En stark resa

 

Hallo!

 

Här kommer en uppdatering från det förlorade landet vid regnbågens slut (?)

Ja, det var ett tag sen.

Igen.

Men anledningen till att vi inte skrivit är att vi inte har några bilder att visa o då är det inte lika kul!

Så ni får skylla er själva om ni drabbas av tristess när ni läser detta utan några sensuellt laddade bilder på oss när vi slowmotion-springer i vattenbrynet i solnedgången.

 

Den lilla incidenten med bilen tog ju en hel del kraft om man ska använda positiva och underdriva termer.

Sanningen är att hela förra veckan ägnades åt att ömsom hyperventilera, skrikgråta, andas i en påse, få ilskeutbrott, och överväga den enkla utvägen döden. Så var iallafall mitt känsloliv.

Filbunken Joel nöjde sig som vanligt med några tunga suckar och en allt djupare rynka mellan ögonen (ja det får faktiskt plats en rynka där även om det är jävligt tajt)

I slutändan löste det sig, på bekostnad av cirka 6000 svenska kronor och nästan hela förståndet.

Så nu har bilen nya skinande Queensland registrerings nummerplåtar och åker lagligt på vägarna igen.

 

Joel har satt sig i skolbänken igen och tagit lastbilskörkort.

Synd att säga att australiensarna är bra bilförare, och varför så är fallet fick vi snabbt bekräftat för oss när vi besökte transportmyndigheten för att skriva provet.

10 frågor på ett pappersformulär som liknar de formulär man hade när man var liten ocg gick typ skogsmulles tipspromenad, och när man skulle rätta så lade man ett annat papper över där det var utklippta hål för rätt svar, 1 X eller 2.

Samma frågor till alla, och alla frågor fanns på internet. Lätt som en plätt.

Två körlektioner hade han ihop med en minst sagt karismatisk körlärare.

En 60-årig tysk som i sin ungdoms glasdagar var världsmästare i bodybuilding.

Första frågan han ställde till Joel var om han brukade ta anabola steroider.

När Joel frågade om han gjort det under sin kommentar var svaret självklart: "Självklart, mängder av det!"

Hans fru var också bodybuilder och hans manager, och de hade bott i Spanien och drivit ett gym men tyvärr hade frugan kolat vippen på grund av att hon tagit för mycket anabola.

Intressant historia!

Mellan berättandet lyckades han iallafall lära ut något för igår hade den blonde vikingen sin uppkörning som gick felfritt och just nu är han iväg och jobbar och kör stor lastbil alldeles själv.

 

För min del har jag varit fullt upptagen med mitt nya jobb, det har blivit nästan heltid senaste veckorna.

Den lilla faktorn som gör att resten av mitt så kallade liv fått läggas på hyllan är att arbetstiderna kan vara som igår t.ex: 06.30-14.00, sedan hem och typ bajsa, duscha och äta något, och sedan tillbaks för att jobba 17-21.

Med andra ord går hela dagen utan att man får nåt annat gjort.

Men kul såklart att de ger mig många timmar.

Jag jobbar ihop med en annan tjej som varit där cirka 2 månader, men henne behandlar de som skit och utöver fullskalig härskarteknik på.

Tillexempel genom att inte hälsa när hon kommer, eller skälla ut henne och skrika på henne tills hon gråter INFÖR MIG vilket försätter mig i en lätt obekväm situation.

Skyddsombudet inom mig vill bara sätta ner foten och kräva att de ger henne konstruktiv kritik och en ärlig chans istället för att skrämma henne till vettet så att hon gör ännu mer fel.

Samtidigt är jag ny på stället och mig behandlar de som den kung jag är och jag vill verkligen inte stöta mig då hela min ekonomi ligger i deras händer.

Men igår sade hon upp sig vilket är trist då vi kom bra överens men jag kommer få mer pengar.

 

Imorgon flyttar de nya husgästerna in. Yogainstruktörs-vegetarianen och fransmannen som är ytters begränsad inom engelska språket och jobbar 12h om dagen på en fiskrensningsfabrik.

 

Så livet är bra, vi jobbar sakta men säkert mot att fylla upp vårt sparkonto som så hastigt tömdes, men så mycket annat hinns inte mer.

 

En mycket positiv nyhet är att det verkar som om två högt älskade individer som delar mitt DNA och vars kärleksstund för 26 år sedan resulterade i min enastående uppenbarelse kommer och hälsar på oss inom kort! Ska bli roligt att visa dem vårt hem de senaste 9 månaderna!

 

Nån annan där hemma som känner att de har 20 lax som ligger och skräpar i madrassöverdraget, boka ett flyg illa kvickt så ska vi ta hand om er och visa er allt vi kan om denna världsdel!

 

Nu ska jag tillbaks till jobbet och Joel ska rymma till gymet innan husvärden kommer hem för han tycker att han är så jävla jobbig ;)

 

Kastar in en random bild på jobbet i ostmacks-fabriken, min karriärs absoluta höjdpunkt!