Från vietnamesisk firmafest till rysk koloni
Kategori: Allmänt
Hej era portabla vattenklosetter.
Vi befinner oss på ett hotell där internet bara finns i så kallade allmänna utrymmen.
VIlket innebär att man måste sitta inträngd i receptionen ihop med fyrtio tribaltatuerade svenskar om man vill kolla sin facebook.
Nu däremot, enbart för er skull, så har vi för 350 thaibath, köpt internet till rummet och kan fritt hänge oss till att kolla aktiekurser och filmklipp med renkalvars parningsakt!
Och skriva på bloggen förstås!
Vi befinner oss alltså i Thailand, men mer om det strax.
Först lite mer om Vietnam.
På de dagar som gått sedan vi sist skrev har vi hunnit omvärdera lite!
Vietnam är förlåtet för allt!
Vi hade några mysiga men tråkiga dagar i Hoi An.
Gjorde väl inte sådär överdrivet mycket mer än att asa omkring och äta mat för vädret var skit och Emelie drabbades av en dödlig förkylning.
Vi besökte dock Marble mountains som är några grottor där de bland annat hade sjukhus under Vietnamkriget, det var roligt. Inte kriget alltså, utan grottan.
Sista kvällen blev vi av någon outgrundlig anledning inbjudna till hotellets staff-party.
Visst, vi hade bott på hotellet i 10 dagar och sagt tjabba tjena hallå till alla i personalen ett par gånger, men inte så att vi var BFFs.
Vi fick en personlig inbjudan levererad till vårt rum av en fnissande blyg miniatyr vietnames, och trodde såklart att alla gäster på hotellet skulle komma.
Tiden var satt till 17.00, och kl. 16.55 stod vi med vattenkammat hår och polerade skor på utsatt plats som självklart var lika öde som Finspångs fritidsgård en vanlig tisdag.
17.30 däremot smällde det till och över 100 vietnameser stormade hotellets restaurang.
Förutom oss var där ett brittiskt par i övre seniorålder, samt 4 brittiska ungdomar.
I övrigt bara personalen.
De hade utsmyckat restaurangen med ballonger, girlanger, discolampor och rökmaskin, samt installerat milleniets ljudanläggning.
Från första sekund spelades högsta volym, och det som vi trodde skulle vara en stillsam bönestund blev århundradets fest.
Inte så att de var fulla, det var det som var det roliga, utan alla var så jävla glada och övertända och fyllda med energi. Alla ifrån högsta chefen och ägarna, till diskpojken och städerskorna stod upp på stolarna och skreksjöng och vevade med armarna.
De hade en talangtävling där vem som ville fick sjunga på scen, och det var inga Celine Dion-röster om vi säger så. Men det var inget som bekymrade dem.
När en person uppträdde stormade resten scenen och dansade, sjöng med mm.
Vi satt där som ett gäng fågelholkar och åt konstig mat och drack ljummen burköl i mängder och hade en fantastisk kväll!
Joel lyckades få till en rejäl bläcka.
Kl 21.45 var festen slut, musiken stängdes av, och på mindre än en minut var alla ute och städningen påbörjad.
Morgonen därpå (03.40 ringde klockan) vaknade Joel med en blyhjälm och vi påbörjade vår resa till Thaland. Två byten, det sög verkligen. Vi var på väg att missa flyget till Koh Samui då andra flyg gjorde oss försenade, men det löste sig till slut.
Redan på Bangkoks flygplats började vi ana ugglor i mossen.
Stället var bombarderat av obehagliga ryssar!!!
Vi hoppades på att det var en slump, men tyvärr skulle alla med vårt plan.
Vi besökte alltså Koh Samui i våra ungdomsår (2008), och nu skulle vi ha en liten reunion för gamla tiders skull!
Bara det att det visade sig att ön förvandlats till CCCP, Forna Sovietunionen!!
Bara ryssar!! Och ett fåtal svenskar, alla det ultimata bottenskrapet av has-sprit-feta-jävla-as-grisar!!!
Restaurangerna har ryska menyer, skyltar på ryska, priserna på ALLT har stigit ca 800% (för att ryssasen har gått omkring o kastat sina mafiapengar omkring sig)
Och thailändarna är bara tröööötta. Förmodligen blir de behandlade som bajs av ryssarna, vilket innebär att de hatar alla som har en vit albinohy. Även oss alltså.
Vi var ändå nöjda med vår ankomst då det var lite varmare i luften, och vi inväntade heta dagar i solen med en djupröd solskadad hy!
Tyvärr har det varit mulet o regn sen vi kom. Tack gud!
Stället som vi mindes som paradiset på jorden när vi var unga och virila visade sig alltså vara ett riktigt bottennapp. Vi bor på den mest busy stranden vilket var jättekul när man var 11 år gammal, nu däremot vill vi bara emigrera till Haparanda och skeda med en dräktig slädhund!
Idag har vi riskerat spillrorna av våra liv och hyrt moped.
Innan ni sätter kaffet i gomstrupen kan vi försäkra er att vi:
A. Hade hjälm
B. Var nyktra
C. Åkte i dagsljus
D. Hade skrivit vårt testamente
Allt gick förvånansvärt smidigt, och vi nådde en hisnande topphastighet av 55 km/ h! (i nedförsbacke)
Vi åkte och kollade vid lite andra områden på ön, tyvärr har ryssarna ockuperat majoriteten, men vi har iallafall hittat lite lugnare ställen. Så i övermorgon testar vi att flytta lite på oss.
Till alla våra ryska följare vill vi förtydliga innan ni betalar vår medlemsavgift till Ku Klux Klan: det finns säkert exemplar ur er folkgrupp som är civiliserade medborgare (bara att ingen nånsin mött dem).
Idag kunde vi iallafall njuta av lite sol och lite billiga nudlar på kvällskvisten.
Nu ska vi avnjuta lite failblog på vårt betalinternet, saknar er alla!
hejdå
