En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Lyxig svensson-semester och stekare för en dag

Kategori: Allmänt

 
 
Hej era vinterbleka slapparslen.
 
För en vecka sedan tog vi taxi till öns näst största strand, Lamai,där vi hade bokat en bungalow.
Väl på plats möttes vi av den glada nyheten att vi blivit uppgraderade till ett nybyggt rum med havsutsikt. Jättefint rum!
Hotellet är också skitbra, bra restaurang o pool, och det ligger lite avlägset så man slipper det värsta bottenskrapet av folk, men det tar bara 10 min att gå in till "centrum" om man tillexempel får cravings efter att köpa en fejk märkeshatt, ett neongrönt "full moon party"-linne, eller kolla på en lönnfet thailändska (?) halvhjärtat stå o skava på en strippstång mitt där barnfamiljer sitter o jolmar i sig en överkokt pad thai.
 
 

Nu har vi bott här en vecka, och vi har bara slappat oss.
Kollade lite på utflykter osv, men det kändes mindre värt att lägga 400 spänn var för att åka iväg och rida lite på en stackars sönderstressad elefant, eller åka båt ihop med 150 andra idioter till nån ö och äta frukttallrik.
 
Istället har vi unnat oss mat o massage, våra två passioner i livet!
Vädret har varit bra, vi har blivit bruna, och vi har haft en riktigt tacky klassisk thailand semester utan några överraskningar eller konstigheter.
 
Häromdagen gick vi till en rasta-bar som låg inbyggd i ett berg, mycket coolt.
Utanför stod stora flaggor om vilka grova drogmotståndare de var, något vi såklart ville kolla om det stämde!
Tog plats vid ett bord och drack Pina colada ur kokosnöt.
Runt oss rökte folk på som om det inte fanns någon morgondag, och vi beställde såklart in en massiv joint och Snoop-dogg rökte i ett enda bedövande halsbloss, sen var det godnatt!
 
 

Vi har också hyrt moppe för att utforska lite.
Idag åkte vi till ett ställe som heter Nikki beach, det är världens stekar-resort som ligger på annars öde strand.
Så fint det var, allt gick i vitt och orange, stora solsängar och en ultrastekig pool.
Och en DJ som spelade RnB-remixer hela dagen.
Det kostade inget att ligga där o lukta illa, såvida man beställer mat o dricka.
Så vi unnade oss mat och ett par dricka (ingen sprit dock för vi körde), och notan landade på cirka 400 kr för en heldag, väldigt värt det. Men samma belopp är ungefär vad vi sammanlagt spenderat på mat (frukost lunch o middag) under den senaste veckan.
Bredvid oss låg massa stekiga ryssar och beställde in sprit som om det inte fanns nån morgondag.
Skulle inte vilja ha vår nota förväxlad med deras!!
 
 

Så har vi de jävligt tråkiga nyheterna också!
Inte att vi voltat med moppen och spräckt fontanellen eller det faktum att vi inte bajsat på över en vecka.
 
Släkting nummer två har avlidit under vår resa, Emelies mormor dog i förrgår vilket är så jävla tråkigt så det finns inte! Så nära att vi hann komma hem och allt.
Natten innan låg vi o pratade på hotellrummet om att jag var orolig för att någon skulle bli sjuk eler dö medans vi var borta, och dagen efter så nås man av det här beskedet.
Och det känns så konstigt när man är här och får veta sånt, det känns overkligt och läggs bara på högen av anledningar till att man inte vill åka hem.
Så nu sitter vi o väger om vi ska åka hem till begravningen i mitten av feb eller stanna.
Känns liksom lite försent ändå!
Blir nog att invänta ett massivt mentalt sammanbrott vid hemkomst när man inser att 66% av ens förfäder har dött under tiden! :(
 
Imorgon ska vi åka till Koh tao där vi också var i ungdomens år.
Vi ville boka in oss på samma hotell men det fick man inte om man inte skulle ta en dykkurs.
Så då tänkte vi "vi tar en dykkurs!" så på torsdag ska vi lära oss dyka i 4 dagar!
Blir förhoppningsvis roligt och ett bra minne (såvida inte våra Steve Irvin skämt slår tillbaks och vi blir dödade av varsin stingrocka).
 
