En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Australien 2013, ett försök till sammanfattning

Kategori: Allmänt

 
 
Hallå!
 
Nu börjar det närma sig refrängen på vår vistelse i Australien!
Vi sitter på vårt solkiga hotellrum i bajs-staden Cairns och vill sammanfatta året som gått.
Mest för oss själva, men ni som är psykiskt skadade nog för att roas av läsningen är välkomna att festa era ögon på denna text!
 
3 januari 2013 anlände vi till jättestaden Sydney.
Med alldeles för lite pengar, och utan några planer överhuvudtaget, samt vår research om landet var lika med noll!

 
Livrädda och förvirrade irrade vi omkring i Sydney och kände hur pengarna sprutade iväg..
Vi såg det vi var tvungna att se, sedan av ren slump bokade vi ett flyg till Adelaide.
Vår plan var att ta oss vidare till Perth på en resa som avgick från Adelaide. Men vi fastnade.
 
Bodde en vecka på ett ultraskabbigt backpacker hostel ihop med massa 10 år yngre skandinaviska backpackers.
Vi hatade staden från början men bestämde oss för att ge det ett försök! (plus att vi behövde jobb om vi inte skulle behöva återvända hem med svansen mellan benen)
 
Vi påbörjade ett massivt sökande efter boende, och efter att ha kollat på ett par ställen hamnade vi hos Joe i Kensington garden i ett sharehouse.
Vi fick ett stort rum med eget badrum och balkong och trivdes fast kök mm var äckligt!
 
 
 Vi gillar de flesta av våra housemates, och blir bra vänner med bland annat fransyskan Laureline o tysken Alex, samt belgarna Marjorie och Julien. Alex hjälper oss att leta bil och vi köper vår pärla för 15 000 riksdaler.
Livet blir en miljon ggr bättre med bil då avstånden i Australien är så stora o lokaltrafiken suger!
 
 
 
Här börjar jobbsökandet då vi får panik av att pengarna springer iväg!
Skriver ut CVn och söker alla tänkbara jobb utan några resultat.
Tillslut får Joel jobb som målare hos vår husvärd, och Emelie börjar jobba som barista i en coffevan hos husvärdens grekiska skattefuskare till polare.
Vi lär oss alltså två helt nya yrken vilket är spännande o kul!
 
 
Fritiden går åt att dricka vin, vara på stranden och hänga med vännerna i huset. Vi bor i närheten av Australiens två bästa vinområden och gör en hel del utflykter dit.
Vi träffar Emelies mammas gamla jobbarkompis som tar oss under sina vingar och bjuder in oss på söndagsmiddag varje vecka och presenterar oss för sin familj.
Hon tar oss bland annat med till sitt sommarställe.
 

Hösten kommer till Adelaide och det börjar bli kallt och vi är trötta på att jobba!
Joels chef har grov damp och ett humör som svänger vilt.
Vi bestämmer oss för en roadtrip på vinst och förlust även fast alla avråder oss från att åka långt med vår lilla bil.
 
Vi åker Great ocean road och sover i bilen och fryser ihjäl!
Great ocean road är jättehäftig att köra och vi ser mycket kul saker på vägen.
 
 
Besöker Melbourne och bor hos ett gäng bohemer och får lägga våra pengar på jackor och långbyxor då temperaturen är nere på 10 grader på nätterna.
Åker till Canberra som måste vara världens tråkigaste huvudstad.
Stannar på massa oplanerade random stopp på vägen och har det väldigt bra, bland annat Surfers paradise där vi stannar en vecka o semestrar.

 Hamnar i Brisbane och sover tre nätter på hotell.
Joel lyckas tajma in sitt livs förkylning, vädret är bajs, och livet känns trist!
Vi letar boende och blir omhändertagna av vad som först verkar vara en mysig gubbe som har ett sharehouse i Wooloovin. Vi träffar våra tyska vänner Chris o Rebecca o klaffar direkt!
 
Gubben visar sig vara milleniumets psykopat och kastar ut oss ur huset efter att vi varit uppstudsiga!
Tyskarna följer efter och vi flyttar in till hobby-braten Neill i hans stekiga hus i Wilston, Brisbane.

Här har vi det väldigt kul ihop med tyskarna. Gör massa utflykter till guldkusten och Sunshine coast.
Joel o tysken börjar spela fotboll och tjejerna hejar varje match.
 

Husvärden tar ut oss på narkotikafester med hans stekiga homies i penthouses o vipavdelningar.
Vi söker över 100 jobb var men det går åt helvete.
Ströjobbar med diverse konstigher, och försöker oss på en karriär som jordgubbsplockare, vilket närapå driver både kropp o själ in i fördärvet!
 

Tyskarna åker hem och vi hittar båda jobb, Joel tar lastbilskörkort och jobbar som flyttgubbe och Emelie som barista/servitris.
Vi fullkomligt jobbar arslet av oss ett par månader och samlar på oss en hög med pengar.
Mitt i allt jobb hälsar Emelies föräldrar på o stillar vår hemlägtan lite grann!
Vi tar en veckas semester och gör bland annat en segeltur till Whitsundays o stora barriärrevet.

 
 
Vi bestämmer oss för att semestra utanför Australien eftersom våra Visum går ut, och att det är runkdyrt här!
Säljer bilen och skaffar en hyrbil för 10 dagars resande innan vi åker härifrån.
Ni har vi kört hela östkusten, hoppat fallskärm, snorklat på barriärrevet mm.
 
Imorgon går flyget till Kuala lumpur där vi ska fira nyår!
 
Vi har haft ett häftigt år, Australien är ett spännande land, men vi känner att vi har gjort det vi ska och vi är redo att åka vidare :) 
 
Snabb lista på våra konstiga yrken vi gjort:
- Svartjobbat som trädgårdsmästare och städare hos en kvinna anställd på skatteverket, Joel byggde bland annat en trädgårdsskulptur av gamla vagnshjul, och Emelie krattade rabatter och sorterade antika böcker
 
- Varmkorvsförsäljare på musikfestival (Emelie)
 
- Målare (Joel)
 
- Köra kaffebil till polishögskolor och byggarbetsplatser bland annat (Emelie)
 
- Leksaksföräljare på marknader, komplett med att demonstrera inför barn (Emelie)
 
- Glädjeflicka på golfbana, dela ut öl till gubbar (Emelie)
 
- Packat ihop hushåll för flytt hos allt ifrån välkänd sexolog författare till pundande parkinson gubbe (båda)
 
- Jordgubbsplockare med provisionslön 3,5 kr per kilo (båda)
 
- Sälja grillade ostmackor på 10 dagars event (Emelie)
 
- Sälja välgörenhets-lotter på Aussie rules football matcher
 
- Dela ut torkat kött på marknad utklädd till indian (Emelie)
 
- Diskare och kitchenhand (Joel)
 
- Flyttgubbe (Joel)
 
Vi har välfyllda CVn när vi kommer hem iallafall ;)
 
 
 
 
 

Koffein-chock vid drive thru-vattenfall

Kategori: Allmänt

 
 
Hallå!
 
Gårdagens kryssning blev som förväntat! Balle-dåligt! Nejvars men extremt kommersiellt.
Vi hade bokat en mindre båt med 20 pers på men den var full så vi fick boka in oss på en typ Vikinga-line färja som tar 200 personer. Varav 99% var asiater, och den resterande 1% var barn eller bara hamnade under kategorin "allmänt utvecklingsstörda".
 
Redan vid påklivningen lades ribban, då alla 200 personer rusade ombord på båten och slogs vilt för att komma åt de fnasiga torra kexen som det så generöst bjöds på.
De flesta personerna satte sig inomhus i den airconditionerade kylan, i bekväma stolar.
Men som de människohatare vi är satte vi oss på övre däck utan någon skugga, och utsatte oss för en hel dags dos av dödligt malignt melanom framkallande solljus. Men hellre det än ett trippelt artärbråck.
 
 
 
 
Båten åkte 1,5 h och anlände till en stor plattform mitt på revet.
Vi var taggade för hardcore snorkling och att riskera livet "Steve-Irvin-style" med havets dödliga varelser!
Tyvärr visade det sig att man fick endast snorkla i ett inhägnat område anpassat för retarderade kineser som aldrig ens fyllt upp badkaret längre än till anklarna.
Ville man ha mer snorkling än så fick man betala 80 dollar var och följa med en mossig gubbe ut på en guidad tur. Mindre roligt tyckte vi!
Så vi snorklade själva och testade försiktigt gränserna lite diskret genom att simma utanför området.
Det tog cirka en miljondels sekund innan badvakterna siktat oss i sin stjärnkikare och kom åkandes i en båt och skrek ilsket och argt!
 
 
Snorklingen i sig var OK, revet var väl fint men inte så man uppnådde sitt livs klimax.
Vi såg några färggranna fiskar storlek medium, och höjdpunkten var när vi såg en mindre havs-sköldpadda, men vi var inte jätteinponerande.
På plattformen kunde man spendera sina pengar på olika saker, allifrån att köpa glass, till att åka helikopterturer över revet. På allvar. Det kostade över 1000 kr för 10 minuter. Folk är efterblivna DELUXE!
 
Sedan åkte vi tillbaks men en snopen känsla av att ha varit del Australiens mest kommersiella attraktion. Men men. Då har man sett rev-helvetet och kan dö lycklig.
 
På kvällen gick vi ut och åt på "lokalbefolkningens favoritrestaurang" som de så fint kallade den!
Emelie åt en stackars känguru, och Joel förlustade sig på Krokodil-korv! Cool!
 
Imorse lämnade vi Port douglas och åkte ut i vildmarken! (trodde vi).
Innanför Cairns finns feting regnskog och massa vattenfall och annat skoj som vi trodde att vi skulle få utforska i lugnan ro!
 

 
Vi började med att stanna på CoffeeWorks som är ett kaffemuseum.
Från att ha jobbat nästan ett år som barista och sprutat i sig förstklassigt kaffe i mängder så har vi senaste veckan inte fått i oss något bra. Några få takeaways (kostar för övrigt nöstan 40 kr för en medium kaffe som oftast smakar unken gammal fårflens).
Så här betalade vi 14 dollar och fick tillgång till obegränsat med kaffe, te, likör och choklad!
Ni kan gissa att det blev ett par koppar! Dessutom besökte vi kaffemuseumet och kollade på gamla kaffemaskiner etc, rätt så trevligt om jag får säga det själv.
 
Laddade med koffein åkte vi 8 mil för att besöka ett avlägset vattenfall som är mycket känt.
Vi åkte kringliga vägar med livet som insats, och trodde vi skakat av oss det värsta haset av turistande vattenlemurer.
Vi kom fram till parkeringen och såg direkt bussarna på rad.
Från bilparkeringen behövde man gå cirka en meter på en bred, asfalterad stig som sträckte sig ända fram till fallet i sig, där fanns en bekväm plattform så man kunde fota sina asiatiska vänner framför ännu en attraktion man glömmer 1 sekund senare!
Det var alltså fullsprutat med turister! Vattenfallet var väl snyggt, men inte alls exotiskt och undangömt så man kunde alltså inte hänge sig åt tredje gradens petting under fallande strilande vatten. Damn it!
 
En skock med får förstör vår naturupplevelse :(
 
Arga och sugna på att lämna planeten jorden och dess invånare åkte vi till en stor sjö som hade en walking track på 5 km runt sig.
Folktomt och underbart. Vi skreksprang glada på stigen och kollade på naturen.
Började klaga på att Cairns inte lever upp till sitt rykte, hela vår vistelse har vi fått höra från alla att det kryllar av ormar, spindlar, krokodiler och annat dödligt tjafs här, men vi har inte ens sett en nyckelpiga!
 
I samma sekund stöter vi på en stor orm som ligger och jäser cirka 1 dm från stigen.
Första reaktionen blir att skrika och kolla på mobilen som vi inser har noll täckning, vilket innebär att ett eventuellt ormbett kan komma ganska olägligt då vi inte kan nå någon hjälp på denna av människan glömda plats.
 

En sekund senare står vi båda och hoppar jämfota bredvid ormen som låtsas sova sin skönhetssömn, vi sprutade även vatten på den och skrek i högan sky. Ormen dissade oss totalt och låg kvar och sov.
Arga och besvikna gick vi vidare och skämtade om att Queensland hade placerat ut en plastorm för att tillfredsställa turister.
Samma sekund skriker joel högt, då det ligger en dödlig orm (vi googlade och den heter Small-eyed snake o  går under kategorin "highly venomous") PÅ stigen. Den rör sig dessutom, men åker som tur är upp i skogen. Vi blir skit skit-rädda och går resterande 3 km på tå, hyperventilerande och kollar efter mera reptiler. Dessutom såg vi ännu en sköldpadda. Så vi var rädda men glada när vi kom tillbaks till vår trygga bil!
 
Tanken var att vi skulle ha sovit i bilen inatt, men igårkväll fick vi kalla fötter och bokade ett billigt hotell istället resterande nätter. Anlände till hotellet och det är riktigt bajshål.
Cairns är så jävla osexigt! Bara massa barfota slum och massa abourginer som går omkring o dricker bärs. Hotellet skulle ha mått bra av en helrenovering eller till och med rivning för åtminstonde 20 år sedan. Men men. Vi längtar efter att åka nu!
 
hejdå
 
 
 
 

Vädrat sittsåren med ett jättehopp!

Kategori: Allmänt

  
 
Hallå där era julfirande kolestorol-kungar!
 
I fredags lämnade vi som ni vet Brisbane.
Här är Joel & fransmannen Simon utanför huset.
 

 
Vi hämtade vår hyrbil, som de lyckostar vi är hade vi blivit uppgraderade från den snikenhets miniatyrbil vi betalat för till en lyxig (?) Toyota Corolla sedan.
Första problemet uppenbarade sig direkt då vi inte visste hur man kör automatväxlad bil utan lite diskret fick be om en genomgång av bilfirmegubben som kollade på oss med nedsättande kränkande och chockad blick!
 
 
Vi lämnade staden som varit vårt hem senaste månaderna och körde sedan nästan oavbrutet i 8 timmar tills vi kom till Rockhampton som var första stoppet.
Staden visade sig vara en enda väg kantad med alla snabbmatskedjor i universum där alla feta invånare festade till det på fredagskvällen.
Vi hamnade på ett runkigt wok-ställe som serverade en pad-thai men glömde jordnötterna i jordnötssåsen.
Well done!!
Som tur var hade de ett Jetts, det är gymet vi tränar på. Så vi spenderade fredagskvällen från kl 22.00 inne på gymet ensamma och tränade lite halvhjärtat våra hängiga triceps o glodde på tv.
Sedan duschade vi, borstade tänderna o lade oss för att sova i bilen. Komforten var lika med noll.
Vaknade typ kl 04.00 av att morgonsolen grillade våra acne-ärrade ansikten och vi återtog återigen gymet för ett kort morgonpass o åkte sedan vidare.
Australiens östkust är lång, trälig, och mestadels TOM!
Man passerar små, obefintliga hålor som är så små att om man blinkar för länge så har man hunnit köra förbi och missat det.
Och vilka människor. Tjocka lantisar, riktiga white trash som hasar omkring med tio ungar var och röker.
Inte så glamouröst kanske! Men väldigt intressant.
Landskapet är platt och ganska tråkigt, vägarna likaså!
  
Vi maratonkörde 9 h till och hamnade i Townsville som är en betydligt bättre stad.
Återigen Jetts och en till extremt obekväm natt i bilen!!
Dagen efter sken solen och vi åt frukost o kollade runt på nån new-age marknad som inavels-befolkningen hade slagit upp för att bota sin egen tristess.
 
 
Framåt eftermiddagen anlände vi till Mission beach som var första riktiga stoppet och där vi skulle spendera 3 nätter och fira jul.
Som vanligt brast det lite i vår research då vi upptäckte att stället har 3500 invånare varav alla är släkt, samt att det inte finns NÅNTING där förutom en strand och en allround-affär som har öppet två timmar varannan tisdag.
Men hotellet var bra och vi hade en bra pool o bada i.
Vattnet i havet var 29 grader och det var så lockande att kasta i sin svettiga kropp.
Tyvärr är det "stinger season" vilket innebär att det kan finnas dödliga maneter så man får inte ens stoppa i tåspetsen utan att riskera att dö på fläcken. Jävligt trist!   
Vi besteg ett berg med regnskog och snackade med en gammal gubbe om stora lastbilar.
Vi åt pizza på samma restaurang tre dagar i sträck och fick en gluten-chock och hotellet fick ringa in en slamsugs-helikopter.
Sedan plötsligt var det julafton och vi vaknade med noll julkänslor.
Maratonspelade vår favoritlåt "vår julskinka har rymt", och åt roomservice-frukost.
 
 
 
Vi var så nervösa för vårt fallskärmshopp att vi mest gick omrking o svettades och funderade på våra egna testamenten!
Tiden sniglade sig fram men slutligen blev vi upphämtade utanför hotellet vid halv ett och körda till fallskärmscentrumet där det halvlåg massa asiater på golvet och halvskrek i inre smärtor då de just hoppat vilket gjorde oss lite smånervösa.
Vi fick se en tre sekunders säkerhetsvideo och sedan väga oss, gränsen för att få hoppa var att väga under 100 kg, det klarade vi med en hårsmån även efter pizzaorgien!
Vi blev ihopparade med våra "skydive-masters" som de så ostigt kallade sig, och vi spändes fast med diverse selar tajt inpå denna okända person.
Sedan transporterades vi till flygfältet och mosade in oss i ett frimärksstort flygplan där alla satt på rad och hyperventilerade.
Flygresan upp var så häftigt, vi flög ut över havet och man såg Barriärrevet och alla öar, glömde nästan att vara nervös.
Sedan var det plötsligt dags (på 4,5 km höjd) och dörrarna öppnades och innan man visste ordet av så föll man med huvudet först rakt ner!
Vilken jävla känsla, jag höll på att dö av rädsla samtidigt som det var så häftigt och kul!
Kolla klippet så får ni se själva!
Julaftonskvällen spenderade vi genom att kolla på film o dricka lite vin, som sagt den orten hade inte direkt ett smörgåsbord av aktiviteter att genomföra. Men en riktigt bra julafton iallafall!
 
 
Nu är vi i Port douglas som ligger 1,5 h óvanför Cairns.
Eftersom att det är Australiens jul idag så är ALLT stängt, jättetrist!
Vi har ätit thaimat och badat i vår tacky jaccuzi som vi har på rummet-
Imorgon ska vi på en båttur o snorkla på barriärrevet.
 
hejdå
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gräset är inte alltid grönare i andras källare

Kategori: Allmänt

 
Hallå era muskelförtvinade fosterhemsplacerade fritidsgårdsföreståndare.
 
Idag är vår allra sista dag i Brisbane!!
Som vi jobbat, slitit o längtat efter denna dagen.
Och nu sitter vi här igen, med väskorna packade, jobben avslutade, alla hejdån sagda, och har en molande känsla av hälften panikångest och hälften frihetskänsla och inväntar morgondagens avfärd.
 
Emelie jobbade sista dagen igår, och det blev ett tårdrypande (?) farväl som togs till arbetskamrater o stamkunder. En av mina favoritgäster som är en tant hade köpt en julklapp och skrivit ett kort till mig vilket var väldigt gulligt.
Och jag tror cheferna kommer sakna oss för de verkade väldigt sentimentala när vi gick.
 
En av favoriterna på jobbet har varit en av kockarna som är lärling där. De behandlar honom som skit, han jobbar 60 h veckor och tjänar mindre än 30 kr/ timme.
Så i måndags besökte jag o Joel hans flickvän för en lunch för att hänga lite utanför arbetstid och fritt kunna prata skit om alla på jobbet.
Vi har tidigare skämtat om att han o flickvännen ser ut att vara lite halv pundare, sjukt smala, påsar under ögonen, gul-bruna tänder, och en hjärna som fungerar lite långsammare än vad som kanske är normalt. Men för den delen roliga o trevliga.
Så vi anlände till deras hus som visade sig vara hans pappas hus.
Allt såg Ok ut, fin veranda med utsikt över hela stan.
Sedan fick vi följa med ner till deras rum i källaren. Där snackar vi knarkarkvart!
Golvet var täckt av fimpar, flaskor, pokermarker, brännhål, kroppsvätskor, och diverse narkotikaspår.
Enda möblerna var en säng utan sängkläder och en tv som stod o visade tv-shop.
På sängen sitter flickvännen på 30 kg och röker på ur en hemmagjord bong, vilket visar sig vara hennes främsta och enda hobby.
Snacka om lite skillnad mot när man kollar på Rihannas Instagram där hon ligger i en schäslong iklädd neglige och har en perfekt rullad joint mellan sina välmanikyrerade fingrar.
Vi drog oss "diskret" tillbaka, och tackade artigt nej till skjuts hem.
Vilket var ett bra beslut då flickvännen bara någon timme senare tog en biltur på egen hand och kraschade hela bilen i en våldsam krock...
En upplevelse rikare för oss i vilket fall som!
 
Joel jobbade sin sista dag i tisdags, och på kvällen blev vi båda utbjudna på middag av hans minderåriga chef. Jag har ju också jobbat en del för honom men vi har aldrig mötts, men nu när anställningen var avslutad så vågade Joel äntligen sammanföra oss. Han var så snäll och rar, och man fick moderskänslor direkt även om han är över 2 meter lång o väger 100 kg.
Sorgligt farväl även till honom, men som alla säger "vi ses igen, vi kommer och hälsar på i Sverige mate!" NOT NOT NOT NOT NOT!!
 
Senaste dagarna har vi åtnjutit planerandets ädla konst.
Vi har suttit klistrade vid datorn och planerat varje dag, timme, minut, och mikrosekunds tusendel.
Till skillnad från vår resa från Adelaide hit då vi inte ens kollat upp om vi skulle köra åt söder eller nordost, så är nu all minituöst planerat.
En kort sammanfattning: vi hämtar en hyrbil imorgon och reser uppåt kusten. Sover 2 nätter i bilen. Läggs in på kiropraktorakuten och får kotpelaren uträtad för halva reskassan.
Stannar tre dagar i Mission beach där vi ska fira Kristus födelse på julafton genom att riskera våra ynka liv med ett fallskärmshopp som förhoppningsvis inte tar oss in i evighetens mörker.
Sedan åker vi till Cairns och hemular runt där lite och kollar på vattenfall och sånt som man kan minnas när man sitter på demenshemmet, vi åker på en båttur till Barriärrevet, och vi solar o steker oss.
Sedan går vårt flyg på nyårsafton till Malaysia och Kuala lumpur där vi ska kaskadsupa in det nya året och vakna upp på en buddhistisk magpumpningsstation.
 
Sen trodde ni att vi skulle komma hem och falla in i vardagens mediokra lunk!
Men som de två rebeller vi är så ska vi hålla oss undan och råtta oss ett tag till.
Vart vi tar vägen får ni reda på senare :) (det lät ju coolt men beror på att vi inte riktigt vet).
 
Saknar er, kram och kram
 
 
Joel och hans gigant till arbetsgivare.
 

Emelie som undersåtande servitris

Ni som jobbar för hälsovårdsmyndigheten kan ju blunda nu men här är jag o ägarna o min kollega i det ytterst ohygieniska köket på jobbet.
 

Smutsiga pengar för vår kärleksbil

Kategori: Allmänt

 
 
Hallå era adventsfirande kallbrandsdrabbade nordbor.
 
Vi har spenderat sista veckan med att försöka sälja vår bil som blivit som en familjemedlem och bästa vän!!
 
Självsäkert lade vi ut en annons med några fräcka bilder, anställde en heltidsanställd sekreterare att svara i telefon och motta den lavin av förfrågningar som vi väntade oss skulle komma.
Polerade upp bilen som den sken som en diamant och använtade ett massivt bud som skulle kunnage oss båda möjligheten att gå i förtidspension vid 35 års ålder och duscha i 100-årig champange livet ut.
 
Nu blev det ju inte riktigt så.
Första veckan fick vi noll respons, förutom nån idiot som erbjöd typ en påse burkar att panta som betalning.
(ska tilläggas att det inte är pant på burkar här så det var jävligt lågt).
Vi fick sänka, sänka och sänka priset, men inte blev det mer respons för det.
Såhär i efterhand kan man tänka sig följande anledningar till misslyckandet:
1. Sälja en bil utan AC mitt i sommarhettan
2. Starta på för högt pris
3. Sälja en bil 2 veckor innan jul när alla tagit SMS-lån för att bekosta jul-kalkonen
4. Lägga ut annons för sent
5. Innerst inne inte vilja sälja bilen
 
Så till slut kom en gubbe (37 år) o kollade på bilen igår morse.
Han lade det kränkande budet $1200, vi hade sagt $1800.
Vi skrattade åt hans bud i cirka 3 timmar innan vi ringde upp honom och bad på våra bara knän att han skulle hämta den.
$600 dollar är mycket pengar men det kostar betydligt mer att operera ett brustet magsår (eller brustet förhållande) vilket var på vippen att inträffa med denna enorma psykologiska stress!
 
Så igår kom gubben med en sedelbunt och körde iväg i vår älskade bil.
Kan ju säga att det kräver en massiv sex-appeal för att kunna köra den bilen med stil, det faktum att han var 1.60 lång och hade tandställning lär ju innebära att han aldrig lär få ligga med nån så länge han cruisar i den bilen.
Vi grät lite när bilen försvann, sen kasta vi ut alla pengar på sängen och vältrade oss i vår nyfunna rikedom.
 
Så nu är det bara att haffa första bästa relocation-bil eller hyrbil o börja ge sig iväg mot norr!
 
 
Annars har vi inte gjort mycket intressant.
Jag gick upp halv fem och gick på crossfit med min chef, vilket var en upplevelse jag (och min ryggmärg) sent kommer glömma.
Allt skulle ha gått som smort om det inte vore för den lilla detaljen att man skulle springa 5x400 m, samt köra marklyft som jag inte gjort på ett år.
Och jag var kartig och lade på 60 kg, vilket jag senare insåg var ca 30 kg mer än de andra tjejerna på plats.
Självklart var jag tvungen att fullfölja med egot i behåll, men kräkset satt i halsen och kotpelaren var mindre glad dagarna efter!
 
I fredags var vi ute och åt pizza med husvärden o husisarna.
Återigen några flaskor vin och samtalscensuren var borta.
Det var trevligt och de höll några smäktande tal om hur mycket de kommer sakna oss. Inte.
Som den ultimata party-crew vi är var vi i sängs kl 21.30 och kaskadkräktes över varann. Inte av fylla utan av älskogsljuden som trängde ut från rummet bredvid och placerade obehagliga visuella bilder på våra utbrända näthinnor.
 
Nu är det bara att stå ut sista max 2 veckorna, kan inte vänta på att få åka på semester!!!!!
 
 
 

Två sällskapssjuka skandinaver söker sina rötter

Kategori: Allmänt

 
 
 
Hej era tahitiska rösti-stekare!
 
Insåg precis att första advent kom och gick utan att vi på något sett uppmärksammade den svenska traditionen!
Försökte förklara advent på jobbet vilket gick sådäär.
Efter cirka 20 min så trillade poletten (inte) ner: "ahhh, you mean the calender with a chocolatepiece every day, yeah we have that too!".Fail.
Så igår hade vi båda en ledig halvdag och vallfärdade mot det heliga Mecka: IKEA.
För att inte direkt avslöja vårt överviktiga motiv (godiset) så tog vi en snabb runda genom varuhuset, vilket tog oss cirka 45 minuter då det är så sjukt stort och krångligt upplagd.
Köade upp för att köpa en diskborste för 99cent men insåg snart att köerna var för långa.
Vi begav oss till matshopen och handlade pepparkakor, glögg, och ett pepparkakshus som tanten i kassan ägnade en halvtimme åt att förklara hur det funkade. DÖÖÖÖHHHHHH vi är uppväxta med pepparkakshus ditt snille!!
Och så handlade vi lösgodis!! Som vi längtat. En enda gång på ett år har vi ätit lösgodis!
Riktig urspårning bland ahlgrens bilar, dödskallar, bumlingar, skumbananer, rallybilar, polly, och andra små godsaker.
Åkte fort hem och förberedde oss för ett hetsätningsmaraton.
Tyvärr var det inte så upphetsande som vi trott att äta smaksatt gelatin med färgämne i men det stillade iallafall våra cravings för en stund.
 
