En stark resa

 

 

 

Hej på er era njurstens odlare.

 

Ännu ett tag sedan senaste avrapportering.

 

Just nu består våra rika liv mest av jobb, spara pengar, och att planera allt praktiskt inför vår enormt efterlängtrade semester som snart kommer infinna sig.

 

Mycket som ska göras: bilen ska säljas (kommer bli hemskt att mista vår tappra tjänare som blivit som en familemedlem, avsluta konton, byta adresser och identitet, fräta bort fingeravtryck, skänka bort vår tillfångatagna koala, jaga fruktplockningschefen för att få tilbaka skatt, MM MM MM .

 

Än så länge är bara resan ut ur landet bokad, resten är ännu ett blankt papper.

Officiellt till våra chefer så ska vi självklart "stanna till nyår", men minst 14 dagar till vi slappa innan vi åker.

 

Vi ska åka till Cairns, och vi håller på och letar en stor bil som vi kan köra upp dit för en billig peng, istället för att behöva ta flyget vilket är tråkigt och dyrt.

Så förmodligen blir det snabba kast när vi väl får tag på ett fordon.

 

PLanen från början var ju att njuta av australiens rika flora och underbara kultur under semestern, men sedan insåg vi att vi ju faktiskt föraktar och avskyr australienare, och att våra surt förvärvade pengar enbart skulle räcka till typ en bussbiljett till förorten 10 km bort och en varmkorv innan alla pengar var slut.

I Asien däremot kommer vi kunna leva som kungar och unna oss kilovis med narkotika, sensuella massager av omopererade kroppsdelar, utrotningshotade djurarter, illegala souvenirer i form av iland-spolade filippiner, och billiga blåsjobb.

 

I samma sekund som vi tryckte på BOKA-knappen på den förmodligen ytterst oseriösa websidan som erbjöd billiga flyg och köpte oss en resa ut ur landet, så färdades det som är kvar av våra själar ut ur landet och tog semester, och nu är vi sååå över att vara här.

 

Vi kräks på mytomanen vi hyr huset av, vi kräks mer på erimiterna med håravfall som vi delar huset med, vi kräks på jobbet och alla kaffeluktande svalg till australienare som beställer en skim flat white med extra grädde, inget socker men 2 dl caramel-syrup, allt i en takeaway-mugg utan lock men med ett påtejpat öra av porslin som måste komma ifrån förenta emiratstaten och ha ett stamträd värre än gustav vasas styvsons vänsterhänta symaskins-konstruktör.

 

Förra veckan slog vi rekord i jobb.

Båda slet på varsit håll, men vi hade en dag tillsammans i vårt oslagbara flytt-team.

Inte en kotpelare var hel under dagen.

Det började som ett kort 2h jobb, vi var smått bakfulla efter att spenderat en kväll på kvarterets thaikrog, hetsätandets fridlysta tigerräkor, vilt diskuterandes bästa sättet att tänja ut sitt bajshål för att ha en så smärtfri debut inom bakdörrs-samlivet som möjligt.

(obs, inte vårt initiativ, det var den kvinnliga rumskompisen som inte tål alkohol och på allvar drack en kork med vin och sedan befann sig på andra sidan av den verbala censurens linje och vitt och brett beskrev allt vi inte ville veta om hennes kloak til underrede)

Dagen uttökades då bokningar kom in, och vi avverkade en 10 h dag utan vare sig mat eller toa.

Första kunden var så vänlig att lämna oss ensamma så vi fick sköta flytten av möblerna som stod i garaget i fred, enda detaljen var att han låste huset när han stack, vilket lämnade oss utan möjlighet att vare sig dricka vatten eller uträtta våra behov.

Joel kom på den briljanta iden att kissa på tomten.

Bara den lilla detaljen att hela tomten var asfalterad förutom en 30 cm stor rabatt.

Så den fick agera toalett till oss båda, något som säkert fastnade på övervakningskameran, och för vår del resulterade i spindelbett av svarta änkan i mellangården.

 

Nu är det läggdags, hoppas ni saknar oss så mycket som vi saknar er.

 

Kram kram