En stark resa

OBS! Varning för starkt språk och lättklädda bilder!

Sjösjuka besökare och den indiska diskarpojken

Kategori: Allmänt

 
 
 
Hej!
 
Comeback på bloggen!
 
Vi är nyss hemkomna från en veckas semester från vardagens hårda slit.
Föräldrarna Carlsson landade i Brisbane förra lördagen, kompletta med vanilla-faces, jetlag och en redig förkylning på min mor. Så glad o träffa dem igen!!
Vi åkte direkt till Noosa som är en ort på Sunshine coast där vi hyrt en lägenhet.
Där spenderade vi tre sköna dagar med strandhäng o annat.
 
 
 
 
På onsdagen var det dags att åka tillbaks till Brisbane, något Joel firade med att tajma in sitt livs magsjuka.
Han lämnades ensam åt sitt öde i sängen i huset och jag gav mina föräldrar en snabb-tur i stan.
Väl tillbaks hittades Joel döende på toaletten, sjukare än jag nånsin sett honom.
En räddningsinsats inleddes och han kom med nöd och näppe på planet kl 06.00 nästa morgon.
 
Vi åkte till Airlie beach där vår båt avgick.
Det var en katamaran med 12 passagerare (medelålder kusin med Bockstens-mannen) och 2 besättning.
Vi spenderade 2 nätter och 3 dagar seglandes vid Whitsundays-öarna och delar av barriärrevet.
Det var roligt och vackert men vi drabbades av rätt så grov sjösjuka!
 
Kosten på båten lät lovande när man tittade i den påkostade broschyren.
Synd bara att det visade sig att den bestod av mikroskopiska matportioner en gång per dag, och i övrigt av kakor, chips, croissanter, och om man bad snällt ett äpple.
Joel som precis kommit på fötter efter sin magsjuka och kände sig lika utmärglad som en finsk pinne ville inget hellre än att mosa i sig högkvalitativ mat och återgå till livet.
Vi var hungriga och eländiga.Höjdpunkten var när vi blev avsläppta på Whitehaven beach, en av världens vackraste stränder, för en 4 timmars "fri-lek" session.
Med oss fick vi en väska med "mat". Öppnade den med febriga fingrar och hittade en påse chips och en påse salta kringlor. FUUCK!!
Väl tillbaks på fast mark flög vi hem till Brisbane och mina föräldrar till Sydney.
Vi åkte till huset och som de två kycklingar vi är låg vi i sängen och hallucinerade på randen till avgrunden.
Marken ville inte sluta gunga efter 3 långa dagar på sjön.
Fortfarande medtagna än idag!
 
För att inte distrahera de andra snorklarna med våra sexiga strandkroppar tvingades vi bära illaluktande våtdräkter i vattnet.
Eller så var det stinger-season och man var tvungen att skydda sig för dödliga maneter.
 
 
En vecka kvar med besök i Australien, imorgon kommer de hem från Sydney och ska spendera ett par dagar i närheten på Gold coast.
 
 
Vi har haft ett par veckor med lite ont om jobb.
Joels chef lyckades anställa ett australiensiskt får i form av ett obegåvad fruntimmer som skulle ta hand om företagets sälj.
Hon lyckades på mindre än en dag vända två fulltidstjänster till NOLL jobb.
Två veckor utan några bokningar och Joel satt hemma och hyperventilerade och stressade över uteblivna pengar.
Chefen var för snäll för att sparka ut henne utan ville ge idioten "en chans"..
Förhoppningsvis vänder det kommande veckan.
 
Jag hade fullspäckat schema men tyvärr går restaurangen så jävla dåligt så de försöker spara in på en sak: personal.
Tillexempel genom att när man kommer på morgonen, schemalagt både morgon och kväll, skicka hem en efter 2 h med kommentaren: du kan ta ledigt idag och imorgon, det kan vara skönt för dig!
Och sedan låta kocken jobba som servitris med resultat därefter.
 
Dock så har Joel fått sin karriärs absolut bästa erbjudande: att jobba som diskare på min restaurant.
Så igår var han där 2 timmar och fick en upplärning i diskandets ädla konst av den 11-åriga indiern som har jobbet nu, men tyvärr failade sitt engelskatest ioch därmed förlorade sitt visum och måste återvända till Calcutta och gifta sig med en helig ko.
 
Så nu är universums ordning återställd och på söndagar lämnar jag smutsiga tallrikar till den indiska lilla diskarpojken Joel. Skämt åsido, betydligt skönare jobb att softa runt med diskborsten än att springa runt på sina åderförkalkade ben i restaurangen och försöka upprätthålla ett vänligt leende ansikte medans en själ vittrar bort som ett fullkornsmjöl framför en hårfön.
 
 
Ni som ligger sömnlösa och undrar över våra framtidsplaner kan vi lugna er med detta: det finns ingen plan. Som vanligt.
Vi ska jobba häcken av oss (förhoppningsvis) i ett par veckor tills bankkontot känns tillräckligt fullt.
Sedan ska vi semestra någonstans (Australien? Nya zeeland? Åland?) för att sedan med tungt hjärta återvända ett år äldre med lite hängigare knäveck och några nya erfarenheter till det valiga livet i Sverige med allt vad det innebär (UUUÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH)
 
Bjuder på några bilder från vårt besök i regnskogen och närkontakt med vattenfall:
 
 
BYE!
 
 
 
 

Kommentarer

  • Mamma o Pappa Mohede säger:

    Fortfarande väldigt avis på mor och far Carlsson. Eller avis........vi får ju skylla oss själv när vi är så dåliga på att planera så att vi inte ens kan få in en liten Australien-resa i almanackan.
    Vi unnar ju, naturligtvis, er allt kul ni kan få uppleva, men nu vi längtar faktiskt tills era pengar tar slut och ni tvingas komma hem.
    Kramar från M o P Mohede

    2013-10-29 | 10:46:15
  • Marx säger:

    Halloj,
    Låter gött med semester, verkar dock som att det bara var en av er som fick njuta ordentligt av den. :) Imponerande hur mycket olika arbeten ni tar er igenom där nere, kan ju komma att bli oerhört användbart när ni kommer hem, ser en affärsidé framför mig: MohedeCarlsson Allservice! :) "Vi gör, vad Ni vill!" Haha! Hoppas ni får ordentligt med timmar nu så ni får en bra kassa att resa för när ni lämnar arbetetstillvarons trygga boning! Höstiga kramar från vår lilla familj!

    2013-11-01 | 10:46:03
  • Pappa Tobbe säger:

    Det var underbart att få träffa och krama er!
    och det var en lättnad att få se att ni inte bor i slum och misär.
    Veckorna flög iväg alldeles för fort så nu längtar vi tills ni kommer hem.

    2013-11-06 | 07:46:59

Kommentera inlägget här: