En stark resa

 

Hallå där era julfirande kolestorol-kungar!

 

I fredags lämnade vi som ni vet Brisbane.

Här är Joel & fransmannen Simon utanför huset.

 

Vi hämtade vår hyrbil, som de lyckostar vi är hade vi blivit uppgraderade från den snikenhets miniatyrbil vi betalat för till en lyxig (?) Toyota Corolla sedan.
Första problemet uppenbarade sig direkt då vi inte visste hur man kör automatväxlad bil utan lite diskret fick be om en genomgång av bilfirmegubben som kollade på oss med nedsättande kränkande och chockad blick!

 

Vi lämnade staden som varit vårt hem senaste månaderna och körde sedan nästan oavbrutet i 8 timmar tills vi kom till Rockhampton som var första stoppet.

Staden visade sig vara en enda väg kantad med alla snabbmatskedjor i universum där alla feta invånare festade till det på fredagskvällen.

Vi hamnade på ett runkigt wok-ställe som serverade en pad-thai men glömde jordnötterna i jordnötssåsen.

Well done!!

Som tur var hade de ett Jetts, det är gymet vi tränar på. Så vi spenderade fredagskvällen från kl 22.00 inne på gymet ensamma och tränade lite halvhjärtat våra hängiga triceps o glodde på tv.

Sedan duschade vi, borstade tänderna o lade oss för att sova i bilen. Komforten var lika med noll.

Vaknade typ kl 04.00 av att morgonsolen grillade våra acne-ärrade ansikten och vi återtog återigen gymet för ett kort morgonpass o åkte sedan vidare.

Australiens östkust är lång, trälig, och mestadels TOM!

Man passerar små, obefintliga hålor som är så små att om man blinkar för länge så har man hunnit köra förbi och missat det.

Och vilka människor. Tjocka lantisar, riktiga white trash som hasar omkring med tio ungar var och röker.

Inte så glamouröst kanske! Men väldigt intressant.

Landskapet är platt och ganska tråkigt, vägarna likaså!

  

Vi maratonkörde 9 h till och hamnade i Townsville som är en betydligt bättre stad.

Återigen Jetts och en till extremt obekväm natt i bilen!!

Dagen efter sken solen och vi åt frukost o kollade runt på nån new-age marknad som inavels-befolkningen hade slagit upp för att bota sin egen tristess.

 

Framåt eftermiddagen anlände vi till Mission beach som var första riktiga stoppet och där vi skulle spendera 3 nätter och fira jul.

Som vanligt brast det lite i vår research då vi upptäckte att stället har 3500 invånare varav alla är släkt, samt att det inte finns NÅNTING där förutom en strand och en allround-affär som har öppet två timmar varannan tisdag.

Men hotellet var bra och vi hade en bra pool o bada i.

Vattnet i havet var 29 grader och det var så lockande att kasta i sin svettiga kropp.

Tyvärr är det "stinger season" vilket innebär att det kan finnas dödliga maneter så man får inte ens stoppa i tåspetsen utan att riskera att dö på fläcken. Jävligt trist!   

Vi besteg ett berg med regnskog och snackade med en gammal gubbe om stora lastbilar.

Vi åt pizza på samma restaurang tre dagar i sträck och fick en gluten-chock och hotellet fick ringa in en slamsugs-helikopter.

Sedan plötsligt var det julafton och vi vaknade med noll julkänslor.

Maratonspelade vår favoritlåt "vår julskinka har rymt", och åt roomservice-frukost.

 

Vi var så nervösa för vårt fallskärmshopp att vi mest gick omrking o svettades och funderade på våra egna testamenten!

Tiden sniglade sig fram men slutligen blev vi upphämtade utanför hotellet vid halv ett och körda till fallskärmscentrumet där det halvlåg massa asiater på golvet och halvskrek i inre smärtor då de just hoppat vilket gjorde oss lite smånervösa.

Vi fick se en tre sekunders säkerhetsvideo och sedan väga oss, gränsen för att få hoppa var att väga under 100 kg, det klarade vi med en hårsmån även efter pizzaorgien!

Vi blev ihopparade med våra "skydive-masters" som de så ostigt kallade sig, och vi spändes fast med diverse selar tajt inpå denna okända person.

Sedan transporterades vi till flygfältet och mosade in oss i ett frimärksstort flygplan där alla satt på rad och hyperventilerade.

Flygresan upp var så häftigt, vi flög ut över havet och man såg Barriärrevet och alla öar, glömde nästan att vara nervös.

Sedan var det plötsligt dags (på 4,5 km höjd) och dörrarna öppnades och innan man visste ordet av så föll man med huvudet först rakt ner!

Vilken jävla känsla, jag höll på att dö av rädsla samtidigt som det var så häftigt och kul!

Kolla klippet så får ni se själva!

Julaftonskvällen spenderade vi genom att kolla på film o dricka lite vin, som sagt den orten hade inte direkt ett smörgåsbord av aktiviteter att genomföra. Men en riktigt bra julafton iallafall!

 

Nu är vi i Port douglas som ligger 1,5 h óvanför Cairns.

Eftersom att det är Australiens jul idag så är ALLT stängt, jättetrist!

Vi har ätit thaimat och badat i vår tacky jaccuzi som vi har på rummet-

Imorgon ska vi på en båttur o snorkla på barriärrevet.

 

hejdå