Gräset är inte alltid grönare i andras källare
Kategori: Allmänt
Hallå era muskelförtvinade fosterhemsplacerade fritidsgårdsföreståndare.
Idag är vår allra sista dag i Brisbane!!
Som vi jobbat, slitit o längtat efter denna dagen.
Och nu sitter vi här igen, med väskorna packade, jobben avslutade, alla hejdån sagda, och har en molande känsla av hälften panikångest och hälften frihetskänsla och inväntar morgondagens avfärd.
Emelie jobbade sista dagen igår, och det blev ett tårdrypande (?) farväl som togs till arbetskamrater o stamkunder. En av mina favoritgäster som är en tant hade köpt en julklapp och skrivit ett kort till mig vilket var väldigt gulligt.
Och jag tror cheferna kommer sakna oss för de verkade väldigt sentimentala när vi gick.
En av favoriterna på jobbet har varit en av kockarna som är lärling där. De behandlar honom som skit, han jobbar 60 h veckor och tjänar mindre än 30 kr/ timme.
Så i måndags besökte jag o Joel hans flickvän för en lunch för att hänga lite utanför arbetstid och fritt kunna prata skit om alla på jobbet.
Vi har tidigare skämtat om att han o flickvännen ser ut att vara lite halv pundare, sjukt smala, påsar under ögonen, gul-bruna tänder, och en hjärna som fungerar lite långsammare än vad som kanske är normalt. Men för den delen roliga o trevliga.
Så vi anlände till deras hus som visade sig vara hans pappas hus.
Allt såg Ok ut, fin veranda med utsikt över hela stan.
Sedan fick vi följa med ner till deras rum i källaren. Där snackar vi knarkarkvart!
Golvet var täckt av fimpar, flaskor, pokermarker, brännhål, kroppsvätskor, och diverse narkotikaspår.
Enda möblerna var en säng utan sängkläder och en tv som stod o visade tv-shop.
På sängen sitter flickvännen på 30 kg och röker på ur en hemmagjord bong, vilket visar sig vara hennes främsta och enda hobby.
Snacka om lite skillnad mot när man kollar på Rihannas Instagram där hon ligger i en schäslong iklädd neglige och har en perfekt rullad joint mellan sina välmanikyrerade fingrar.
Vi drog oss "diskret" tillbaka, och tackade artigt nej till skjuts hem.
Vilket var ett bra beslut då flickvännen bara någon timme senare tog en biltur på egen hand och kraschade hela bilen i en våldsam krock...
En upplevelse rikare för oss i vilket fall som!
Joel jobbade sin sista dag i tisdags, och på kvällen blev vi båda utbjudna på middag av hans minderåriga chef. Jag har ju också jobbat en del för honom men vi har aldrig mötts, men nu när anställningen var avslutad så vågade Joel äntligen sammanföra oss. Han var så snäll och rar, och man fick moderskänslor direkt även om han är över 2 meter lång o väger 100 kg.
Sorgligt farväl även till honom, men som alla säger "vi ses igen, vi kommer och hälsar på i Sverige mate!" NOT NOT NOT NOT NOT!!
Senaste dagarna har vi åtnjutit planerandets ädla konst.
Vi har suttit klistrade vid datorn och planerat varje dag, timme, minut, och mikrosekunds tusendel.
Till skillnad från vår resa från Adelaide hit då vi inte ens kollat upp om vi skulle köra åt söder eller nordost, så är nu all minituöst planerat.
En kort sammanfattning: vi hämtar en hyrbil imorgon och reser uppåt kusten. Sover 2 nätter i bilen. Läggs in på kiropraktorakuten och får kotpelaren uträtad för halva reskassan.
Stannar tre dagar i Mission beach där vi ska fira Kristus födelse på julafton genom att riskera våra ynka liv med ett fallskärmshopp som förhoppningsvis inte tar oss in i evighetens mörker.
Sedan åker vi till Cairns och hemular runt där lite och kollar på vattenfall och sånt som man kan minnas när man sitter på demenshemmet, vi åker på en båttur till Barriärrevet, och vi solar o steker oss.
Sedan går vårt flyg på nyårsafton till Malaysia och Kuala lumpur där vi ska kaskadsupa in det nya året och vakna upp på en buddhistisk magpumpningsstation.
Sen trodde ni att vi skulle komma hem och falla in i vardagens mediokra lunk!
Men som de två rebeller vi är så ska vi hålla oss undan och råtta oss ett tag till.
Vart vi tar vägen får ni reda på senare :) (det lät ju coolt men beror på att vi inte riktigt vet).
Saknar er, kram och kram
Joel och hans gigant till arbetsgivare.
Emelie som undersåtande servitris
Ni som jobbar för hälsovårdsmyndigheten kan ju blunda nu men här är jag o ägarna o min kollega i det ytterst ohygieniska köket på jobbet.