Så julkänslorna har inte riktigt infunnit sig. På jobbet är det dekorerat på det mest tacky sätt man kan tänka sig.
Upptejpade girlanger på väggarna, samt en stor silverglittrig skapelse i form av ordet DREAM stoltserar på ett hyllplan. Samt massa epilepsi-framkallande lampor i färgerna som gud glömde.
 
Annars har det väl inte hänt så mycket mer sen sist.
Genomlider de sista veckorna av jobb och snålande, och försöker se ljuset i slutet av tunneln.
De sista veckorna har varit de sämsta på hela året.
Oavsett jobb, ekonomi mm så har vi alltid haft roligare tidigare för att vi har umgåtts med roliga människor.
I Adelaide bodde vi ihop med bra folk (och såklart dåliga), samt vi hade tyskarna här som vi hade väldigt kul ihop med.
Sedan tyskarna åkte så har det inte känts som så jättestor idé att lägga ner för mycket tid på att söka likasinnande mentalpatienter att umgås med då vi inte har så lång tid kvar, vilket innebär att vi har varit ganska ensamma.
Sen att det inte finns någon roligare kompis än Joel och att vi har så kul att jag får träna bäckenbottens knipmuskler flera gånger per dag för att inte kissa på mig av skratt är ju alltid bra.
Men nu saknar jag tjejkompisar att diskutera livets stora frågor såsom hårborttagning mellan skulderbladen, hur man bygger en tampong av en använd tepåse, varför FIFA14 kommer innebära slutet för 90% av alla förhållanden, samt om det är ohygieniskt eller sexigt med mustach.
Och Joel saknar en buddy att.. ja vad nu killar har för själsliga utbytet med varandra är ännu ett outforskat område men det behövs! Sitta tysta bredvid varann och spela FIFA och humma uppmuntrande när den andra gör en hattrick?
 
Vi kan stoltsera med att vår oexklusiva råttiga livsstil har gett resultat på bankontot.
För 3 månader sedan var vi nere på 0 kr på kontot efter den lilla incidenten med bilen.
Nu har vi sparat ihop till över 50 000 kr på den korta tiden!
Målet är 20 000 till (inkl vad vi får för bilen) innan vi ger oss av mot de sälla jäktmarkerna, även kallat "semestern".
 
Än är inget datum bestämt.
Bilen ligger ute för försäljning sedan 2 dagar, men hittills har intresset varit ljummet!
Vilket är ett mysterium enligt oss. Jag skulle köpt bilen en miljon ggr om, och om det vore möjligt skulle vi skeppa hem den, köra den resten av livet och sedan begravas i baksätet, så jävla bra är den bilen!
Så fort den är såld så kan vi planera resten av resan!
 
Nu har vi snart hållt oss borta i ett helt år.
Det känns konstigt att det har gått så fort!
Kan lova att vi längtar hem, men samtidigt är ångesten GROV och kortisolnivåerna skjuter i höjden när man tänker på att flytta hem!
Bo i Norrköping, skaffa boende, jobb, avla av sig och sprida sitt bristfälliga DNA till en ny generation, pensionsspara, frysa på vintern, frysa på sommaren, träffa sina gamla klasskamrater som alla pluggat på latintalande universitet i 19 år efter studenten och tagit examen i allt ifrån kommunikationsteknik för autistiska konståkare, till skorstenskonstruktion med vikingatids-teknik.
Så liiiiiite till tid behöver vi innan vi är redo att möta verkligheten
Vi behöver få leka ungdomar lite till, även fast vi båda närmar oss 3-siffrig ålder, och har blålila utstående ådror i knävecken.
 
Håll ut, snart sitter vi på er soffkant och förpestar era liv med våra dåliga skämt (emelie) och vår dåliga lukt (joel) och ni önskar att vi aldrig någonsin kommit hem.
 
Kram kram!
 

Unnade oss ett restaurangbesök och notan stannade på $66,60. Ett tecken från ovan?
 
 

På IKEA och representerar (?) de svenska färgerna!!