Ikväll är sista kvällen på vårt glassiga hotell och vi ska mest ta det lugnt och ta ett aloe vera bad på vår brända hud!
 
hejdå
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Från vietnamesisk firmafest till rysk koloni

Kategori: Allmänt

 
 
Hej era portabla vattenklosetter.
 
Vi befinner oss på ett hotell där internet bara finns i så kallade allmänna utrymmen.
VIlket innebär att man måste sitta inträngd i receptionen ihop med fyrtio tribaltatuerade svenskar om man vill kolla sin facebook.
Nu däremot, enbart för er skull, så har vi för 350 thaibath, köpt internet till rummet och kan fritt hänge oss till att kolla aktiekurser och filmklipp med renkalvars parningsakt!
Och skriva på bloggen förstås!
 
Vi befinner oss alltså i Thailand, men mer om det strax.
Först lite mer om Vietnam.
 
På de dagar som gått sedan vi sist skrev har vi hunnit omvärdera lite!
Vietnam är förlåtet för allt!
Vi hade några mysiga men tråkiga dagar i Hoi An.
Gjorde väl inte sådär överdrivet mycket mer än att asa omkring och äta mat för vädret var skit och Emelie drabbades av en dödlig förkylning.
 
Vi besökte dock Marble mountains som är några grottor där de bland annat hade sjukhus under Vietnamkriget, det var roligt. Inte kriget alltså, utan grottan.
 
Sista kvällen blev vi av någon outgrundlig anledning inbjudna till hotellets staff-party.
Visst, vi hade bott på hotellet i 10 dagar och sagt tjabba tjena hallå till alla i personalen ett par gånger, men inte så att vi var BFFs.
Vi fick en personlig inbjudan levererad till vårt rum av en fnissande blyg miniatyr vietnames, och trodde såklart att alla gäster på hotellet skulle komma.
Tiden var satt till 17.00, och kl. 16.55 stod vi med vattenkammat hår och polerade skor på utsatt plats som självklart var lika öde som Finspångs fritidsgård en vanlig tisdag.
17.30 däremot smällde det till och över 100 vietnameser stormade hotellets restaurang.
Förutom oss var där ett brittiskt par i övre seniorålder, samt 4 brittiska ungdomar.
I övrigt bara personalen.
De hade utsmyckat restaurangen med ballonger, girlanger, discolampor och rökmaskin, samt installerat milleniets ljudanläggning.
Från första sekund spelades högsta volym, och det som vi trodde skulle vara en stillsam bönestund blev århundradets fest.
Inte så att de var fulla, det var det som var det roliga, utan alla var så jävla glada och övertända och fyllda med energi. Alla ifrån högsta chefen och ägarna, till diskpojken och städerskorna stod upp på stolarna och skreksjöng och vevade med armarna.
De hade en talangtävling där vem som ville fick sjunga på scen, och det var inga Celine Dion-röster om vi säger så. Men det var inget som bekymrade dem.
När en person uppträdde stormade resten scenen och dansade, sjöng med mm.
Vi satt där som ett gäng fågelholkar och åt konstig mat och drack ljummen burköl i mängder och hade en fantastisk kväll!
Joel lyckades få till en rejäl bläcka.
Kl 21.45 var festen slut, musiken stängdes av, och på mindre än en minut var alla ute och städningen påbörjad.
 
 
Morgonen därpå  (03.40 ringde klockan) vaknade Joel med en blyhjälm och vi påbörjade vår resa till Thaland. Två byten, det sög verkligen. Vi var på väg att missa flyget till Koh Samui då andra flyg gjorde oss försenade, men det löste sig till slut.
 
