En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Bruten ryggrad på ortens sista vattenbuffel

Kategori: Allmänt

 
 
Hej undersåtar.
 
Vi gör vårt bästa för att njuta av våra två påtvingade veckor i Vietnam!
Vi har kollat på dokumentärer om Vietnamkriget och Agent orange och lärt oss allt om Vietnams historia.
Väldigt intressant faktiskt! Och för en kort sekund kom en känsla som för normala människor kan hänvisas till som "skam" över Emelie för hennes brutala skämt om vietnams befolkning.
Men oroa er inte, det var snabbt över!
 
Som ett steg i vår infasning till kulturen genomförde vi vår matlagningskurs i veckan.
Vi gick med en guide till marknaden som är enda stället där man kan köpa råvaror.
Inget Coop forum här inte.
Där såldes allt ifrån frukter och grönsaker, kryddor och annat skit.
Vi kom in på köttavdelningen och höll på att kräkas i kors, där låg kadaver överallt, bland annat grissvans komplett med liten hårtofs, och lamm-fejjor med ögonen stirrandes på en.
Vi handlade på oss lite grejer och åkte en ovärd båttur tillbaks till restaurangen.
Matlagningskursen bestod awkward nog endast av oss två, och sedan en kock, en tolk, och sedan alla restaurangens anställda som stod och iakttog oss och förmodligen hånade vår bristfälliga matlagningsteknik på sitt inhemska språk.
Kocken blev trött och irriterad på att vi var så oskickliga med kniven och det visade han tydligt!
Men det var en rolig upplevelse och maten blev god. Och så jävla mycket mat. Vi höll på att avlida av mättnad. Och vi slapp slakta något djur! Allt kött var redan dött och styckat i små händiga bitar.
 
 
 Vi letade också upp ett Australienskt ställe där vi kunde unna oss en efterlängtad Flat white som faktiskt smakade kaffe och inte smaksatt vatten.
 
 
Vi deltog också i en guidad cykeltur.
Blev hämtade vid hotellet av en tjej som om man jämför med andra vietnameser pratade strålande engelska. Vilket i västvärlden innebär att hon kan säga "yes", "no" och "Miley Cyrus".
Vi cyklade ut på landsbygden och kollade runt vilket var kul.
Sen kom regnet.
Det sprutregnade hela dagen och vi var genomsura både själsligt och fysiskt.
Det blev mest att man krummade över styret och cyklade så fort man kunde så att trippen kunde ta slut och vi kunde återvända till en varm dusch på hotellet.
Men vi hann med en ridtur på en vattenbuffel, åka en båttur, kolla runt i en grönsaksodling, och diskutera könsroller i Vietnam med guiden.
Det sistnämnda var mest intressant.
 
 
Annars har dagarna gått extremt långasamt.
Efter de första två soliga dagarna har det regnat och varit mulet hela tiden.
Och då finns inte mycket att sysselsätta sig med kan jag lova.
Vakna, äta frukost, träna, äta lunch, vila, äta middag, sova.
Gött mos!
Living on the edge!
Men vi har hittat en del bra restauranger och haft många goda och billiga middagar.
 
 
All tristess och skavande på varann har resulterat i en del syskonliknande bråk och vi tog en eftermiddag ifrån varann för att återuppväcka den glödande slita-av-varandra-kläderna passionen som annars genomsyrar vårt förhållande dagligen efter åtta år.
Joel släpptes av på ett lokalt tv-spels café där han spelade fotbollsspel.
Jag gick på manikyr och fick fina naglar.
Hämtade upp joel efteråt, han satt ensam och krummande på en plaststol och skrek "förbannade jävla grisjävel" precis när jag kom in genom dörren.
 

Nu är det bara två dagar kvar.
Imorgon ska vi på ännu en påtvingad utflykt till nåt berg.
 
På fredag väntar Thailand!
 
hejdå
 
 
 
 

Kommentarer

  • Mamma o pappa Mohede säger:

    Träligt (på bred östgötska) att ni inte ens får ha bra väder! Det blir bättre i Thailand! Har ALDRIG hört någon klaga på vädret där! Vi hoppas att ni inte ska resa via Bankok för det är rejält stökigt där nu med demonstrationer och blockader som gör att det är svårt att ta sig fram i staden! Hur som helst så hoppas vi att ni får det riktigt skönt och att ni unnar er ett liv i lyx och överflöd så pengarna tar slut så ni kommer hem snart! 😘

    2014-01-14 | 18:41:12
  • Pappa Tobbe säger:

    Jag vet inte om det är Joel eller vattenbuffeln det är mest synd om!

    2014-01-15 | 07:47:01

Kommentera inlägget här: