personer som budat hem saker de inte har nån användning av.
Kändes weird att slänga fram en faktura med ett belopp på 35 000 kr för typ en kontorsstol, och en full gubbe slänger fram sitt svarta Amercan express kort, samtidigt som barnen i Afrika svälter.
Obs skämt, men samtidigt som att jag åt tonfiskröra till lunch för att spara pengar ;) 
 
- Vi har kommit över tyskarnas bortgång och börjar njuta av stillsamheten.
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig dock.
Som i söndags när vi stod kl 6 på kvällen och lagade en stillsam middag iklädda gamla Umbro-byxor från 1986 och håret i naturliga dreadlocks gjorda enbart av den enastående tekniken "inte tvätta håret eller kamma sig på en vecka".
Då sprutar husvärden in i huset med sina två polare, alla klädda i kostym, och sprutfulla efter att ha ätit en "stillsam lunch" på stan och delat 6 vinflaskor.
De poppade upp hans bröllopschampange och tömde kylskåpet på all vår mat och spelade musik tills grannen kom in och skrek tills han tappade rösten.
Nästa vecka får vi två nya roommates. De var o kollade på huset i helgen.
En australiensisk tjej som går upp kl 5 på morgonen alla dagar och yogar, samt är vegetarian och bohem och klär sig i fladdriga bohem-kläder.
Känns som om vi kommer bonda bra!! NOT!
Med sig har hon sin franske pojkvän som pratar skitdålig engelska och inte lämnade nåt annat avtryck än en svag doft av baguette.
 
- Vi har ätit middag i stan ihop med husvärden och några av hans polare, som visade sig vara 2 advokater, 2 kirurger, 2 ägare av ett fastighetsbolag, samt några andra lösa karriärsmänniskor typ mannen som uppfann penicilliet, samt ungerns president (typ).
Det bra med australien är dock att här bryr de sig inte att vi sitter där i varsin 10 dollars outfit och har gjort en mindre lyckad karriär som bärplockare samt flyttgubbar. Vi blir välkomna som en del av gänget.
Roligast var när Joel kallpratade med killen som var lever-kirurg.
"So you've been busy, many livers to operate on?". Pinsam tystnad och jag skrattade så det kom vin ut ur näsan.

- Även dåliga saker har hänt.
Vi kom hastigt och lustigt på att vår bilregistrering löpt ut och här i Queensland måste man lämna in bilen på en typ av besiktning/ säkerhetskoll för att få registrera bilen.
Ingen fara tänkte jag o lämnade in bilen fredag morgon. Blev uppringd av gubbjäveln en timme senare och han berättade lite milt att allt på bilen var dåligt (typ) och att han ville ha 7000 kr för att laga den.
Sen kostar ju såklart själva registrering o nya nummerplåtar en hel årsinkomst så det känns ju mindre kul.
Vi drabbades av en gemensam depression och nu står bilen på gatan oregistrerad tills vi beslutat vad ni ska göra åt saken.
 
Så nu går dagarna ut på att jobba så mycket som möjligt så vi kan laga bilen, sen spara ihop mer pengar för att förhoppningsvis ha några millisekunders semester innan vi beger oss mot nordligare breddgrader.
 
Saknar er där hemma!
 
Hejdå!
 
Bild från överskattade Fraser island.