En stark resa

Hallo!

Förvänta er inte att skrikgråtskratta er igenom det här inlägget, ligger dödssjuk i förkylning på rygg som en padda och andas med ett obehagligt rosslande ljud, och skriver på mobilens oergonomiska knappar med ett 1800-tals wifi!!

Vi är alltså strandsatta på koh tao, och vi har spenderat cirka en vecka här i en bungalow som ligger precis bredvid den som vi bodde i 2008 när vi var unga och fertila.

Det mesta är som vi minns det, bara det att 6 års stadigt ökande turism har gjort allt större och lite sämre.

Fortfarande är det väldigt mysigt men aningens dyrare.

Och inga ryssar!! 

Hade några enormt tråkiga timmar i klassrummet, kollandes på film och lyssnandes på vår lärares monotona röst. Kändes som att förflyttas bak i tiden till alla adhd anfall under matte B lektionerna, vilken mardröm!

Men sen fick vi spendera en eftermiddag i poolen med full utrustning, och dagen efter på riktigt i havet.

Fyra dyk senare och massa ostiga övningar, typ andas ur varandras tub, säker uppstigning etc hade vi våra certifikat och kunde glada och nöjda gå ut o fira med våra kurskamrater o lärare! En kväll som innehöll bland annat ladyboy-show, dykfilmsvisning, och horder av illegala substanser.

Dykningen var häftig o vi är stolta över att ha genomfört den, men det är inte direkt så att man fick superblodad tand och vill byta ut sina lungor mot ett gälsystem.

Däremot var det lätt några av de roligare dagarna då vi hade en extremt rolig grupp och lärde känna massa människor.

Som vanligt innehöll den ungefär lika delar glädje och förlustelser som ilska, ågren och ålderskris tårar.

Vi låg på stranden och jäste, sedan var vi ute och åt på kvällen med ett par från Göteborg som vi raggat upp.

Tyvärr slutade kvällen med akut magsjuka för deras del, och eldshow och kokosshakes för vår del, och inte i ett eldigt partnerbyte i vattenbrynet.

#27 år men fortfarande ett mulligt barn

Vi har iallafall beslutat att detta blir resans sista destination.

Det går för mycket pengar o energi att flytta på sig igen, så vi ska hålla oss kvar här o bara vältra oss i tristess och transfetter tills vi är redo att återgå till Sverige, a-kassan och fullkornssmörgåsarna.

Då vi inte har wifi har vi inte kollat biljett än, häromdagen gick vi till internetcafé men glömde helt upp vårt ursprungliga uppdrag o satt o surfade fotboll o failblogg i två timmar (gissa vem som gjorde vad) 

Nu ska vi fortsätta snora (Emelie) o sola (Joel) och förhoppningsvis skriver vi relativt snart igen.

hejdå