En stark resa

 

 

Hallå era adventsfirande kallbrandsdrabbade nordbor.

 

Vi har spenderat sista veckan med att försöka sälja vår bil som blivit som en familjemedlem och bästa vän!!

 

Självsäkert lade vi ut en annons med några fräcka bilder, anställde en heltidsanställd sekreterare att svara i telefon och motta den lavin av förfrågningar som vi väntade oss skulle komma.

Polerade upp bilen som den sken som en diamant och använtade ett massivt bud som skulle kunnage oss båda möjligheten att gå i förtidspension vid 35 års ålder och duscha i 100-årig champange livet ut.

 

Nu blev det ju inte riktigt så.

Första veckan fick vi noll respons, förutom nån idiot som erbjöd typ en påse burkar att panta som betalning.

(ska tilläggas att det inte är pant på burkar här så det var jävligt lågt).

Vi fick sänka, sänka och sänka priset, men inte blev det mer respons för det.

Såhär i efterhand kan man tänka sig följande anledningar till misslyckandet:

1. Sälja en bil utan AC mitt i sommarhettan

2. Starta på för högt pris

3. Sälja en bil 2 veckor innan jul när alla tagit SMS-lån för att bekosta jul-kalkonen

4. Lägga ut annons för sent

5. Innerst inne inte vilja sälja bilen

 

Så till slut kom en gubbe (37 år) o kollade på bilen igår morse.

Han lade det kränkande budet $1200, vi hade sagt $1800.

Vi skrattade åt hans bud i cirka 3 timmar innan vi ringde upp honom och bad på våra bara knän att han skulle hämta den.

$600 dollar är mycket pengar men det kostar betydligt mer att operera ett brustet magsår (eller brustet förhållande) vilket var på vippen att inträffa med denna enorma psykologiska stress!

 

Så igår kom gubben med en sedelbunt och körde iväg i vår älskade bil.

Kan ju säga att det kräver en massiv sex-appeal för att kunna köra den bilen med stil, det faktum att han var 1.60 lång och hade tandställning lär ju innebära att han aldrig lär få ligga med nån så länge han cruisar i den bilen.

Vi grät lite när bilen försvann, sen kasta vi ut alla pengar på sängen och vältrade oss i vår nyfunna rikedom.

 

Så nu är det bara att haffa första bästa relocation-bil eller hyrbil o börja ge sig iväg mot norr!

 

 

Annars har vi inte gjort mycket intressant.

Jag gick upp halv fem och gick på crossfit med min chef, vilket var en upplevelse jag (och min ryggmärg) sent kommer glömma.

Allt skulle ha gått som smort om det inte vore för den lilla detaljen att man skulle springa 5x400 m, samt köra marklyft som jag inte gjort på ett år.

Och jag var kartig och lade på 60 kg, vilket jag senare insåg var ca 30 kg mer än de andra tjejerna på plats.

Självklart var jag tvungen att fullfölja med egot i behåll, men kräkset satt i halsen och kotpelaren var mindre glad dagarna efter!

 

I fredags var vi ute och åt pizza med husvärden o husisarna.

Återigen några flaskor vin och samtalscensuren var borta.

Det var trevligt och de höll några smäktande tal om hur mycket de kommer sakna oss. Inte.

Som den ultimata party-crew vi är var vi i sängs kl 21.30 och kaskadkräktes över varann. Inte av fylla utan av älskogsljuden som trängde ut från rummet bredvid och placerade obehagliga visuella bilder på våra utbrända näthinnor.

 

Nu är det bara att stå ut sista max 2 veckorna, kan inte vänta på att få åka på semester!!!!!