Redan på Bangkoks flygplats började vi ana ugglor i mossen.
Stället var bombarderat av obehagliga ryssar!!!
Vi hoppades på att det var en slump, men tyvärr skulle alla med vårt plan.
 
Vi besökte alltså Koh Samui i våra ungdomsår (2008), och nu skulle vi ha en liten reunion för gamla tiders skull!
Bara det att det visade sig att ön förvandlats till CCCP, Forna Sovietunionen!!
Bara ryssar!! Och ett fåtal svenskar, alla det ultimata bottenskrapet av has-sprit-feta-jävla-as-grisar!!!
Restaurangerna har ryska menyer, skyltar på ryska, priserna på ALLT har stigit ca 800% (för att ryssasen har gått omkring o kastat sina mafiapengar omkring sig)
Och thailändarna är bara tröööötta. Förmodligen blir de behandlade som bajs av ryssarna, vilket innebär att de hatar alla som har en vit albinohy. Även oss alltså.
 
Vi var ändå nöjda med vår ankomst då det var lite varmare i luften, och vi inväntade heta dagar i solen med en djupröd solskadad hy!
Tyvärr har det varit mulet o regn sen vi kom. Tack gud!
 
Stället som vi mindes som paradiset på jorden när vi var unga och virila visade sig alltså vara ett riktigt bottennapp. Vi bor på den mest busy stranden vilket var jättekul när man var 11 år gammal, nu däremot vill vi bara emigrera till Haparanda och skeda med en dräktig slädhund!
 
Idag har vi riskerat spillrorna av våra liv och hyrt moped.
Innan ni sätter kaffet i gomstrupen kan vi försäkra er att vi:
A. Hade hjälm
B. Var nyktra
C. Åkte i dagsljus
D. Hade skrivit vårt testamente
 
Allt gick förvånansvärt smidigt, och vi nådde en hisnande topphastighet av 55 km/ h! (i nedförsbacke)
Vi åkte och kollade vid lite andra områden på ön, tyvärr har ryssarna ockuperat majoriteten, men vi har iallafall hittat lite lugnare ställen. Så i övermorgon testar vi att flytta lite på oss.
 
Till alla våra ryska följare vill vi förtydliga innan ni betalar vår medlemsavgift till Ku Klux Klan: det finns säkert exemplar ur er folkgrupp som är civiliserade medborgare (bara att ingen nånsin mött dem).
 
Idag kunde vi iallafall njuta av lite sol och lite billiga nudlar på kvällskvisten.
 
Nu ska vi avnjuta lite failblog på vårt betalinternet, saknar er alla!
 
hejdå
 
 
 
 
 
 
 

Bruten ryggrad på ortens sista vattenbuffel

Kategori: Allmänt

 
 
Hej undersåtar.
 
Vi gör vårt bästa för att njuta av våra två påtvingade veckor i Vietnam!
Vi har kollat på dokumentärer om Vietnamkriget och Agent orange och lärt oss allt om Vietnams historia.
Väldigt intressant faktiskt! Och för en kort sekund kom en känsla som för normala människor kan hänvisas till som "skam" över Emelie för hennes brutala skämt om vietnams befolkning.
Men oroa er inte, det var snabbt över!
 
Som ett steg i vår infasning till kulturen genomförde vi vår matlagningskurs i veckan.
Vi gick med en guide till marknaden som är enda stället där man kan köpa råvaror.
Inget Coop forum här inte.
Där såldes allt ifrån frukter och grönsaker, kryddor och annat skit.
Vi kom in på köttavdelningen och höll på att kräkas i kors, där låg kadaver överallt, bland annat grissvans komplett med liten hårtofs, och lamm-fejjor med ögonen stirrandes på en.
Vi handlade på oss lite grejer och åkte en ovärd båttur tillbaks till restaurangen.
Matlagningskursen bestod awkward nog endast av oss två, och sedan en kock, en tolk, och sedan alla restaurangens anställda som stod och iakttog oss och förmodligen hånade vår bristfälliga matlagningsteknik på sitt inhemska språk.
Kocken blev trött och irriterad på att vi var så oskickliga med kniven och det visade han tydligt!
Men det var en rolig upplevelse och maten blev god. Och så jävla mycket mat. Vi höll på att avlida av mättnad. Och vi slapp slakta något djur! Allt kött var redan dött och styckat i små händiga bitar.
 
 
 Vi letade också upp ett Australienskt ställe där vi kunde unna oss en efterlängtad Flat white som faktiskt smakade kaffe och inte smaksatt vatten.
 
 
Vi deltog också i en guidad cykeltur.
Blev hämtade vid hotellet av en tjej som om man jämför med andra vietnameser pratade strålande engelska. Vilket i västvärlden innebär att hon kan säga "yes", "no" och "Miley Cyrus".
Vi cyklade ut på landsbygden och kollade runt vilket var kul.
Sen kom regnet.
Det sprutregnade hela dagen och vi var genomsura både själsligt och fysiskt.
Det blev mest att man krummade över styret och cyklade så fort man kunde så att trippen kunde ta slut och vi kunde återvända till en varm dusch på hotellet.
Men vi hann med en ridtur på en vattenbuffel, åka en båttur, kolla runt i en grönsaksodling, och diskutera könsroller i Vietnam med guiden.
Det sistnämnda var mest intressant.
 
 
Annars har dagarna gått extremt långasamt.
Efter de första två soliga dagarna har det regnat och varit mulet hela tiden.
Och då finns inte mycket att sysselsätta sig med kan jag lova.
Vakna, äta frukost, träna, äta lunch, vila, äta middag, sova.
Gött mos!
Living on the edge!
Men vi har hittat en del bra restauranger och haft många goda och billiga middagar.
 
 
All tristess och skavande på varann har resulterat i en del syskonliknande bråk och vi tog en eftermiddag ifrån varann för att återuppväcka den glödande slita-av-varandra-kläderna passionen som annars genomsyrar vårt förhållande dagligen efter åtta år.
Joel släpptes av på ett lokalt tv-spels café där han spelade fotbollsspel.
Jag gick på manikyr och fick fina naglar.
Hämtade upp joel efteråt, han satt ensam och krummande på en plaststol och skrek "förbannade jävla grisjävel" precis när jag kom in genom dörren.
 

Nu är det bara två dagar kvar.
Imorgon ska vi på ännu en påtvingad utflykt till nåt berg.
 
På fredag väntar Thailand!
 
hejdå
 
 
 
 

När man är för fin för Thailand

Kategori: Allmänt

 
 
Hej på er era mänskliga ljumsk-eksem.
 
Nu har ni suttit på helspänn senaste dagarna och undrat över vårt välmående!
Och som de omtänksamma medmänniskor vi är så leverar vi nu en uppdatering till era sönderstressade laktosmagar!
 
Vi har förflyttat oss 30 km söderut till orten Hoi An (googla det ni).
Det här är den absoluta motsatsen mot runkstaden Da Nang.
Här bor cirka 70 000 olyckliga själar, och det är fullsprutat med turister från världens alla hörn.
 
Gatuförsäljarna kan svenska, danska osv, och man kan inte gå en meter utan att bli erbjuden diverse.
 

Ni som sett filmen Yes man med Jim Carrey: om det scenariot hade applicerats här hade följande hänt om man gått 100 meter på en gata genom stan utan att få säga NEJ:
 
Man hade kommit fram till andra sidan, transporterad på en cykel, upplyft på en cykeltaxi, fastsurrad på en bisonoxe, som i sin tur är dragen av en bil.
På sig hade man haft 20 000 olika färgglada Singha-linnen, tre fejk Armani-kostymer, och nitton olika sandaler, samt trettiosex rishattar.
Naglarna manikyrerade, ögonbrynen noppade till obefintlighet, pitten avsugen och sedan omopererad till en autentisk vagina, fötterna o nacken masserad, och skägget färgat i en roströd kulör!
Dessutom händerna fulla med kassar innehållandes rislampor, bananpannkakor, fågelfoster, laserpekare, och träsnides figurer föreställandes Buddha dansandes Gangnam style.
 
Rätt så intensivt med andra ord.
 
Maten är bättre, här finns många alternativ, och vi har trevandes och försiktigt prövat oss fram.
Vissa restauranger är helt oturistiga, man sitter inne i någons hus på en 20 cm hög plaststol och äter flamberat kycklinganus medans husets invånare sjunger karaoke eller sover vid ens fotknölar.
 
Andra ställen är riktigt bra o lyxiga till ett bra pris, och man kan få en ruggit bra middag för två med dryck för under hundralappen.
Imorgon har vi till och med bokat in oss på en matlagningskurs, då vi ska åka båt till en marknad, köpa mat och sedan tillaga och äta. Hoppas vi inte behöver machete-slakta en kyckling...
 

Vi har haft väldigt roligt åt turisterna här, och fastställt många likheter hos majoriteten av besökarna.
 
De som åker hit:
- Ekologiska
- Fotointresserade och äger varsin NASA-kamera
- Skäggiga
- Estetiska
- Tror att de är autentiska
- Köper en rishatt och cyklar omkring med ett svårt ansiktsuttryck
- Fotar lokalbefolkningen i dess "naturliga miljö" (fail)
- Har en fotoblogg
- Längtar i hemlighet efter Mallorca
- Lär sig ett par felaktiga fraser på vietnamesiska och överanvänder
- För fina för thailand
 
Sedan finns här några få Aiya Napa-killar som råkat komma hit för att hitta rakade brudar o billig sprit, men istället stapplar omkring på skitiga gator med olycklig uppsyn.
Sen har vi förstås ryssarna som det kryllar av.
Alltid med en sedelbunt i näven, och behandlar vietnameserna som ett gäng lägre stående hunddjur.
 
Så vi passar alltså klockrent in!
 
Vi har hittat ett bra hotell med pool, och det ligger perfekt mellan stranden och stan.
Faktiskt så har vädret varit OK, och vi har legat på stranden och vid poolen och fått lite sexig färg!
 

Anledningen till att vi valde hotellet var främst att de marknadsförde sig hårt att de hade ett gym! (fitnesscenter som de så fint kallade det)
Vi tänkte bli av med lite överskottsenergi (och späck) och få dagarna att gå, så vi tog en trippel amfetamindos och tog på oss våra lyftarbälten och Better bodies brottarlinnen och gled självsäkra och anabolstinna ner till angiven plats.
 
Som visade sig vara ett bibliotek/ biljardhall/ akvarium/ matsal.
I ett hörn fanns ett löpband som är till för promenad, en chinsställning som var trasig, och en multimaskin där vajern var så sliten att den var tunn som en ögonfrans eller ett vietnamesiskt smalben.
 
Vi hittade ett gym 10 min från hotellet och vallfärdade dit.
Det är halvt utomhus, och inkastat på en area av ca 20 kvm är massa random skrot och vikter, små pallar att sitta på, och allt är indränkt i olja.
När vi klev in blev vi omringade av 20 minatyrmän som alla följde vårt minsta steg.
Intressant och roligt!
Emelie tränade rygg och genast sprang minatyrmännens ledare, iklädd jeans och kostymskor, fram och ville hävda sig. Han lade på mer vikt och ryckte i vikterna okontrollerat.
Emelie kontrade och lade på ännu mer, och så fortsatte det tills båda hade brutit artärleden.
 
Så Vietnam är inte så illa trots allt.
Men man kan lika gärna åka till Thailand och slippa en del hassel.
 
kram
 
 
 
 

Undernärda och utfrysta av vietnamkrigets överlevare

Kategori: Allmänt

 
 
Goddag örebroare!
 
Vi befinner oss i Vietnam!
Orsaken till de senaste dygnens brist på uppdatering är följande:
1. Datorn gav efter 6 år ifrån sig en sista dödshostning, lagom till att vi laddat hem alla säsonger av Breaking bad. Som tur var återuppstod den nyss av någon överjordisk anledning.
2. Vi har befunnit oss i djup existensiell kris mentalt och själsligt
3. Svälttillstånd och vi har inte velat förbränna några livsviktiga kalorier på bloggskrivande.
 
Av någon outgrundlig anledning befinner vi oss alltså i landet som Jehova glömde, Vietnam!
Vi hade gjort grundlig research inför trippen, men antingen var vi höga när vi gjorde den, eller så hittade vi bara internets sämsta källor.
Vi ville ha nåt lite mindre kommersiellt än Thailand, och det fick vi fan sota för!
 
Anlände till Vietnam och direkt på flygplatsen kände man att man färdats i en tidsmaskin tillbaks till typ 50-talet.
Vet inte ens om de stackarna inser att kriget är över.
Har hört att USA sprutade kemikalier o gift under kriget, det sitter visst kvar i deras fontaneller i ett antal generationer verkar det som!
 
Oorganiserat, gammeldags, illaluktande, otrevligt, osäkert och trist.
På planet mötte vi många svenskar vilket vi såg som ett dåligt tecken då vi trodde att hela turismen redan hittat hit. Väl på plats skulle visst alla utom oss till annan ort, och vi färdades i illegal taxi till vårt hotell i miljonstaden Da nang. Första mötet blev i hotellreceptionen då vi blev hänvisade till tvillinghotellet mitt över gatan, pga "strömavbrott". Denna info gavs på vietnamesiska då INGEN vi har mött ens kan säga "water" på engelska.
 
Tvillinghotellet visade sig vara "identiskt", förutom att det är 20 år äldre, fullt med mögel och inrökt som en gammal knarkarkvart i Hökarängen!
Vi klagade på vårt allra mest ödmjuka teckenspråk och blev förflyttade till ett finare rum.
Tog en sväng ut o köpte vatten, o när vi kom tillbaks o tände lampan rasslade det av kackerlackor i hela rummet, inklusive i sängen o på kuddarna.
Slutkörda orkade vi inte klaga utan vi lade oss i räkposition i mitten av sängen och somnade skrikgråtandes med lampan tänd.
Dagen efter blev vi uppringda på rummet och informerade om att "you change room- KLICK" och vi kunde gå över till andra sidan gatan där hotellet är bättre men fortfarande inte bra.
 

 
Det visade sig att vi är förmodligen de enda vanilla-facen som nånsin satt sin fot här i stan.
Vart vi än gick blev vi uttittade, skrattade åt, fotade, hånade och kastade tomater på (det sista kanske var lite ljug men men)
Stan hade bara massa inhemska affärer/bostäder/garage/bordeller som sålde diverse, självklart fick vi som västerlänningar ett 200% prispåslag på alla varor.
Vi har blivit otroligt otrevligt bemötta och gråtit oss till sömns!
För att slippa visum i Vietnam behöver man presentera en  hemrese biljett, smarta som vi är bokade vi såklart längsta intervallen som är 14 dagar.
Synd bara att vi ville härifrån efter 1 timme!
Alternativet var att köpa en ny biljett härifrån för 4000 kr, eller SUCK IT UP.
Men vi ska ge det ett försök, imorgon flyttar vi till annan ort där det finns mer turister.
 

Vädret har sugit tapirspene och alla här går i täckjackor och yllehatt.
 
