Samhällets absoluta bottenskikt lyfter och bär
Kategori: Allmänt
Hallå era gamla bihåleinflammationer.
Urfädrarna har begett sig hemåt till det stora lilla landet i norr, och vi är ensamma igen, lämnade åt våra öden.
Det var mkt trevligt att ha dem här!
Botade lite av abstinensen och gör att vi kan stanna ännu lite längre.
Det var även ett utmärkt tillfälle att få öva på den kära Östgötskan som man ju definitivt inte vill förlora, ska man blir Norrköpingsbo igen gäller det ju att kunna göra sig förstådd och vem är då bättre lärare än min käre mor som sitter inne på en riktigt grov och härlig dialekt!
Hade bara Mohedesarna o några få kära vänner kunnat kila över hit för en vecka eller två skulle vi nog kunnat uthärda ännu ett år, men nu är så inte fallet.
Så vi får väl ta och packa oss hemåt så småningom.
Carlssons spenderade lite tid på egen hand i Sydney och på ett krematorium, nej förlåt, ett hotell på guldkusten.
Vi besökte och gick på zoo och antastade Australiens ur-djur, och var ute och käkade och lite annat.
Sen var det bara för dem att packa ner sin nyinköpta didgeridoo, tajma in en magsjuka lagom till planets avgång, och sedan avnjuta typ 30 timmar sittandes på sina åderförkalkade bakdelar hem till vardagen igen! ;)
Tack för att ni kom!
Samma dag som de åkte hem så var det dags för oss att fira att vi stått ut med varandra i 8 år!
Mycket imponerande måste jag säga.
Speciellt imponerande är det att Joel inte hoppat från en bro eller hällt in flytande kväve i hjärnbalken, men som tur är så har mannen nerver av stål. (eller så har han helt gett upp hoppet och går och inväntar dagen då han sparat ihop nog med pengar för att åka till självmordskliniken i Schweiz).
Han utnämnde sig själv häromdagen till "Damptämjaren", och det kan väl vara en passande titel att sätta på visitkortet.
Vi firade iallafall dagen med att gå till kvarterets Thai-krog och äta tills vi knappt kunde andas, och dricka vin tills vi knappt kunde gå, för att sedan spendera resten av kvällen sittandes på balkongen och kasta muffinsbitar på en stackars possum som inte kunde värja sig.
Så, mina vänner, håller man passionen vid liv och den inre OS-elden brinnande i evigheters evighet!
Annars då!
Nu jävlar så jobbar vi häcken av oss.
Joels chef har sparkat den värdelösa säljar-tjejen och nu börjar det åter finnas jobb.
Och så diskar han på min restaurant och har äntligen fått inblick i vilken psykopat chefen kan vara.
För min del så har det också blivit massa jobb.
Tyvärr så är det svårt att vara extraanställd utan att börja lägga sig i saker och störa sig på vissa ava de andra äggskallarna som går och drar benen efter sig på plats.
Försöker göra mitt bästa för att bry mig så lite som möjligt!
Nu i veckan har vi trakasserat våra stackars kroppar med ett gemensamt flyttjobb.
Vår landlord nuppar med en tjej som är advokat o ligger i skilsmässa, och nu skulle hon flytta sitt 5 sovrums-hus till en lika stor lägenhet.
Hon ville inte smutsa ner sina välmanikyrerade naglar på sånt skit som att packa och bära, så då hyrde hon in oss, samhällets absoluta bottenskikt till människor, för att utföra grovgörat.
Vi spenderade en heldag åt att packa in henned antika lövtunna kina-porslin och kristallglas, samt möbler, och jag lyckades snoka reda på hennes ålder genom att leta upp ett gammalt pass.
Det var ett uppdrag jag fick av landlorden, och den informationen sålde jag till honom för endast 10 dollar.
På torsdagen hyrde vi en jättelik lastbil och Joel körde som en gud, och vi bar möbler hela dagen, och gjorde oss osams med alla grannar i hela huset för att vi tog upp hissen och de lata jävlarna orkade in gå.
Nu väntar oss cirka 4 veckor av det här grisiga slitandet med massa jobb, sedan ska vi unna oss en välförtjänt semester!
Vi har kommit så pass långt att vi har bokat en biljett ut ur Australien, kom på den lilla detaljen att visumet går ut 2 januari och det vore bra synd att bli eskorterad ut ur landet som illegal flykting med en massiv bot i handen.
Så 30 december går flyget till Malaysia och Kuala lumpur, där vi bokat lyxhotell och ska fira nyår och vadman nu mer gör där.
Researchen inför den bokningen var som vanligt ganska limiterad, snabb kik på kartan: "Thailand är tacky, Bali blir man bombad, Filippinerna är bara massa orkan, Kuala lumpur, det låter bra, boka! Vänta, vilket land är det?"
Ungefär så.
Sen ska vi bara grisa oss tills vi kört ekonomin i botten, sedan ska vi ringa våra föräldrar så de kan köpa oss en flygbiljett hem, sedan ska vi flytta in hos dem, bli med barn, och ägna resten av livet åt att jobba deltid på Vivo i Finspång, och sikta på att bli sjukpensionärer vid åldern 33.
Ser fram emot det!
Nu är det dags att tända grillen, Joel kommer strax hem från sitt jobb med blodsockernivåerna nere i stortånaglarna.
Kram kram
