En stark resa

 

Hej era tahitiska rösti-stekare!

 

Insåg precis att första advent kom och gick utan att vi på något sett uppmärksammade den svenska traditionen!

Försökte förklara advent på jobbet vilket gick sådäär.

Efter cirka 20 min så trillade poletten (inte) ner: "ahhh, you mean the calender with a chocolatepiece every day, yeah we have that too!".Fail.

Så igår hade vi båda en ledig halvdag och vallfärdade mot det heliga Mecka: IKEA.

För att inte direkt avslöja vårt överviktiga motiv (godiset) så tog vi en snabb runda genom varuhuset, vilket tog oss cirka 45 minuter då det är så sjukt stort och krångligt upplagd.

Köade upp för att köpa en diskborste för 99cent men insåg snart att köerna var för långa.

Vi begav oss till matshopen och handlade pepparkakor, glögg, och ett pepparkakshus som tanten i kassan ägnade en halvtimme åt att förklara hur det funkade. DÖÖÖÖHHHHHH vi är uppväxta med pepparkakshus ditt snille!!

Och så handlade vi lösgodis!! Som vi längtat. En enda gång på ett år har vi ätit lösgodis!

Riktig urspårning bland ahlgrens bilar, dödskallar, bumlingar, skumbananer, rallybilar, polly, och andra små godsaker.

Åkte fort hem och förberedde oss för ett hetsätningsmaraton.

Tyvärr var det inte så upphetsande som vi trott att äta smaksatt gelatin med färgämne i men det stillade iallafall våra cravings för en stund.

 

Så julkänslorna har inte riktigt infunnit sig. På jobbet är det dekorerat på det mest tacky sätt man kan tänka sig.

Upptejpade girlanger på väggarna, samt en stor silverglittrig skapelse i form av ordet DREAM stoltserar på ett hyllplan. Samt massa epilepsi-framkallande lampor i färgerna som gud glömde.

 

Annars har det väl inte hänt så mycket mer sen sist.

Genomlider de sista veckorna av jobb och snålande, och försöker se ljuset i slutet av tunneln.

De sista veckorna har varit de sämsta på hela året.

Oavsett jobb, ekonomi mm så har vi alltid haft roligare tidigare för att vi har umgåtts med roliga människor.

I Adelaide bodde vi ihop med bra folk (och såklart dåliga), samt vi hade tyskarna här som vi hade väldigt kul ihop med.

Sedan tyskarna åkte så har det inte känts som så jättestor idé att lägga ner för mycket tid på att söka likasinnande mentalpatienter att umgås med då vi inte har så lång tid kvar, vilket innebär att vi har varit ganska ensamma.

Sen att det inte finns någon roligare kompis än Joel och att vi har så kul att jag får träna bäckenbottens knipmuskler flera gånger per dag för att inte kissa på mig av skratt är ju alltid bra.

Men nu saknar jag tjejkompisar att diskutera livets stora frågor såsom hårborttagning mellan skulderbladen, hur man bygger en tampong av en använd tepåse, varför FIFA14 kommer innebära slutet för 90% av alla förhållanden, samt om det är ohygieniskt eller sexigt med mustach.

Och Joel saknar en buddy att.. ja vad nu killar har för själsliga utbytet med varandra är ännu ett outforskat område men det behövs! Sitta tysta bredvid varann och spela FIFA och humma uppmuntrande när den andra gör en hattrick?

 

Vi kan stoltsera med att vår oexklusiva råttiga livsstil har gett resultat på bankontot.

För 3 månader sedan var vi nere på 0 kr på kontot efter den lilla incidenten med bilen.

Nu har vi sparat ihop till över 50 000 kr på den korta tiden!

Målet är 20 000 till (inkl vad vi får för bilen) innan vi ger oss av mot de sälla jäktmarkerna, även kallat "semestern".

 

Än är inget datum bestämt.

Bilen ligger ute för försäljning sedan 2 dagar, men hittills har intresset varit ljummet!

Vilket är ett mysterium enligt oss. Jag skulle köpt bilen en miljon ggr om, och om det vore möjligt skulle vi skeppa hem den, köra den resten av livet och sedan begravas i baksätet, så jävla bra är den bilen!

Så fort den är såld så kan vi planera resten av resan!

 

Nu har vi snart hållt oss borta i ett helt år.

Det känns konstigt att det har gått så fort!

Kan lova att vi längtar hem, men samtidigt är ångesten GROV och kortisolnivåerna skjuter i höjden när man tänker på att flytta hem!

Bo i Norrköping, skaffa boende, jobb, avla av sig och sprida sitt bristfälliga DNA till en ny generation, pensionsspara, frysa på vintern, frysa på sommaren, träffa sina gamla klasskamrater som alla pluggat på latintalande universitet i 19 år efter studenten och tagit examen i allt ifrån kommunikationsteknik för autistiska konståkare, till skorstenskonstruktion med vikingatids-teknik.

Så liiiiiite till tid behöver vi innan vi är redo att möta verkligheten

Vi behöver få leka ungdomar lite till, även fast vi båda närmar oss 3-siffrig ålder, och har blålila utstående ådror i knävecken.

 

Håll ut, snart sitter vi på er soffkant och förpestar era liv med våra dåliga skämt (emelie) och vår dåliga lukt (joel) och ni önskar att vi aldrig någonsin kommit hem.

 

Kram kram!