Värst är ändå maten!
Ingen västerländsk mat finns att få tag på!
Frukostbuffen består av typ stekt/kokt/flamberat/friterat/rått RIS, fiskbäcken och kycklingstrumpa.
 
Ingenstans finns mat att köpa på nåt ställe som ens har en meny på engelska.
Vi har livnärt oss på proteindrinkar, jordnötter och bananer.
Ni kan tänka er vad det har gjort med vårt humör.
 
Så följetången fortsätter!
 
Här får ni två bilder från Kuala lumpur:
 
 
 
 

Skändat den heliga ökenguden

Kategori: Allmänt

 
 
 
Hallå där era islamistiska vattenpipsodlare.
 
Resan från Australien till Malaysia gick över all förväntan!
Enda minuset var att vi mellanlandade kl 23.00 i Darwin för några mysiga timmars sömn i en mjuk flygplanssoffa (trodde vi). Tyvärr visade det sig att flygplatsen var stor som en genomsnittlig urinrörsmynning och i vänthallen fanns EN soffa. Vi fick snällt lägga oss i en oergonomisk ställning på den solkiga heltäckningsmattan och försöka få några timmars sömn. Ganska gnälliga gick vi på planet till Kuala lumpur och faceplantade flygplansstolen och somnade på en sekund. Vaknade i vild panik av att vi missat frukostserveringen och ringde febrilt på flygvärdinnan som vänligt och snällt leverade oss en tallrik med så sjukt starka räkor som vi hetsåt innan vi somnade om.
 
Vi anlände till Kuala lumpur på morgonen och tog en taxi till hotellet, helt utan incidenter som att bli avlurade hela semesterkassan. Gubben försökte inte ens, väldigt imponerande.
Checkade in på vårt 5-stjärniga hotell som de konungar vi är!
Rummet var lite slitet men jävlar i vår låda vilken säng!
En memory-foam madrass, 180 cm bred, och mjuka siden-sammet-whatever-menjävlarsåsköna-sängkläder och fluffiga kuddar! Rum på 15:e våningen så man överblickar stadssiluetten! (sanningen är att man överblickar en byggarbetsplats och en muslimsk kyrkogård menmen)
 
Vi anlände alltså nyårsafton och tog oss en runda "på stan" men vi båda var så sjukt trötta efter att ha sovit en timme typ under natten.
Lade oss för att vila lite i den underbara sängen och det var knappt att vi lyckades ta oss upp.
Till slut spacklade vi på lite brunkräm på våra nikotin-slitna anleten och hasade oss ner till hotellets restaurang där det väntades buffé.
Den gick i konkurs efter att vi varit där om man säger så.
Började lite lugnt o försiktigt med ett par kanapéer och lite isbergssallad, sedan sprang vi oavbrutet och hämtade mat i cirka 2 timmar.
 
 
Sedan släpade vi våra korestorol-chockade kroppar ut på gatan för att invänta det stora tolvslaget.
Malayerna satt i FIFA-braller på trottoaren o snacksade på kyckling-fötter o chillade, spiknyktra.
Vi var också relativt nyktra för att vara nyår vilket faktiskt var rätt skönt (extrem relik-varning)
Klockan slog tolv och fyrverkerier sprutades upp o alla asiater drog efter andan i ett unisont woooooow.
Visst var det vackert med lite smällare bakom tvillingtornen men det var snabbt avklarat och vi kunde Usain Bolt-löpa till hotellrummet och sänga oss i sängen!
 

Våra dagar har mest gått ut på att strosa omkring o försöka se så mycket som möjligt.
Kuala lumpur är verkligen ett shoppingparadis, många stora gallerior att gå vilse i.
Det är såklart kul att efter ett års extremt snålande kunna köpa lite billiga grejer, men det är jävligt stressande att hafsa omkring i butikerna när det är så jävla stort o så smockat med folk o nya intryck!
Unnade oss en fotmassade för 60 kr mitt i shoppingen när liktornarna smärtade för mycket.
 
Haft lite problem med den inhemska maten.
Det finns alla möjliga matkedjor o lyxiga restauranger, men vi ville vara lite äventyrliga o äta på lokalbefolkningens foodcourt och beställde en varsin 15 kr lunch som var grå, simmig, och med kycklingbrosk som ända proteinkälla. Har blivit en del proteinbars o drinkar senaste dagarna..
 
Här är vissa hinduer o vissa muslimer.
Har gått i shorts o linne alla dagar utan några problem.
Idag skulle vi besöka en ny stadsdel för att gå på central market.
Det visade sig vara den muslimska delen av staden, och där stirrade folk som om man gick omkring i 30 sm höga stripp-platåskor och en metallic-lila stringbikini med utklippta hål för bröstvårtorna, fast man bara hade vanliga shorts o ett linne utan urringning.
Extremt obekvämt kändes det. Man verkligen såg att de tänkte "ditt jävla luder" när man gick förbi!
Marknaden var extremt bra om man är lagd åt det hållet att man tycker att det är status att gå omkring med en guldkeps med bakochfram vänt Louis Vuitton märke på.
Är man född med rätt antal kromosomer däremot så kan man bara gå dit o skratta lite åt alla konstigheter som säljs.
Vi besökte också ett tempel som vi läst om skulle vara coolt.
Det står på nätet att man måste ta av sig skorna, men att man ska ha skor man inte är rädd om för att annars blir de lätt stulna då man måste lämna dem utanför.
Vi trodde vi hade lurat systemet och dök upp utanför, tog av oss våra splitternya Nikeskor och stoppade dem i väskan för att gå in.
Utanför stod några gubbad o insisterade på att vi skulle lämna in skorna till dem så de kunde förvara dem (stjäla dem). En lite hetsig ordväxling utbröt, och till slut smög vi oss in med skorna i väskan när vi trodde de inte såg.
 
Hann njuta av templets rika arkitektur (det var ärligt talat skitfult) innan vi blev ifattjagade av en gubbe som fullständigt psykade ur för att vi hade kränkt den heliga elefantmansguden eller vad fan det är, och vi blev brutalt utkastade. Också en upplevelse om man säger så.
 
 

Nu ikväll hade vi vistelsens bästa upplevelse!
Jag hade googlat upp en restaurang som verkade häftig o bokat.
Den heter Dining in the dark, och innebär att man äter middag i mörkret (No shit!)
Vi anlände o blev serverade en drink innan vi fick träffa vår servitör.
Alla som jobbar där är synskadade eller blinda, en liten detalj som Joel missat, då han frågar servitören "men hur kan du hitta vägen här inne när det är helt mörkt?"..
Vi blev inledda i matsalen och det var alltså totalmörkt, inte så att ögonen vänjer sig, utan verkligen becksvart. Vi hade ingen aning hur det såg ut, eller hur många som redan var där inne, det var coolt men lite läskigt.
 
Vi blev serverade 4 omgångar mat, förrätten var tillexempel fyra smårätter.
Till sitt förfogande hade man gaffel och sked, men det tog inte lång tid innan vi båda åt med händerna, och som Joel uttryckte det när vi åt efterrätten som serverades ur ett shotglas "Jag slätar av det här glaset just nu".
Det var en riktigt häftig upplevelse, maten var god och vi fick gissa var det var vi åt och vi var jävligt bra på det! Servitören var så rar och duktig, det var nog den bästa middagen vi haft på hela resan.
 
Nu ska vi softa lite i vår pimpiga säng, imorgon går planet till Vietnam där vi ska spendera 14 dagar med att förhoppningsvis göra ingenting.
Kuala lumpur är en grym stad som alla borde besöka, men som med alla storstäder tar det mycket energi och nu behöver våra själar få vila upp sig lite.
 
hej då