Undernärda och utfrysta av vietnamkrigets överlevare
Kategori: Allmänt
Goddag örebroare!
Vi befinner oss i Vietnam!
Orsaken till de senaste dygnens brist på uppdatering är följande:
1. Datorn gav efter 6 år ifrån sig en sista dödshostning, lagom till att vi laddat hem alla säsonger av Breaking bad. Som tur var återuppstod den nyss av någon överjordisk anledning.
2. Vi har befunnit oss i djup existensiell kris mentalt och själsligt
3. Svälttillstånd och vi har inte velat förbränna några livsviktiga kalorier på bloggskrivande.
Av någon outgrundlig anledning befinner vi oss alltså i landet som Jehova glömde, Vietnam!
Vi hade gjort grundlig research inför trippen, men antingen var vi höga när vi gjorde den, eller så hittade vi bara internets sämsta källor.
Vi ville ha nåt lite mindre kommersiellt än Thailand, och det fick vi fan sota för!
Anlände till Vietnam och direkt på flygplatsen kände man att man färdats i en tidsmaskin tillbaks till typ 50-talet.
Vet inte ens om de stackarna inser att kriget är över.
Har hört att USA sprutade kemikalier o gift under kriget, det sitter visst kvar i deras fontaneller i ett antal generationer verkar det som!
Oorganiserat, gammeldags, illaluktande, otrevligt, osäkert och trist.
På planet mötte vi många svenskar vilket vi såg som ett dåligt tecken då vi trodde att hela turismen redan hittat hit. Väl på plats skulle visst alla utom oss till annan ort, och vi färdades i illegal taxi till vårt hotell i miljonstaden Da nang. Första mötet blev i hotellreceptionen då vi blev hänvisade till tvillinghotellet mitt över gatan, pga "strömavbrott". Denna info gavs på vietnamesiska då INGEN vi har mött ens kan säga "water" på engelska.
Tvillinghotellet visade sig vara "identiskt", förutom att det är 20 år äldre, fullt med mögel och inrökt som en gammal knarkarkvart i Hökarängen!
Vi klagade på vårt allra mest ödmjuka teckenspråk och blev förflyttade till ett finare rum.
Tog en sväng ut o köpte vatten, o när vi kom tillbaks o tände lampan rasslade det av kackerlackor i hela rummet, inklusive i sängen o på kuddarna.
Slutkörda orkade vi inte klaga utan vi lade oss i räkposition i mitten av sängen och somnade skrikgråtandes med lampan tänd.
Dagen efter blev vi uppringda på rummet och informerade om att "you change room- KLICK" och vi kunde gå över till andra sidan gatan där hotellet är bättre men fortfarande inte bra.
Det visade sig att vi är förmodligen de enda vanilla-facen som nånsin satt sin fot här i stan.
Vart vi än gick blev vi uttittade, skrattade åt, fotade, hånade och kastade tomater på (det sista kanske var lite ljug men men)
Stan hade bara massa inhemska affärer/bostäder/garage/bordeller som sålde diverse, självklart fick vi som västerlänningar ett 200% prispåslag på alla varor.
Vi har blivit otroligt otrevligt bemötta och gråtit oss till sömns!
För att slippa visum i Vietnam behöver man presentera en hemrese biljett, smarta som vi är bokade vi såklart längsta intervallen som är 14 dagar.
Synd bara att vi ville härifrån efter 1 timme!
Alternativet var att köpa en ny biljett härifrån för 4000 kr, eller SUCK IT UP.
Men vi ska ge det ett försök, imorgon flyttar vi till annan ort där det finns mer turister.
Vädret har sugit tapirspene och alla här går i täckjackor och yllehatt.
Värst är ändå maten!
Ingen västerländsk mat finns att få tag på!
Frukostbuffen består av typ stekt/kokt/flamberat/friterat/rått RIS, fiskbäcken och kycklingstrumpa.
Ingenstans finns mat att köpa på nåt ställe som ens har en meny på engelska.
Vi har livnärt oss på proteindrinkar, jordnötter och bananer.
Ni kan tänka er vad det har gjort med vårt humör.
Så följetången fortsätter!
Här får ni två bilder från Kuala lumpur:
